Väder - Jenny Offill
Lizzie Benson arbetar som bibliotekarie, men har egentligen en andra kallelse: som själavårdare. Åt besökarna på biblioteket och som stöd åt både sin mor och framförallt sin bror, som kämpat med drogberoende. För ögonblicket är tillvaron stabil, men så hör hennes gamla mentor, Sylvia Liller, av sig med ett förslag. Sylvia har blivit känd för sin podcast, Hell and High Water, och vill anställa Lizzie för att svara på hennes mejl. Alla som hör av sig är antingen knäppa eller deprimerade, säger hon. De som är oroliga för klimatförändringarna och de allt fler evangelikala som oroas över den västerländska civilisationens förfall. Allt eftersom Lizzie dras in i denna polariserade värld börjar hon undra vad det innebär att sköta sin egen trädgård när man har sett flammorna bortom dess staket. När hennes bror blir far och Sylvia isolerar sig tvingas Lizzie att erkänna gränserna för vad hon kan göra för att hjälpa andra. Och om hon inte kan rädda andra, vad eller vem kan då rädda henne?
*** ***
Väder - Jenny Offill
Vi väljer boken i bokcirkeln efter tips från en bokcirkeldeltagare som läst en tillförande och intressant artikel i DN. Hon blev glad över gruppens val.
Bokvalen sker i en demokratisk process där alla deltagare (som är med i mötet) deltar. Det är roligt, ibland självklart och ibland förvånande. Vi vet inte utgången, för alla är så olika. Ja, nej, lika också.
Jag tänker att det viktigaste sättet att läsa böcker är utan förväntningar. Att bara läsa och njuta, inte jämföra med annat och inte tro att det bara ska vara superenkelt. Lägga tidigare kunskap, förutfattade meningar och irritation åt sidan. Att läsa är att lära sig nytt, utvecklas. Det märker vi tydligt i våra bokcirklar.
Ibland säger folk: - jag lägger inte tid på skitböcker. - nja, säger jag, vad är en skitbok? Vi läser inte dåliga böcker i cirklarna, men vi kan tycka olika om berättelserna och hur de är skrivna. Vi kan också respektera författaren och läsa som det är skrivet. Om du inte läst boken, blir samtalet därefter. Så vi ber enträget varje bokcirkeldeltagare; Läs, bara läs. Och fundera kring innehållsfrågor att tala om. Utgångspunkten i samtalet är alltid innehållet, inte om vi tycker att något är bra eller dåligt.
Jenny Offill skriver om livet. Familjen och livet. Hemma. Borta. Nära. Det blir lustigt, trots att liv är allvar.
- Vill du ha något att tugga på? - frågar hon. Jag tvekar, för Catherine jobbar med marknadsföring.
Man kan undra över stycket. Vad menas, egentligen? Vilken information saknas i ett samtal för att vi ska förstå varandra rätt? Det tysta, det mellan raderna spelar roll, frågan är bara vilken. Varför är vi så otydliga i våra samtal?
Hon vandrar sakta framåt i texten. Små händelser, några smålustiga, några allvarsamma att reflektera över och några att passera. Antagligen olika för dig och mig. För att vi tycker olika och bär olika kunskap i våra liv. Du vet saker som jag inte vet, och jag vet saker som du inte vet. Det märks tydligt i våra samtal hur olika vi vet och uppfattar livets frågor.
- Det är möjligt att de grälar, men i så fall sker det så stillsamt att jag inte vet helt säkert.
En sådan kommentar gör mig både eftertänksam och road. Hur olika är vi egentligen? Hur ser oenighet, irritation och känslor ut hos olika personer? Hur grälar du? Är det någon poäng med att gräla? Leder det framåt?
Det händer väldigt sällan att jag får anstränga mig hårt för att läsa. Det får jag nu. Det kräver ansträngning, koncentration och tanke. Vad beror det på? Mig, boken eller omständigheterna? Eller kanske bara värmen?
Hur känslig är man som nybliven förälder? Kan en ny liten människa som inte ens kan vända sig rulla av sängen? (Ja, säger den orolig fadern). I nästa ögonblick talar vi om bombhot, för att i ögonblicket därpå begrunda sömnbrist. Hur många frågor behandlar en människa på en dag? Hur översiktligt kort eller hur långt räknas, egentligen.
Vad säger vi om att långsamhet är en form av godhet? Det låter vänligt, men kan också vara frustrerande. Vem bestämmer vad som är vad?
- Tänk om vi gick ut och gick, om vi gick ut på gatorna. Det är omöjligt. Det är nästan omöjligt.
Det uttalandet är bara realistiskt i USA, inte i Sverige. I USA färdas man per bil, inte per fot. Här är det fullt möjligt att färdas per fot.
Det här är en annorlunda roman, som kräver mer av mig, kanske också av dig. Den är inte skriven på ett traditionellt sätt. Det är korta reflektioner, nästan som dagboksanteckningar kastad ur sitt sammanhang. Med korta fragment lär vi känna människorna och livet som det ter sig där. Allteftersom.
Boken följer livet. Det är korta händelser, reflektioner, som för oss sakta framåt. I cirkeln får vi fråga oss: Varför? Vad säger berättelsen dig? Hur utmanas du eller inte av Offills Väder? Hur förstår vi den här berättelsen? Hur ska en roman skrivas?
Ja, vi läser, funderar och samtalar. Vi bygger kunskap och erfarenhet tillsammans.
Jag vill tacka bokcirkelgänget för ett finfint samtal. Olika tankar ger mer till helheten. När vi tycker olika och ger uttryck för detta kan vi lära oss mer av varandra. Det hade gruppen verkligen i samtalet om den här boken. Jag tackar för värmen i samtalet och olikheterna i tankarna.
Tack.
A..
😏 #väder #jennyoffill #naturkultur
#tipsfrånbokcirkeldeltagare efter fin artikel i #dagensnyheter - att läggas på #bokvalsbordet för val till #bokcirkeln i #roslagensbokhandel #norrtälje eller som ett generellt & bra #boktips
#välkommentillbokhandeln som är #dinlokalabokhandel Vi samarbetar med #sensusnorrtälje i alla våra arrangemang i bokhandeln. #välkommentillnorrtälje säger vi där #samtalgörskillnad och utgör en viktig del i #kulturiroslagen
❤️
Länkar;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar