Den 10 september 2022 var Internationella suicidpreventiva dagen, dagen när vi minns människor som har lämnat och dagen när vi tänker framåt för alla som har det tufft idag. Prevention är skydd för de som lever, det är hjälp och skydd. Vi tände ljus och minns, men tänker gärna framåt. Det gör vi t ex genom samtal med anhöriga i bokhandeln. Anhörigsamtal, orossamtal eller demokratiska samtal rymmer sådana ämnen och möten.
När ljusen slocknat på torget fortsatte vårt samtal med eftersläntrarna. De som missade ljuständningen, men ändå såg, uppmärksammade och mindes.
Efter manifestationen på torget satt vi oss inne i bokhandeln. Mannen och kvinnan kom när de flesta andra hade gått hem. De kom var för sig, de var inte bekanta, men samtalade förstående med varandra. De kunde inte varandras sorg, men det fanns hög igenkänning och liknande känslor. Det var kvinnan som satt inåtvänd en lång stund vid ljusen och mannen som tydligt ville prata. Ljusen stod kvar, men hade slocknat i vinden. Ljusen representerade minnen, väckte känslor och tankar inombords. Kvinnan och mannen gav uttryck för att minnet sitter kvar i kroppen, det väcks varje dag, nu oftare i glädje men också i sorg.
- Ett minne av en älskad människa som lämnat jordelivet i förtid genom suicid kan, efter lång tid, innehålla också glädje, säger kvinnan.
- Glädjeämnen kring hennes friska tid kommer nu mer och mer tillbaka, det är vackert att tänka på, säger mannen.
- Jag tittar på och tänker kring de glada bilderna från förr, jag vill inte älta sjukdomen eller annat negativt mer, säger han.
Båda minns med värme och kärlek.
Han hade förlorat sin hustru, som tog sitt liv eftersom en lång plågsam fysisk sjukdom. Hon hade förlorat sin son, i psykisk sjukdom. Hon hade också förlorat en vän, en person som stod henne nära. Hon var bekymrad över hur svårt det varit att få prata om sorgen efter vännen, det var som att det bara var de anhöriga som hade rätten till sorgen efter henne.
De talade en lång stund om de förlorade liven, förlorade för mer än 10 år sedan. De talade om individerna, de viktigaste människorna, och sig själva. Ingen av dem lyfte sjukdomarna mer än kort. Sjukvårdens brister, tystnaden från vänner, väntan, oron eller annat kopplat till tiden innan dödens intrång lämnas utanför. De talar om lyckostunderna, vad de varit duktiga på och glatts åt i livet. Det var ett vackert samtal.
Kvinnan berättade om hur hon länge letat efter en samtalsgrupp med anhöriga till människor med trubbel i livet. Hon vill vara med och prata om sina erfarenheter och minnen, dela och lyssna. Jag bekräftade existensen av samtalen i bokhandeln. Mannen undrade om han också fick vara med. Det kanske behövs, säger han. Det blev ett ja, på det, förstås. Att samtala är guld för själen, tänker jag.
Båda lämnar platsen med glädje för livets viktiga möten.
Jag tackar för mötet med människor, särskilt de som möter platsen och människorna med respekt för allt som finns innanför vårt yttre skal.
Njut dagen som den bästa, tänker jag. Ja, njut så gott det går i varje enskild stund, tänker jag också, för det är ju inte alltid helt plättlätt.
Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
Tfn 0708 905 731
Ps. Artikeln är läst och godkänd av de berörda innan publicering.
Lyssna gärna på Folkhälsomyndighetens dag 8/9-22 på temat Suicidprevention : https://m.youtube.com/watch?v=5JEvytGDFGs&feature=youtu.be
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar