Bokcirkeln; vår avsikt är att tala om innehållet i boken.

 

Nazisternas barn. Tania Crasnianski.

Jag läser en historiebok som beskriver de kommande generationerna efter människor som har skadat andra. Jag läser om hur de, barnen, har reagerat, gjort och klarat att gå vidare. Eller inte. De har onekligen påverkats stort, deras liv blev annorlunda än det skulle ha blivit om de hade hetat eller kommit ifrån något annat. Utifrån det, föräldrarnas roller och sin genetiska grund, har de fått fatta sina beslut. 

Det är inte barnens fel hur de vuxna har agerat, men de får betala för deras steg ändå. 

Vi ska prata om boken i en bokcirkel och jag tänkte att det var en historiebok, där vi kunde prata om texten och det som var. Objektivt, inte om oss själva. För att jag inte såg att det fanns annat hos andra. 

Efter några veckor med läsning och lösa samtal i butiken inser jag att det finns mer än så. Flera personer, här omkring oss, var direkt berörda av nazismen som den var då, och därmed kanske också som den är nu. Var och är. De är barn till, vänner med, närstående till eller på annat sätt högst bekanta med nazismens framfart under kriget - i världen, i Sverige, i grannskapet och i sin närståendekrets. Hur har det påverkat dem genom livet? Hur påverkar den här läsningen dem? Vad väckte läsningen till liv?

Den som har bott i ett land som deltagit i kriget, som har föräldrar eller släktingar som sagt ja eller nej och påverkats och talat om det eller som på annat sätt kommit nära - har en annan bild än jag. Den måste jag se, uppmärksamma och ta hänsyn till. För att lära mig mer om andra.

Jag läser om personligheter och hur barnen hanterar situationen och livet. För mig blir inte boken personlig, väcker inget personligt trauma, för att jag inte har haft en sådan närhet. Boken är mycket intressant, väcker många tankar, men spär inte på min ångest eller väcker personliga minnen. Mina läskamrater, någon annan än jag, läser med andra personliga minnesbilder, där starka associationer kan väckas till liv. Jag vet inte vad hen har inom sig. Är det minnen som man vill eller inte vill tala om?

Jag såg det inte komma, jag tänkte helt enkelt inte så långt, tänker jag nu. Jag tänkte inte på att människor mitt ibland oss, i våra grupper, har plågsamma minnen kopplade till nazismen. När jag nu ser det ber jag att få påpeka att man inte, i vårt samtal  behöver lyfta sådant man inte själv vill dela. Det finns inget måste om det personliga. Du väljer själv hur du delar dina personliga associationer och de minnen du bär.  

Vår avsikt är att tala om innehållet i boken, om de karaktärer vi möter där. Vår avsikt är inte värdering, hur den fångar, plus och minus, bra eller dåligt, eller att kritisera författaren. Innehåll är sakfrågor.

Vår avsikt är att gå stärkta och glada ur samtalet, för att vi har mött människor som - tillsammans - gör att vi lär oss nytt. Det är vi, var och en och tillsammans, som gör gruppen. Var och en ansvarar för gruppens väl.

Det är människorna i rummet som gör samtalet. Det är du som avgör vad du vill dela med oss andra, hur du låter andra tala och hur du lyssnar. Du och jag, var och en och alla tillsammans.

A..    

 

#nazisternasbarn #historiskamedia #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs #bokcirkeln