Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje: Mitt Roslagen

lördag 8 maj 2021

Mitt Roslagen - Ett öppet fönster

Ett öppet fönster

Mitt Roslagen 6 maj 2021

En kvinna gläds åt ett fotografi från Notre Dame. Ett vackert, färgglatt, kyrkfönster där en liten ruta är öppen. Jag har alltid uppskattat kyrkor. Kyrkfönster är magiska. Kyrkorummet är ett fantastiskt rum, som rymmer så mycket. Jag tänker att det är så många som hittar sin trygghet i tron. Kyrkor, moskéer och synagogor, eller kanske skogen, fjällen eller skärgården är platser som bygger inre frid. Ja, för några är det det stora folktäta torget mitt i staden. Det är olika för oss alla, men magiskt i sin känsla. Tro ger hopp och tillförsikt, hjälp i nöden, åtminstone för mig. Det där lilla öppna fönstret ger frisk luft, som i nya impulser. Tron på framtiden ger sig tillkänna där.

En man tittade in i butiken för att prata om vår kommande poesi. Det resulterade i ett långt samtal om tro. Vi talade om livskunskap, rättvisa, ödmjukhet och tro. Det var som att det där fönstret visade sig. Han lärde mig nytt. Vi talade om öppenheten för att lyssna, höra andras berättelser. Det är vackert. Ett öppet hjärta spelar roll när du möter andra, men ack, så ont det gör när man oförberedd får ett hugg. Jag tror ändå att vi klarar livets svårigheter bättre när vi är öppna för nytt. Det ger en vidd och förståelse på något sätt. Jag behöver det när jag läser om riktigt viktiga och svåra saker, som t ex boken Vit skörhet - därför är det så svårt för vita att prata om rasism.

Ett öppet fönster kanske också kan ses som ett andningshål mot något nytt. Där finns just nu vaccinationerna. Jag hör och ser lycka i mina möten och sociala medier. Det är som en ny tid står för dörren. Någon ger uttryck för att det kändes högtidligt. Nu, äntligen är det dags. Jag njuter av att se glädjen i människornas ögon när de berättar om sin första eller andra spruta. Gemensamt är att de lyser av glädje. Deras känsla säger samma sak; jag tror på framtiden. Är det nu vi ska fira med den finaste champagnen?

Fönstret visar sig också tydligt när vi möter våra fördomar i bokcirkelsamtalen. Vi kan bara se utanför oss själva om vi öppnar för det, vågar ta det tuffa. Vi ser aldrig samernas situation (eller någon annans) om vi inte är intresserade. Stöld av Ann Helen Laestadius var en ögonöppnare i det avseendet och gav irritation för många. Hur tufft är det inte att upptäcka att man har andra färger på zoner i sitt inre. Till slut får jag le, när en efter en kommer tillbaka och pratar mer. Det är så fint, så vackert, när vi upptäcker våra fördomar och kan göra något åt dem. Ljuvligt vackert, helt enkelt. Jag peppar för mer skav åt folket! Tjoho, låt oss tala i långsam och vänlig takt! Vi kan göra det med distans, kanske t o m genom ett öppet fönster.

Så mycket passerar utanför vårt synfält. Vi ser och förstår bara det vi vill och anstränger oss med. Eller orkar. Informationsflödet är så enormt, så vi kanske skyddar oss själva. När vi intresserar oss för fåglarna, så dyker de upp. När vi intresserar oss för människorna, så finns de där. När vi intresserar oss för andras glädjeämnen och svårigheter så växer vi också själva. Vi måste bara våga. Någon sa; jag förlorade så många vänner när min son begick självmord. Jag tänker; varför är det så? Varför har vi så svårt att förstå att det är just då den efterlevande behöver stöd och omsorg? Eller, varför tar vi oss inte över ribban av vår egen osäkerhet om vad vi som utomstående ska säga eller göra? Det kanske räcker att vi finns där, ringer, fikar, fortsätter livet tillsammans. Våga vara tillsammans. Svårigheten kan finnas i någon annan, men du och jag kan göra skillnad. Vem är jag, om jag inte står kvar vid en väns sida?

Låt oss öppna ett fönster mot solen idag. Låt oss njuta sol, frisk luft, vänlighet och glädje. För visst tror vi att våren är här?

Anette Grinde

Mitt Roslagen - nr 6 maj 2021

Boktips!