På insidan. Pauline Hillier.

På insidan är den sanna historien om en ung fransyska som till följd av en demonstration i Tunis grips och förs till kvinnofängelset, La Manouba .

Mellan murarna upptäcker Pauline en ny världsordning, med regler på ett språk hon inte förstår. Till Paviljong D, där hon delar cell med tjugoåtta andra, har hon bara fått ta med sig en enda bok: Les Contemplations av Victor Hugo. Dikter att hålla sig fast vid; som ett fönster mot världen utanför. Men i marginalen på denna bok börjar snart den unga kvinnan att skriva en helt annan historia. Berättelsen om mördare, tjuvar, brottsoffer som allteftersom dagarna går berättar sina sanningar för henne. Berättelsen om kvinnorna som delar hennes vardag, ger henne sin syn, sina leenden och lär henne att bevara värdigheten, vad som än händer. 

På insidan är en flammande självbiografisk roman full av medmänsklighet, ett porträtt av en grupp kvinnor som enade står upp mot manlig orättvisa. 

På insidan.

Pauline Hillier.

Hon fängslas. Hon är oskyldig. Ja, till vad? Hon vet inte. Ändå är hon fängslad. Hon kan inte språket. Hon är rädd. Vakterna är vänliga eller vidriga. Cellkamraterna också. Hon är i händerna på något hon inte kan påverka alls. Hon ska bara rätta sig, lära sig och hålla sig tyst. Hur gör man rätt när man inte vet?

En kvinnas otrohet kastar skam över henne själv, men också över hennes familj. Vilken är mannens roll, tro? Hon döms till fängelse och hon döms av samhället. Hur kommer det sig, kan vi tänka, eller hur? Hur kommer det sig att männen ska kontrollera kvinnan, hennes kropp och sexualitet? I vår tid, i evig tid. Hur kommer det sig att världens kvinnor inte får stopp på det? Hur kommer det sig att alla inte säger ifrån?

Bedrägeri ger fängelse, förstås. Hon går från ett fängelse till ett annat, vilket är värre, vilket är bättre? Det visar sig att hon är gravid, inte tjock. Maten är knappt ätbar, hygienen svår, trängseln hopplös. Hur kan man leva i en graviditet här? Ja, för att man måste och kan inget annat. Hur lär man sig leva under hopplösa förhållanden? 

Hon spår i handen. Det ger henne positiv uppmärksamhet. Hon blir någon, uppmärksammas, människor gläds. Är det de mänskliga behoven som gör sig gällande? Att bli sedd, att känna hopp och vara en del av en gemenskap. Hur ser våra behov ut?

Hur lär man sig att undvika slagen? Man smyger längs väggarna, gör sig liten och osynlig. Man gör som mamma, som också gör så, smyger, håller sig tyst som en mus. Hur präglar det en människa, en kvinna, att ständigt utsättas för våld och förminskas? Hur förs det vidare och varför, är det en gen eller platsens fostran? Hur står man ut och hur sätter man stopp? Blir hon lika själv, berusad av makten? Måste vi gå i historiens fotspår eller kan de brytas? 

Hon är tyst, håller sig undan, är vaken om nätterna. Hur är det att vara kvinna där männen präglar samhället och rättssäkerhet saknas? En ung kvinna våldtas, männen skyddar henne inte. Skuldbelägger henne. Vilken chans har man? Nej, ingen alls. Hur kommer det sig att männen vill ha den makten, den sortens makt? För mig obegripligt. 

Vem är bödel och vem är offer? Varje människa bär en historia, har ett eget varför. Ser vi det, hur ser vi det? 

Mina kroppsbesiktningar blir alltmer hårdhänta, säger hon och reflekterar över om det är fängelsechefen som markerar sin makt. Det är uppenbart inte en rättssäker och rättvis plats hon har hamnat på. Man behöver hela tiden utarbeta nya strategier, men ändå göra sitt yttersta för att förstå de människor man har omkring sig. Som alltid, men ändå mer tydligt på en plats som denna. 

Sexualitet är inte tillåtet, kanske mest för att kvinnor är kvinnor.  Det är inte tillåtet att röra sig själv eller andra. 

Författaren berättar om sin tid i fängelset. Det bygger på hennes erfarenheter, men beskrivs som fiktivt för att inte lämna ut andra människor. Hon berättar om människor hon mött, våndan, kärleken, sorgen och överlevnadskapaciteten. Hur skulle vi, jag, hantera orättvisan om vi drabbades av den? Hur skulle vi, jag, hantera dagarna i ett fängelse där jag inte tycker mig ska vara? Vad kan jag lära mig av den här berättelsen?

Hur står det till på insidan: i cellen och i var och ens själ? 

Vilka berättelser finns i var och en? Är någon bara ond eller är vi offer för samhällsstrukturen och omständigheterna? Vad kan vi hjälpa, vad kan vi påverka?

I en bokcirkel ska vi tala om Insidan. Hur har författaren tecknat bilderna? Hur ser vi texten? Vad läser vi av den? Vad gör den med oss?

Editions J har givit ut boken, översatt från franska. Förläggare Johanna Kinch har näsa för goda berättelser. 

Vill du vara med i en bokcirkel i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje? Att bokcirkla är en fröjd. 

Titta in i butiken, så pratar vi om saken. Välkommen! 

A..

#påinsidan #paulinehillier #editionsj #kulturtorget #platsendärsamtalförs #välkommentillnorrtälje #roslagensbokhandel #norrtälje