Det är gult vid grinden. De blommar som solar. En humla flyger över, sätter sig på de höga lila bollarna strax intill. De samlar, flyger strax vidare till nästa. Och sen till nästa igen. Som små samlare gör de sitt värv för dagen.
Himlen är blå, med skira moln. Strax intill är det gråsvart, det närmar sig. Kanske får de små humlorna dra sig hemåt då?
De orangea och gula bredvid rabarbern frestar inte insekterna just nu, säkert sen, men inte nu. Kanske är det röda bättre än det gula? Vad gillas bäst?
Under de finaste svarta vinbären boar en liten fågel i jorden. Den borrar ner sig i jorden som om den ska lägga sig där, kanske vill den något annat. Liten, liten, brun, strax är den borta igen.
Jag betraktar insekterna, fåglarna, den lilla larven, ser dem plocka, samla, hasta, krypa och vila. De håller sig vid liv, hjälper sin grupp och sig själva, glädjer vår värld med sina färger, sina uppgifter och sin vackraste idoghet. Vad vore vi utan dem?
Mitt i trädgården bor lavendeln som en egen ö. Om jag försiktigt tar i en blomma känner jag den ljuvliga doften på handen. Ja, det räcker att stå intill så känns den. Det surrar vackert av humlor där, ett bi drar förbi, landar i en grönska alldeles bredvid. Tre fjärilar dansar i blomsterhavet, en är gul, en är lila och en är lite blå.
Spenat. Morötter. Är det jordgubbar eller smultron? Hallon. Solrosorna växer sig långa och starka, snart kan de blomma.
De små fåglarna dyker upp, dricker ur vattentunnan, sätter sig på staketet, för att strax dyka ner i ett blomster. Är det blåeld som blommar här?
En vit fjäril dansar över trädgården, tio fåglar skräms av en löpare. De dyker ner bland blomstren och strax pickar de försiktigt i grönskan på marken. Jag ser något röra sig i en grop. Är det en fjäril? Nej, en liten fågel igen. Den syns knappt, den har nästan samma färg som jorden. Skyddad sitter den still, andas försiktigt.
Det trafikbrusar, en ambulans drar förbi. Är det allvar, eller kan de laga hen snart. Vem är orolig, vem har ont. Är hen vaken ? Vem kan hjälpa, köra, laga och vem måste bara förhålla sig, stilla titta på? Vänta på att den käraste kommer hem igen. Vad händer om inte?
Fåglarna kvittrar, lurar i grus och blomster. Gömmer sig, vilar, hastar vidare. Humlor och fjärilar dansar, njuter färg och näring. Under taket växer druvor.
Jag känner värme i min själ. Så mycket tid, så mycket arbete och så mycket kärlek som hon har lagt här. Så mycket dofter, stillhet, småfåglar och insekter, så mycket vila, frid och kärlek som bor här.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar