Mitt Roslagen; Vad vore vi utan översättare?
John Swedenmark uppmärksammade mig på en viktig yrkesgrupp i min sfär. De har nästan bara passerat utan att jag har sett dem. Det finns många yrkesgrupper i bokvärlden, men utan översättare har vi ju inget alls. Då vore vi utan all utländsk litteratur. Vi skulle inte få läsa isländskt, lettiskt, belarusiskt eller engelskt. Vi skulle missa all den asiatiska eller arabiska litteraturen, för att inte tala om den hebreiska, ja, vi skulle verkligen missa mycket.
John Swedenmark översätter från isländska. Vi har t ex läst Asta av Jon Kalman Stefansson i en bokcirkel i bokhandeln. Många i gruppen var lyriska över läsningen som utspelar sig på Island, som för övrigt är ett fantastisk land att besöka. Vi hade inte fått möjlighet att läsa Kalman Stefansson om det inte vore för det fina översättningsarbete som Swedenmark gjort. Tänk, att hitta alla nyanser, rätt ord och hela berättelsen som den är tänkt från författaren. Så fattiga vi skulle vara utan det arbetet. Jag längtar efter mer av Kalman Stefansson och ber det svenska förlaget att be författaren och översättaren om en ny roman som berättar om människorna, vidderna, fukten, vulkanerna, ensligheten, havets stormar och annat från det vackraste Island.
Jag hör att översättarna är styvmoderligt behandlade: att de får en låg ersättning, att de inte får tillräckligt med tid och att uppmärksamheten för deras arbete ofta inte syns. Jag märker att jag själv behöver lägga märke till översättaren mer. Se dem, skriva om dem, värdera dem, tala med dem och om dem. Jag är tacksam för att jag uppmärksammats på vikten av deras arbete. Vad vore vi utan dem?
Jag har också mött Jens Christian Brandt. Han har t ex översatt Transit av Anna Seghers, en roman om att leva i exil, eller kanske om att vara på väg. Den utspelar sig under andra världskriget. Språket är tyska och han gör det som en dans. Han hittar orden, tonen, takten och känslan. Just det är ju det som gör att vi tycker om läsningen: att det inte hakar upp sig, att texten flyter, att det är rätt (och lagom begripliga) ord så att vi förstår. Det är skillnad på översättning och översättning, precis som det är skillnad på författare och författare. Kunskap är värd sin vikt i guld, ja, som ett schyst arvode.
Just nu ska vi läsa Adiana Shiblis bok En oansenlig detalj i en bokcirkel. Den handlar om en händelse i historisk tid, ett krigsbrott i Palestina, som påverkar långt senare. Författaren är palestinsk, boken är skriven på arabiska och översatt till svenska av Jonathan Morén. Boken är nominerad t ex till National Book Awards i USA och Booker International Prize i England, alltså välkommet uppmärksammad i engelsktalande länder. Tänk om inte vi skulle få förmånen att läsa de böcker som läses där?
Vi har haft Juris Kronbergs som t ex översatt den fantastiska lettiska boken Modersmjölken av Nora Ikstena. En bok om att leva i en diktatur, i närliggande Lettland. Lundströms bokradio hade ett fint reportage om henne nyligen, så det är många fler än bara vi som har uppmärksammat Ikstenas bok. Vi vill läsa mer av henne, men vi behöver någons hjälp. Lettiska är för svårt för oss. Lettland ligger nära, men översättning är ett svårt - och kvalificerat - arbete. Vem axlar översättarens viktiga arbete, nu när han lämnat oss?
Natalie Lantz har översatt David Grossmans bok Med mig leker livet. Hon översätter från hebreiska till svenska. Grossman fick ett pris nyligen, som också byggde på Lantz översättning. Hon är en viktig del i allt hans arbete, eller hans litteraturspridning i Sverige. Natalie Lantz skriver i en debattartikel på Expressens hemsida om de smulor hon får och att hon måste tacka nej till uppdrag för att uppdragen är för snålt värderade. Det är tydligt att det är med stor sorg i kanten. Hon säger; "Jag känner djup yrkesstolthet: det är tack vare oss översättare som all världens litteratur kan nå svenska läsare." men också "Nyss tackade jag nej till ett förlag som ville få ett komplicerat hebreiskt manus översatt för en struntsumma.
Jag känner sorg när jag hör om yrkesgrupper som inte värderas som de ska. De som är nödvändiga för att vi andra ska få ett bra eller bättre liv. Jag vill inte ställa några grupper mot varandra, men jag skulle önska att vi ser hur utbildning, enträget arbete, lång erfarenhet och god kunskap spelar roll, och värderas därefter.
Så här har det varit i evig tid. Vi behöver hjälp av någon som utbildat sig, läst mängder av text på främmande språk, hittat orden, nyanserna och uttrycken som är andra där än här. Vi behöver hjälp av någon som kan. Ibland har vi inte vett att värdera dem för det arbete de gör. Nog borde vi kunna bli bättre där?
Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
Tfn 0708 905 731
info 😊 roslagensbokhandel.se
Boktips till Mitt Roslagen
En oansenlig detalj - Adania Shibli
Vilken påverkan kan en bortglömd detalj från ett krig ha på kommande generationer?
I den första delen av Adania Shiblis precist utmejslade roman En oansenlig detalj begår en pluton israeliska soldater ett krigsbrott mot en beduinflicka i Negevöknen. Händelsen inträffar 1949, ett år efter det som palestinierna sörjer som Nakbadagen den stora katastrof som ledde till mer än 700.000 människors exil.
I den andra delen får vi bekanta oss med en ung kvinna i Ramallah som långt senare börjar nysta i denna händelse, som i historieskrivningen förpassats till att vara en oansenlig detalj. Hon påbörjar en personlig undersökning som med tiden närmast övergår i besatthet, inte bara på grund av brottets natur, utan också eller kanske framför allt för att händelsen inträffade exakt på dagen 25 år innan hon föddes.
Jonathan Morén har översatt från arabiska till svenska.
Sakernas tillstånd - Sandra Lillebø
Sakernas tillstånd är en roman om ett sårigt förhållande mellan en mor och en dotter. Det handlar om att växa upp i skuggan av en sjuk förälder och rädslan att själv slukas av mörkret, men lika mycket om hur man med språkets och litteraturens hjälp kan skriva sig fri.
Denna mörka och mästerligt komponerade roman lyftes på flera håll fram som en av förra årets bästa skönlitterära böcker i Norge. Nu kommer boken på svenska i översättning av Ninni Holmqvist, som tidigare översatt bland annat Vigdis Hjorths Arv och miljö.
Inger Ninni Marianne Holmqvist har översatt från norska till svenska.
Skurkens dans - Fiston Mwanza Mujila
I Zaire rasar både inbördeskrig och gruvor. Över den från kolonialtiden ärvda gränsen till Angola flyttas såväl diamanter som de zairier som gräver fram dem i gruvorna, beskyddade av den gudomliga Tshiamuena. I Lubumbashi målas de officiella byggnaderna om i olika färger beroende på vem som har makten, trots att gatorna egentligen tillhör de hemlösa barnen som Sanza och Le Blanc.
I Lubumbashi ligger också baren Festens mambo där det dansas rumba till Skurkens dans. I myllret möts lycksökare, kolonisatörer, gruvarbetare, hemlig polis och den österrikiska författaren Franz Baumgartner med en väska fylld av ord. Drömmarna rinner bort med ölen och musiken ger rytm till våldet och det politiska spelet i en malström av galenskap.
I Skurkens dans skildrar Fiston Mwanza Mujila människorna som gör vad de kan för att överleva i en omgivning präglad av konflikter, diktatorers maktbegär och kolonialismens arv.
Elin Svahn har översatt från franska till svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar