Ja, nej, detta var inte i vår regi, men vi har talat om Ursäkta mig! förr och jag ser frågan och boken som viktig.
Vi uppskattar varje tanke om klimatprat, om hur vi gör, ursäktar oss, förstår eller inte och hur vi argumenterar för att fler ska få möjligheten att förstå klimatets allvarliga läge. Ämnet är viktigt. Vi befinner oss i ett mycket allvarligt klimatläge och vi behöver få frågan på bordet så att handling sker. Det är både du och jag som är ansvariga för det, men det är också politiken, näringslivet och alla organisationer i samhället som behöver agera.
Nina Wormbs och Maria Wolrath Söderberg har undersökt frågan om hur vi ursäktar oss, hur vi söker bekräftelse eller förklarar våra klimatsvåra ageranden. Vi behöver sluta ursäkta oss, vi behöver agera för att utsläppen ska upphöra. Det finns inget annat just nu, eftersom våra kommande generationer kommer att få det fruktansvärt om vi inte - kraftfullt - agerar.
Varför går det så trögt när så många ändå vill? Ja, det är en märklighet i sammanhanget. Kanske är det för att politiken inte underlättar, för att det kostar oss pengar som vi tycker att någon annan ska lägga eller för att det berör oss för lite för att vi ska orka ta ansvar för situationen? Kanske är det för att man tror att det "lilla jag" gör inte spelar roll, trots att det verkligen spelar roll när pandemin drog över världen, när vi ska gå till valurnorna eller när vi talar om var och en i sociala sammanhang.
"Lilla jag" spelar roll. Vare sig du eller jag har ett klimatkonto som går att sätta in förbrukning eller inte på, vi förbrukar, slösar, och vi måste upphöra med det. Det är inte en fråga om att något är billigare eller dyrare,om det finns en marknad eller inte, eller om det är tillväxt eller inte: våra och världens utsläpp måste upphöra.
Nej, tekniken kommer inte att hjälpa oss. Tekniken kan bidra på något sätt, säkerligen, men den skapar också nya problem. Vi kan inte lita på, ens tro, att tekniken är undergöraren för klimatfrågorna. Vi måste helt enkelt ändra våra tankespår, se utsläpp, förbrukning, konsumtion och tillväxt ur andra perspektiv. Hur ser vi på framtiden? Hur tror vi att den kommer att se ut för kommande generationer? Vilka visioner har vi - enskilda individer, företag, myndigheter och politiken - för framtiden på planeten jorden? Hur törs vi se framåt?
År 2020 beräknades den sammanlagda vikten av alla fasta konstruktioner – människans infrastrukturer – överstiga vikten av allt levande liv på vår planet: människor, skog, djur, natur. Människan har förbrukat mer än vad jorden tål. Människan har förbrukat en stor del av vår och kommande generationers framtid, vi har inte tillfört, vi har skadat. Vårt skadande behöver förstås upphöra.
Det finns mycket att säga om en föreläsning, om ett samtal, om efterföljande tankar och om den bok Nina Wormbs och Maria Worath Söderberg har skrivit. Jag rekommenderar verkligen läsning, tanke och fortsatta samtal om ämnet. Det rör oss alla.
Jag tackar Norrtälje bibliotek för att de arrangerade föreläsningen med Nina Wormbs 22/10-26 (med Naturskyddsföreningen i Roslagen som medarrangörer) och jag tackar förstås Nina Wormbs för hennes föreläsning. Ja, vi är glada att så många valde klimatfrågorna framför shopping på stadens gator och torg denna kväll (Norrtälje handelsstad arrangerade mer för förbrukningen av våra gemensamma resurser än för sparsamheten genom handelsaktiviteter och spex samma kväll).
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar