Kirre är sex år gammal och bor varannan vecka med mamma och varannan vecka med pappa. Kirres pappa är inte som andra pappor, han är en Superpappa. Och i pappahuset kan allting hända. Kirres pappa är stökig, kommer jämt för sent och tappar bort saker. Men han älskar att leka, äta tårta till frukost och bygga roliga maskiner.
En dag får Kirre reda på att de ska ha ett lådbilsrace på skolan. Han måste vinna!
Vi ska bygga en riktig vinnarbil! lovar pappa. Men kommer pappas superkraft att räcka till?
Superpappan och lådbilsracet är en bok som gestaltar hur det kan vara att leva med en NPF-förälder.
Att läsa, berätta och/eller skriva sina egna berättelser skapar mer kunskap hos barnen. Vi utgår ifrån den fysiska boken. En författare (eller annan ledare) lotsar och lockar barnen till läsning, förståelse av berättelsen och barnens plats i världen.
Barnens berättelser, barnens uppfattningsförmåga, deras världsbild och fantasi utgår ifrån läsningen och det de upptäcker där. Deras ordförråd blir avsevärt större vid läsning och de upptäcker en annan värld som ger mer till livet. Vi vill ge detta till barnen, vi vill upptäcka det tillsammans med dem.
Har du ett barn som vill läsa och berätta om sin läsning - i en liten grupp i bokhandeln tillsammans med andra barn? Eller bara själv? Eller kan barnet berätta för en grupp vuxna som är här (de vuxna behöver ju förstå hur barn läser)? Har du ett barn som vill illustrera, skriva eller prata om den egna berättelsen - upplevelsen - som uppkommer genom läsningen? Jag välkomnar barnet (6-12 år) till bokhandeln för prat om hur och när.
Det är barnets upplevelse av sin läsning som är viktig, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar