Kvinnan. Annie Ernaux.
2022 års Nobelpristagare i litteratur!
Romanen Kvinnan handlar om författarens mor och de erfarenheter som formade henne och Annie själv.
Kvinnan är en uppgörelse med mödrar och döttrar, ungdom och åldrande, drömmar och verklighet. När författarens mor dör i alzheimers påbörjar Annie Ernaux en resa bakåt i tiden och för att försöka fånga den riktiga kvinnan, hon som existerade oberoende av dottern.
Modern dör och begravs. Annie Ernaux berättar om döden, sjukhuset, sönerna, begravningen, hur man förhåller sig och förväntningarna. Det finns många måsten i ett liv och vid enskilda händelser. Hur gör man för att tillfredsställa alla man möter? Hur gör man för att se dem och få dem att se oss, mig och dig, i varje enskild stund, som t ex i en sjukhussituation och vid en begravning? Vikten att göra rätt, följa normen, är alltid viktig, även om man (d v s folk i allmänhet, kanske du och jag) ofta ger uttryck för att man inte bryr sig om vad andra tycker. Många detaljer hon skriver om bottnar i vad andra kan tycka, vad normen kräver. De tål att funderas över. Ja, sådant är livet, annars får vi ställa oss utanför den grupp vi tillhör.
Ernaux skriver : "Hon är den enda kvinna som någonsin betytt något för mig…" Det är en vacker tanke, men samtidigt ohyggligt sorglig. Föräldrar spelar roll, deras tystnad, deras ord, deras tillit, deras misstro och deras förståelse spelar roll för deras egna liv men också för barnets. Föräldrar är av avgörande betydelse för människors liv. Ernaux tänker mycket på sina, både sin far och sin mor. Vad betyder det att hon kallar sin mor för kvinnan? Ja, hon beskriver henne i rollen som kvinna, människa, inte företrädesvis som mor. Om man kan bortse från det? Menar hon moderns betydelse för henne som mor eller kvinna, slår det mig sen?
Blir berättelsen en annan om jag tänker så, skiljer bort tanken på att hon skriver om modern och istället bara tänker på kvinnan? En kvinna, en människa. En som spelar roll, som betytt något viktigt.
"Hon kunde alla knep för att handskas med fattigdomen. Denna kunskap som överförts från mor till dotter under århundraden tar nu slut med mig, som bara är dess arkivarie."
Även en arkivarie är oerhört viktig, tänker jag. Kunskapen att arkivera, att berätta, formulera och bevara för kommande generationer ger oss en möjlighet att se var vi kommer ifrån. Att inte vara historielösa, att se vad som påverkat livet för varje enskild del av oss, du och jag, mina barn och föräldrar, liksom tidigare led, gör oss mer hela och begripliga. Det är många som ger uttryck för sina tomma svarta hål, när de inte vet hur föräldrars och tidigare leds liv och tankar har förflutit. Det är viktigt att få veta. Det är viktigt att berätta. Ingen är en ensam ö.
Hon beskriver kvinnan som vill gå från att vara arbetare till butiksägare. Hur det är viktigt, kvinnans dröm om utveckling, men hon beskriver också slitsamheten. Från tidigt till sent, från en arbetsgrupp till en annan, från fattiga till fattigare och det man måste göra för att få livet att gå ihop. Att vara egenföretagare är ingen dans på rosor, det är lika då som nu. Vem ser det, vem såg det och vad kunde man göra åt det?
"Jag försöker se på min mors vredesutbrott, hennes översvallande ömhetsbetygelser och våldsamma förebråelser, inte bara som uttryck för hennes personlighet utan för att placera in dem i hennes livshistoria och sociala villkor."
Vilka är vi som människor? Vad kan vi bortse ifrån och vad gör det med oss? Annie Ernaux betraktar från ett givet perspektiv, men är också fångad i ett annat. En mor eller en kvinna, en tid eller hennes tid, hennes objektiva eller subjektiva känsla. Hur lätt är det att se andra perspektiv när man är fast i en egen bild? Det är, tänker jag, en viktig reflektion för egen förståelse och utveckling. Jag förundras ofta av att det är svårt, hur mycket det kräver och hur fast vi är i vårt eget.
Hon skriver Kvinnan med kärlek och ansvar, att se och förstå, minnas och lära känna det som redan är känt. Hon har samlat sig, det behöver vi göra för att kunna sätta punkt.
Min far och Kvinnan är oerhört mycket mindre plågsam läsning (för mig) än hennes bok Omständigheter. De är allmängiltiga, även om de rör henne själv. De genererar många olika tankespår, med känslor och frågor som dröjer kvar, ja, men inte med samma plågsamhet.
Att minnas och lära känna sina föräldrar, är en viktig pusselbit i livet.
Annie Ernaux är en författare att läsa!
Anette Grinde
På denna hemsida:
#läsbaraläs #fantastiskläsning
#minfarochkvinnan #annieernaux #norstedts #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #roslagen #VälkommentillNorrtälje #kulturiroslagen #skattkammare #mångfaldtillsammans #sensusnorrtälje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar