I denna ögonöppnande bok utforskar Robin DiAngelo det fenomen som kallas vit skörhet: vitas ovilja att förstå vithetens roll i det rasistiska systemet.
På ett effektivt sätt går DiAngelo igenom de försvarsmekanismer som vita ger uttryck för när rasism och vithet kommer på tal: ilska, rädsla, skuld eller tystnad; bara det faktum att bli tilltalade som vita får många att känna sig angripna.
Denna olust att prata om vithetens roll i rasismen förhindrar, enligt DiAngelo, viktiga samtal och omöjliggör reell förändring. Den vänder sig direkt till vita och sätter ord på något som kan vara obekvämt, men som också kan vara livsförändrande. Vit skörhet har sedan den utkom 2018 fått ett ofattbart kulturellt genomslag och förändrat samtalet om ojämlikhet i USA.
Vit Skörhet är bästsäljaren som har fått vita amerikaner att börja prata om sin roll i rasismen.
Den här boken kan skapa förståelse för samtalet om rasism. Den kan också skapa förståelse för andra svåra ämnen där vi går i försvar, byter ämne eller attackerar. Vi är inte fullärda. Vi, vita, vuxna människor, vet inte hur det är att vara den utsatte. Vi behöver vrida vårt perspektiv, se från ett annat håll.
Yttrandefrihet är något viktigt, men vi behöver vara mycket mer observanta och varsamma om varandra. Det du säger påverkar andra, ibland med förödande kraft. Det gäller inte bara frågor om rasism. Det gäller också mänsklig omsorg. Vad krävs för att vi ska avstå hat och hot och istället försöka samtala med varandra? Ja, att lyssna är en nyckel för goda samtal.
Vit skörhet är en tuff bok. Jag tänker att den är plågsamt nyttig. Den sätter fokus på svårigheter. Vi är fostrade som vita, som majoritet, som att vi är mer värda än andra och vi har svårt att vända blicken. Vi har svårt att se våra fördomar. Det kräver krafttag, vilja och fokus. Det kräver att jag tar spjärn mot mina egna reaktioner och anstränger mig för att se saker från någon annans perspektiv. Det duger inte att gå i försvar. Det duger inte att fnysa. Det duger inte att tro att jag är fri från fördomar.
Om vi ska prata om rasism så ska vi alltså försöka förstå den som är utsatt. Vi ska avstå ifrån att gå i försvar, säga att någon annan gjort si eller så eller rättfärdiga på andra sätt. Vi ska anstränga oss för att förstå hur den som är verkligt utsatt drabbas - för att det finns en vit majoritet som har makten och reglerna i sin hand och inte ger alla samma rättvisa.
Vi ska inte byta ämne när vi pratar om detta. Vi ska inte tycka synd om oss själva. Vi ska anstränga oss för att förstå vår egen rasism, vårt feltänkt som är djupt rotat i vår samhällskultur. Vi ska inte skylla på samhällsfelen, bara försöka få ögonen på dem. Vi ska försöka få syn på våra egna fördomar och tankegrodor. Vi ska? Ja, i varje fall ska jag driva frågan i bokcirkeln att vi ska försöka öppna våra sinnen och höra andra perspektiv. Anstränga oss. Lite mer, varje dag. För att vi bryr oss. Ja, i varje fall ska jag det - för det är inte säkert att jag kan säga till andra vad de ska göra. Jag kan bara hoppas att de vill.
Kanske kan vi lära oss något på vägen, utvecklas som människor?
Detta vill jag försöka. Detta vill jag göra, tala om. Visst är du med på noterna?
A..
#bokvalsbordet #bokcirkeln #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #ettlevanderoslagen #sensusnorrtälje
Ett kommande ämne i projektet #demokratiskasamtal i bokhandeln blir hot/hat i kommentarsfält - #vimåsteprata om den frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar