När André är tre veckor gammal tas han om hand av Hélène, Gabrielles syster, och hennes man, som André för alltid räknar som sina riktiga föräldrar. Varenda sommar träffar han Gabrielle, som under några semesterveckor lämnar sin lilla Parisvåning för att umgås med familjen på landet. Vem fadern är förblir dock en mörk hemlighet fram till den dag han får veta sanningen. Äntligen kan han hoppas få svar på den fråga han burit med sig under hela sitt liv.
Marie-Hélène Lafons nyligen utkomna roman, nominerad till flera litterära priser, är en familjesaga som vindlar sig fram genom tid och rum och som spänner över närmare ett sekel. Med sitt starkt personliga, känsligt utmejslade och poetiska språk befäster Lafon den så speciella plats hon idag intar i det litterära franska landskapet.
Den franska författaren Marie-Hélène Lafon, född 1962, växte upp på föräldrarnas bondgård i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes verk. Hon är sedan 1980 bosatt i Paris, där hon undervisar i klassiska språk. Lafon har tilldelats en rad priser, bland andra Prix du Style 2012 och Prix Goncourt de la nouvelle 2016.
En sons historia är översatt till svenska av Anna Katina Säflund-Orstadius
***
Jag träffas av språket, njuter det sakta. Det börjar med Armand, 1908. Den lille pojken. Och hans far, Paul, som är våldsam så man får passa sig. Alla får passa sig. Den lille pojken vill träffa Antoinette, men mötet slutar i katastrof.
Berättelsen går vidare, handlar om den lille pojkens bror och kommande generation. Personer vävs samman till en berättelse om hur det är att växa upp utan far. Hur det är att undra, ja, han har en far men den biologiska fadern finns inte på plats. Lafon berättar om en liten pojkes moder och hennes systrar, om livet för pojken. Den berättar också hur de är som människor, modern, fadern (som inte vet), sonen och livet som det ter sig i byn. Han undrar och letar. Hur viktigt är släktskapet? Ja, det vet vi alla att det är mycket viktigt, inte vi kan bortse ifrån. En mor, en far, syskon, mor- och farföräldrar spelar mycket stor roll i människors liv. Frånvaro, närvaro och konflikter spelar roll för varje människa. Olika, ja, men det spelar roll.
Det tar en stund för mig att hålla ordning på karaktärerna och platsen, ja, årtalen också. Att själv måla upp ett släktträd i läsningen gör det lättare. Det lönar sig att läsa, engagera sig i läsningen. Det är en synnerligen läsvärd och vacker, men också sorglig berättelse om släktskap, om vad vi berättar och inte och hur vi lever livet. Hon berättar på ett sparsmakat men tydligt sätt. Hon ödslar inte med orden, använder de som behövs. Inte mer. Den känns.
Jag tänker att En sons historia kräver närvaro och långsamhet. Meningar är långa och vindlande, men inte mer än nödvändigt. De ger många nivåer, berättar om en händelse med många perspektiv. Jag känner doft och smak, längtan, lust och sorg i de meningarna. De rymmer inte en sak, det rymmer mängd och känslor.
Låt oss fundera kring släktskap, familjesituationer, arv och miljö. Låt oss tala om kvinnan som lämnar bort sitt barn till sin syster. Vem är hon och varför önskar hon barnet som hon lämnar bort? Vad säger tiden och platsen om de handlingar vi läser om? Varför berättar hon inte om barnets far? Låt oss tala om fader, styvfadern och styvmodern. Vad hände med familjen där barnet fick skållhett vatten över sig? Vad betyder det att ha en far?
Låt oss också fundera kring språket och hur den är skriven. Den är lättläst, har långa (men ändå) fantastiska meningar som lotsar oss igenom berättelsen. Den berättar så mycket men ändå med så få ord. Den är tunn (i sidmässigt omfång, men inte i innehåll). Någon säger; Den var fantastisk, men jag vill ha en tjockare bok. Jag vill träffa dessa personer mer, längre. Någon annan säger; Nej, den var precis exakt så lång som den behövde vara. Den innehåller just det den behöver för att vara så bra som den är. För mycket målande, för många stickspår kväver berättelsen.
Ja, kanske är det precis så som den ska vara. Vi njuter, läser och samtalar om berättelsen. I samtalet växer den ytterligare.
Läs En sons historia och Marie-Hélène Lafon med omsorg. Läs meningarna med långsamhetens lov. Njut, fundera över dess innebörd och vad livet gör med livet, barnet, modern och familjen. Det är den verkligen värd.
Elisabeth Grate bokförlag ger ut fantastiska böcker. Ja, här igen.
Vi har En sons historia och mer därtill av Elisabeth Grate förlag på vårt frontbord.
Översatt till svenska av Marie-Hélène Lafons författarskap finns också Annonsen (2013), De sista indianerna (2017) och Våra liv (2019). Dessa böcker vill vi förstås också läsa.
Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.
A..
#ensonshistoria #MarieHélènelafon #elisabethgratebokförlag #roslagensbokhandel #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #enriktigbokhandel #bokvalsbordet #bokcirkeln #sensusnorrtälje #handlalokalt #kulturiroslagen #välkommentillnorrtälje #norrtälje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar