Jag läser artikeln - Yttrandefriheten offras i Rwandas lagstiftning mot folkmord - som finns i boken Du blir vad du säger.
Den blir särskilt intressant läsning eftersom vi nyligen läst en roman (i våra bokcirklar) som handlade om folkmordet i Rwanda. Vi lärde oss nytt, förundrades, njöt och förfasades. Jag rekommenderar läsning av Madonnan vid Nilen.
Madonnan vid Nilen väckte mitt intresse, min tanke för bakgrunden till folkmordet, hur det kunde hända och hur man skapar försoning. Den väckte också tanken om hur världen bara står tysta och betraktar. Igen och igen. När jag nu möts av uppföljande problematik genom den här artikeln, så möter och nöter det i mig igen. Det är både nyttigt och svårt.
Ola Larsmo skrev i Handbok för demokrater - Upp till varje folkmord i historien går en ramp av ord. Vi har talat om det i våra demokratiska samtal. Jag märker att det är svårt att se vidden av både lagstiftning, olika detaljer och hatet mot andra. De hårda orden är förödande och tystar samtalet, skapar oförsonlighet och rädsla. Det slår olika hos olika personer, skapar taggar i människors hjärtan.
Hur kan en lagstiftning mot folkmord hindra samtalet, täppa till yttrandefriheten och skapa ny rädsla? Ja, om avsändaren gör den luddig och dömer därefter. Den ursprungliga avsikten kan med tid bli något annat. Makt är många gånger destruktivt.
En fri press, objektiv och kunnig, som inte snedvrider och utmanar, hetsar - är av vikt. Hela världen behöver en objektiv och kunnig rapportering. Det gäller förstås också att läsa med kunskap och kritiskt seende.
Var och en har ett ansvar för världens väl, eller hur?
Nu läser jag vidare i Du blir vad du säger.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar