Arvejord. Maria Turtschaninoff.

Nytt till bokvalsbordet för våra bokcirklar i bokhandeln! ❤ Kanske vill också du läsa denna fantastiska bok! Eller kanske vill du vara med i en bokcirkel. 

Arvejord. Maria Turtschaninoff.

Människans och skogens rötter går djupt.

Med en urna i famnen anländer en kvinna till ett tyst hus i en stor skog. När den sista burken av mammans lingonsylt är slut, är det dotterns tur att vara äldst i familjen. 

Arvejord är en episodroman om människoöden i en liten österbottnisk by. Under fyra århundraden prövas invånarna av krig, farsoter, svält och sorger och deras relation till platsen där de bor skiftar och lever. Skogen är en vildmark att tämja, en visthusbod, en tillflyktsort, ett uttryck för folksjälen, landets gröna guld och ett rum för själen. Men oavsett hur människorna ser på den är skogen, och platsen, evig. 

Arvejord handlar om plats, tillhörighet och samhörighet. Det är inte bara människan som har rötter i landskapet, landskapet har djupa rötter i oss.

1600-tal och 1700-tal. Krig, fred, ryss, religion, skogsfolk och liv. Oj, så mycket känslor det väcker i mig. Tårarna bränner, vill ut, rinner sakta nedför mina kinder. Texten väcker sorg, tankar och längtan. Det är vackert och starkt. 

När vi läser, allt vi läser och hur vi uppfattar det beror på vår bakgrund, vår ryggsäck och våra personliga egenskaper. Vår kunskap och vårt jag fyller berättelsen med bilder, djup och vidare begrepp. Vi läser mellan raderna, ser mossen, känslorna och vreden. 

Skogens folk värderar mossen, de äger den, den är deras som en helig plats. Varje Nevabackageneration som försöker dränera drabbas av olyckor, den som inte ser, den som inte ger sig, drabbas värst. Det drar med sig annat, för vem tror på sägner om skogsfolk vid mossen? 

Någon pratade om häxor, häxbränningar, mord i mängd på kvinnor, häromdagen. Hur fasansfullt det var och hur kvinnor, män och familjer drabbades av den tidens hetsjakt. Hur kommer det sig att en ide utan fog kan få sådant fäste? Det hände då, det händer nu. 

Det talas om häxor här. Vad är det som gör rädslan för kompetenta kvinnor, rädsla för kunskap om sjukdom, liv, död, hälsa och förlossning. Erövrad kunskap, från en generation till nästa, blir farligt för mannen som inte kan, det lättaste blir att bruka våldets makt på henne. Genom alla tider blir hon - kvinnan - skändad. 

Vad händer med ofärdiga barn i svåra tider? Vad händer med sorgen hos den som älskar sin bror, oavsett hur han är eller vad andra säger. Kärleken finns, där kärleken finns, men fattigdom och livssorg gör sitt till. 

Avundsjuka och rädsla för det okända påverkar oss, olika för alla. Den som har mycket har mer att förlora än den som har lite. Det krävs en särskild människa för att se vad som händer. Skogsfolket har andra ögon är de bofasta. Det man inte har kunskap om riskerar att skapa rädsla. 

Förväntan get ofta anledning till besvikelser. Om man tror att gräset är grönare någon annanstans kan man gör sig själv en otjänst. Kanske är det helt enkelt så att lyckan bor inom en själv och att det är där man måste leta först? 

Att gifta sig är ett livslångt åtagande, ja, åtminstone i forna tider. Hur blev det med livet när det blev tungt, när orden tystnade, när arbetet och sjukdomar tog överhanden? Kan vi sätta oss in i hur andra haft det om vi inte pratar och begrundar, igen och igen. Är livet förr och nu ens jämförbart? 

Huger. Missväxt. Sjukdom. Farsot. Tyfus. En efter en får begravas, vuxna och barn. Föräldrar. Barnen hamnar hos en släkting eller på fattighus. Någon blir såld till lägsta pris. Den högsta önskan en förälder har är att kunna mätta sina barn. Tystnaden, när de inte längre orkar gnälla, är ren fasa. 

1600-tal blir 1700-tal och 1800-tal. Tiden går, gården och slitet består, men viljeyttringar och resemöjligheter börjar röra på sig. Man ser andra möjligheter, påverkas av andra människor man möter. Världen öppnar sig för fler. Vad är skillnaden för stad och landsbygd? Vägar, båtar, möjlighet att skriva brev och kommunicera, ja, upptäcka att andra liv är möjliga. Vad gör det med den äldre generationen när den yngre upptäcker de nya möjligheterna? Vad gör det med bygd och liv? Hur kan och vill vi förverkliga oss själva, vilka möjligheter ger oss tiden till det? 

Tiden går över i 1900-tal. Det är fortfarande fattigt. En mor försvinner. Det lilla barnet hamnar på barnhem men får sen komma hem igen. Modern kommer och går, försvinner. Ingen vet var hon tar vägen. Den lilla flickan bor på olika platser, än hos den ena och än hos den andra. Hon är aldrig trygg. Någon säger att hon äter dem ur huset. Hon minskar sina portioner. Hon blir rädd att morfar ska se henne som ett skadedjur, skjuta henne för att hon tär i hushållet. Små hugg som utdelas, ord som man egentligen inte borde säga, skapar rädsla i den lilla kroppen. Hon tänker att det inte spelar någon roll om hon lever, att ingen ändå vill ha henne. Vad gör det med en människa att inte se sig som älskad och tillhörande? Ja, det går igen i alla generationer. Då, som nu. Varje barn och vuxen behöver se sin roll i livet. 

Berättelsen, eller berättelserna, är en episodroman. Den går över tid, ja, 400 år. Den utspelar sig på en plats, men generation efter generation går förbi. De bor där ett tag, kanske hela sin generation, deras hela liv, upplever olika tidseror, med lycka och olyckor och allt däremellan. Episoder, människor och egenskaper visar sig i nedslagen. Någon kan rita kartor, någon är oäkta, någon är rik och någon är fattig. Ibland är det marken som är rik eller fattig, skillnad mellan åren gör skillnad för många. Det är olika för olika människor i olika tid. Det finns mycket stolthet och väldigt mycket strävsamhet. De är som de är och försöker göra sitt bästa i den tid som råder. 

Nevabacka förefaller vara en fantastisk plats, men slit, krig och farsoter har passerat under alla de århundraden som gått. Var och en klarar sitt efter egen och tidens försorg. 

Hur uppfattar vi en plats? Den som älskar naturen och skogen ser den på sitt sätt. Den som älskar vattnet och forsen på sitt. Dem som älskar tystnaden på sitt och den som behöver samtal och människor på sitt. Den kan också förknippas med sorg, död, slag, rädsla, farsot eller lycka. Vi påverkas också av det är vi tänker på platsen där vi bor eller bott. 

Vem är du och vem är jag, hur ser vår plats ut? Är den lika för dig som för mig? Ja, eller nej, en plats är fantastisk för någon men inte för en annan. Den befolkas, vi gör den till lust, stret, glädje, sorg, minnen och vänlighet. Ja, väder och vind och tidens förutsättningar hjälper förstås till. Platsen blir min, när jag gör den till min. 

Kan jag se platsen med andra ögon? Hur var den då, förr eller i en annan tid eller annan person, för han som var sjuk, för hon som längtade och för den som förlorade för att hen inte förstod. 

Arvejord är en fantastisk berättelse om en plats och människor som passerat under 400 år. Så lika, så olika och så fint berättat. 

Av Maria Turtschaninoff vill vi läsa mer. Hon har vävt en fantastisk berättelse över sidorna, fångat oss i själ och tanke. Givit oss möjlighet till många samtal i bokcirklar eller två och två. Hon finns kvar, berättelsen finns kvar. 

Arvejord är inte att missa. 

Läs, bara läs. 

Anette Grinde

bokhandlerskan i 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

#roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #arvejord #mariaturtschaninoff  #förlagetm

20221123. Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje är till salu. Titta in i butiken om du är en seriös spekulant.