Klara och solen - Kazuo Ishiguro

Kazuo Ishiguro är född 1954 i Nagasaki i Japan, men flyttade till England vi fem års ålder. Ishiguro fick Nobelpris i litteratur 2017. Han har skrivit åtta romaner och en samling andra berättelser.

Ishiguro får mig att tänka på ursprung och nationalitet, tillhörighet och klassificering av människor. Jag hör ofta folk (inklusive jag själv) säga att Ishiguro är japan. Om jag hade flyttat från Sverige till t ex Norge vid fem års ålder. Och sen levt mitt liv i Norge. Vore jag då svensk eller norsk? Varför insisterar vi - eller är det bara jag - på att säga att han är japan? Eller beror det bara på att vi inte bryr oss om att se att han är britt? Eller vad är han? Vem avgör vad någon är. Vad säger han om sig själv, tro? Hur identifierar han sig själv? Ja, vad han är, kan bara han själv avgöra. 

Kazuo Ishiguro är nu aktuell med en ny roman; Klara och solen. Originalspråket i romanen är engelska, originaltitel Klara and the sun.

Klara är en konstgjord figur - artificiell vän - som bor med Josie och hennes mamma. Hon får näring av solen. Berättelsen börjar i butiken, där vi lär känna Klara, hennes förmågor, tankar och egenskaper. Hon är fantastisk och unik. Hon är som en människa, trots att hon inte är en sådan. Josie upptäcker henne och vet att det är henne hon vill ha. Det är en "perfekt match" dem emellan.

Den handlar om kärlek, människor, förhållningssätt till någon man älskar, om vi kan ersätta människor med något konstgjort och kanske några reflektioner om var gränserna går. Vad kan vi göra, egentligen? Vem finns för vem och hur förhåller vi oss till varandra? Den handlar också om vänskap och ungdomskärlek, livsutveckling. Kanske också om livet, personliga konflikter och bön om tjänster från andra. Vad är vi? Hur är vi?

Hur står vi föräldrar ut med att förlora våra barn? Kan de ersättas av konstgjorda människor, robotar som ser ut och agerar som barnet? Vem skulle vilja/kunna medverka i en sådan process? 

När kommer vi, du och jag - här hos oss - att ha artificiella vänner i våra hushåll? Hur kommer våra etiska dilemman att se ut när det händer? Hur kommer vår moraliska gränser att förändras över tid?

Texten är lättläst, skriven med en form av naivitet. Ja, berättaren är ju Klara, en vän med relativt begränsade kunskaper. 

Relativt begränsade kunskaper? Hur lär hon sig mer, hon Klara? Ja, genom att studera det hon möter. Hon är uppenbart bildbar, mycket empatisk men också naiv. Naivitet beror kanske på ännu ej uppnådd bildning, som i möte med många frågor och erfarenheter? 

Läs, bara läs. 

Nu ska jag också läsa Never let me go och Återstoden av dagen. 

A.. 




Originalspråk engelska - Klara and the sun - placerad i hyllan för nobelpristagare.