Ingenting tillhör dig. Nathacha Appanah.

Ingenting tillhör dig. 

Nathacha Appanah. 

Elisabeth Grate bokförlag. 

Hennes make dör och hennes trauma väcks till liv igen. Makens son finns för henne, älskar henne. Förstår hon det?

Hon har varit med honom i femton år, det är tre månader sedan han dog. De träffades när tsunamin vräkte in över land med förödelse i sina spår. De träffades, gifte sig.

Hon köper mangobladen i en indisk affär, är det i Indien hennes historia utspelar sig? Jag har hela tiden Indien som min inre bild. Kolonin, kriget och våldet i norr, religionen, gudarna, kvinnors roll och templen. Ja, visst är det i Indien?

Pappan gick i kolonisternas skola, 39 år tidigare.  Hur gammal är han? Hur gammal är hon? Hon har en lycklig barndom, så länge den varar. Hon mår bra tillsammans med sina föräldrar. Hon berättar om dem, om dansen, om kärleken och föräldrarna. Hon berättar om mangobladet, det som driver bort det onda ögat. Hon har med sig det sen, i sitt nya liv. Det spelar roll. Ens bakgrund och liv följer i det nya livet, det kommer ifatt, vare sig man vill eller inte. 

Hennes far lägger henne i kistan, hon ser och hör händelserna utanför och i huset. Hon var tretton då. Hon vet inte varför det händer, men fasan följer henne genom livet. Hon träffar inte sina föräldrar mer, minns sin barndom fram till dess med kärlek.

Roy, trädgårdsmästaren, lyfte henne, räddade henne, men hon vet inte vad hon ska tro. Blev hon galen av sorgen? Hur hanterar man sorgen när man inte vet eller förstår vad som händer omkring en?

Pojken ger henne kärleken, ger henne det vackraste, men gör henne också till en fördärvad flicka. Ingen berättade för henne om vad det är att vara flicka där, vad hon fick och inte. Ingen berättade om konsekvenserna av det vackra, hur förödande de var. 

Eli vill ta henne till sjukhuset, hon föreställer sig att de drar ut hennes minnen ur hennes kropp, lägger dem i öppen dager. Hon vill inte, vill inte visa dem, berätta för andra. Hon har förträngt dem, minnena som nu växer fram ur henne. Hon säger ja, men ljuger. Hon vill inte. 

Jag undrar hur människor överlever tidens och platsens förtryck, hur patriarkatet överlever och kan leva vidare och hur straffen kan vara så absurda. Jag undrar hur kvinnorna kan inrätta sig så att orättvisorna kan fortgå. Kanske är det bara en fråga om makt, vare sig vi talar om kvinnor eller män. Livet styrs av den plats vi kommer ifrån, de människor vi har omkring oss och den kultur som finns just där. Var och en kan ha tur eller otur att vara född på en enskild plats, just där, av just de föräldrarna och de omständigheter som råder där. Hon, han och kulturen runt omkring påverkar oss. 

Hennes uppväxt, hennes barndom, präglas av de föräldrar hon fått. De påverkar henne för att hon är deras barn och inte kan göra något åt situationen. Hon är ett barn. Vissa barn drabbas hårt, hårdare än andra. Om inte föräldrarna drev de frågor de drev, skulle hennes liv sett annorlunda ut. 

Hon möter kärleken i pojken. Uppslukas. Hon är inlåst, ingen bryr sig, bara han. Han låser upp hennes känslor, gör henne till sin i en värld där hon inte får vara hans. Hon älskar hela hans väsen. Hon straffas hårt. Hon rättar sig, tvingas. Med tiden faller hon in i ledet, gör det hon är tillsagd, men inte helt. Hon tvingar andra att rätta sig, växer i ansvar och roll, men hon gör det med ett mått av kärlek. Hon tycker sig god. Kärlek straffar sig, som allt. Hon straffas genom människans kraft, men också naturens. Hur mycket skuld lägger sig i människor? Hur mycket ryms inom oss och vad klarar man av? 

Ingenting tillhör dig, allt tas ifrån dig. Föräldrar, kärlek, kläder, saker, hår, hud, självbestämmande, allt. Allt. Vad händer med oss då? Hur förhåller vi oss, vad är integritet för var och en?

Hon sörjer. Hon minns. Hon förhåller sig. Hon förtränger, glömmer.

På juldagen ger hon korgen till flickorna, hon bestämde sig. De behövde kärleken,  omtanken. Hon hade bott där i mer än tre år, sett barnen och flickorna. De som inte hade något, ägde något eller tilläts något. Konsekvenserna blev kännbara. Kanske hade det blivit samma resultat för flickorna även om de inte var inlåsta. Hon går sönder av sorgen, igen. Vi vet inte vad tsunamin skulle ha gjort om dörren varit öppen eller stängd, om eller hur kraften hade varit. Räddas hon av tsunamin? 

Hon är tjugo när hon blir Tara, en annan än den hon var innan. Hon räddas, tills hon blir fråntagen kärleken igen.

Eli känner värme och kärlek, där han står med henne i sin famn. De har frid i sina inre. Frid och värme, var för sig och tillsammans.

För mig är det här en berättelse om ett livsöde,  om sorg och trauma, men också kärlek, minnen och dans. Indien, ja, eller hur?

Berättelsen är grym och sorglig, men också fylld av oändlig kärlek. Hon älskar pojken, Tara och sin make. Hon gör det med allt hon har i sig. En efter en. Hur klarar man sig utan kärleken? 

Jag läser den igen, upptäcker mer, ser nyanser, andas genom texten, njuter författarens magi. Och all den sorg som ligger i berättelsen. 

En vacker dag ska jag läsa den igen, igen.

Elisabeth Grate bokförlags böcker är böcker att läsa.

A..

Bokhandelns vänner. Medlemskap i bokhandelns vänner kostar 100 kr för 2024 och ger dig tillgång till rabatter på böcker och (billigare) aktiviteter i bokhandeln. Du blir medlem genom att swisha medlemsavgiften till nr 123 075 3715 (bokhandeln). Ange din mailadress som meddelande.

#Ingentingtillhördig  #NathachaAppanah  #ElisabethGratebokförlag 

#roslagensbokhandel  #kulturtorget  #platsendärsamtalförs