Vad krävs det av mig/oss som läsare att samla oss för att följa Hertervig, karaktären, målaren och människan i Fosses berättelse? Ja, det krävs att vi stannar i vårt vanliga rusande liv och ser hur människan har det. Det krävs att vi är intresserade varelser, som anstränger oss för att möta andra i vår dag, där vi är. Det krävs att vi står ut med orden som är sådana som vi inte nämner, inte talar högt om, de onämnbara. Det krävs att vi lyfter blicken. Det är en annorlunda - för mig annorlunda - berättelse, skriven om en människa jag inte kände till, men som jag nu funderar kring. En människa med psykisk sjukdom, tuffa uppväxtförhållanden (1800-tal) och med en familj som inte kunnat ta hand om alla, allt eller sig själva. Fattigdom, försörjning, tidens synsätt, yrkesutövning, ja, allt som hör tiden till påverkar hur de levde då och hur vi betraktar detta med vår tids ögon.
Fosses text kryper under mitt skinn. Får mig att känna, vilja lära känna människorna i familjen, se vad som gör dem till det de är. Ja, gener och uppväxtförhållanden, tiden och omständigheterna, men vad gör oss till det vi är, var och en, du och jag? Hur utvecklas vi över tid? Vad gör att vi stagnerar och vad gör oss utvecklingsbara? Varur kommer galenskap? När är galenskapen galenskap?
Om Hertervig alltid fått måla, vad hade blivit av honom då?
Jag är tacksam för denna läsning.
A..
#melancholia #jonfosse #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs #svenskaakademien #nobelpris #nobelprisilitteratur
The Nobel Prize in Literature 2023. Jon Fosse.
“for his innovative plays and prose which give voice to the unsayable”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar