Sinnenas tid. Annie Ernaux.

 Sinnenas tid. Annie Ernaux. 

2022 års Nobelpristagare i litteratur!

”Sen september förra året har jag inte gjort annat än väntat på en man: att han skall ringa mig eller komma till mig.”

En kvinna väntar på en man. Under ett år lämnar hon knappt sin lägenhet, lever bara för deras korta sinnliga möten, dikterade av honom. Allt som varit hennes liv - vänner, arbete, kulturella intressen, intellektuella utmaningar - har reducerats till passiv längtan. Smärtan av att så fullständigt leva för någon annan är oundviklig. Men kanske är det ändå värt det.

Sinnenas tid, som väckte stort uppseende vid publiceringen i Frankrike 1991, är en djärv återspegling av en mogen kvinnas tankar och handlingar - en beskrivning av passionens väsen, bortom alla sociala och kulturella värderingar.

Att vara förälskad är som att hjärnan slutar att fungera, att man uppslukas av den andre och att allt kretsar kring det. Logiken försvinner. 

Hon älskar, förblindas. 

Platsen, kläder, känslor, människor, tiden och tankar styr i riktningen kring personen. Man kan inte annat. 

Hon väntar. 

Hela livet, då, levs efter de stunder när han kommer. Däremellan väntar hon, lyssnar efter tecken och väntar. Allt hon ser, lystrar till, är sånt som kan kopplas till honom. Land, språk, yrke, platser, bilar eller annat som har ett uns koppling till honom och hans liv. 

Hon är uppslukad. 

Hon minns händelser: drömmer, tänker på och rekonstruerar dem. Kanske förskönar hon för att rättfärdiga. Hon vill inte tala med andra om honom, men hon slukar sådant som rör honom och hennes värld. 

Hon längtar. 

Hon skriver inte berättelsen för att lämna ut honom. Inte heller för att lämna honom. Hon skriver för att få den, känslan, att lämna henne, göra dig av med tiden och honom, gå vidare i livet. Hon inser, tids nog, att hon förödmjukar sig själv, sätter sitt liv på paus, men det är som ett beroende, oerhört svårt att bryta sig upp ifrån. 

Hon ser, men väljer. 

Vem som helst utifrån skulle kunna säga : ryck upp dig, gå, gör si eller så. Men, som med droger, psykisk ohälsa, relationer, eller nästan vad som helst så är det jaget (här hon) som måste ha kraften och viljan. Den finns inte förrän man är där själv, hur man tar sig dit är olika från person till person, från händelse till händelse. Jag tänker att det, förälskelsen och mannen, är en viktig del av hennes liv, att den präglat henne, lärt henne något om sig själv och andra, och fört henne framåt. 

Hon befriar sig. 

Kärlek kan vara drabbande, fängslande, vackert och obegriplig. De båda parterna kan uppfatta situationen helt olika, den ena tar, den andra ger. Den ena slukar, den andre slukas. Vi hör den ena parten, men har ingen aning om den andres roll i relationen. Hen kanske inte alls förstår hur den andre har det.

Tänker hon kring skam?

Vad säger människor omkring henne? Eller, vad tänker hon att människor omkring henne säger? Vad vet de, egentligen?

Är en relation som denna ren kärlek eller är det ett missbruk, en sjukdom som kräver insikt, terapi eller medicinering? 

Att skriva är att göra sig fri, tänker jag om Annie Ernauxs böcker. Så också om den här.

Jag kan tänka mig att läsa Sinnenas tid en gång till.

A..

#annieernaux #norstedts #nobelprisilitteratur #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs