Vitt slödder.
Carina Rydberg.
Carina Rydberg debuterade år 1987 och slog igenom stort med den självutlämnande och provocerande romanen Den högsta kasten, 1997. Nu återkommer hon till den självbiografiska formen med Vitt slödder som skildrar en barndom och en uppväxt, men också händelser från senare år. Det är bok om familj och klass, om rasism och om en katastrof så stor att den förändrar allt.
Carina Rydberg skriver om sin barn- och ungdomstid. Hon skriver om mobbning, uppdelning i grupper, rasism och utanförskap. Hon skriver om sånt som också finns nu, men lika mycket då. Hon skriver om barnens utforskande av livet, där det inte finns vuxna som sätter gränser.
Hon skriver med kall distans, utan särskild eftertanke om rätt eller fel.
Hon skriver om en tid där andra värderingar, en annan typ av skuldbeläggande, rådde. Det är någons fel, då som nu, för hur det går i livet. Ja, ibland kanske, men också inte. Det är mycket som samspelar i livet. Vi blir de människor som tiden, mötena och arvet gör oss till, tänker jag. Frågan är hur vi tar ansvar för det vi blir. Om vi nu är kapabla till det.
Hon skriver om en fest och om en ungdomsfylla och jag tänker att det är livsfarligt att vara ung. Jag tänker på att många ändå klarar sig igenom den tiden, men att riskerna för livsskador är höga under livets första 20 år eller så. Det finns risker sen också, men här känns de livsfarliga som utgångspunkt.
Hon åker till USA som utbytesstudent. Hon är ung, naiv och inte ifrågasättande. Hon skrattar åt andra, står och tittar på när andra har det tufft. Ja, varför ska man ta ansvar för någon annan än en själv, kan man undra. Kanske för att det är mänskligt värdigt att göra så, ovärdigt att bara ignorera. Även om man är ung. Hon gör inga sådana reflektioner i texten, hon bara låter det ske som om hon inte tänkte alls.
Rydberg berättar om livet, människor och upplevelser. Om sin barndom och sin historia, som kan vara någon annans. Hon skriver om sina älskare och sina föräldrar. Ja, även om föräldrarnas relation till sex. Jag tänker att hon distanserar sig från historien, som att den inte gäller henne eller att hon inte bryr sig om den.
Vad gör en text intressant?
Carina Rydberg skriver kallt och distanserat på ett sätt som får mig att undra: varför har hon skrivit denna text? Vad säger förlaget om sin utgivning? Hur har samtalet gått?
A..
- Svenska Dagbladet; https://www.svd.se/a/Bj7nog/oscarson-rydberg-gor-aldrig-det-som-forvantas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar