Under fyra decennier, från 1930-talet till 1970-talet, reser den danska zoologen och entomologen Marie Hammer jorden runt med ett övergripande mål: Hon ska genom sina insektsstudier bevisa att världens kontinenter en gång suttit ihop. Hon bildar också familj, men vägrar - i trots mot den rådande tidsandan - att låta det stå i vägen för hennes forskning.
Som första kvinna följer Marie Hammer 1932 med på polarforskaren Knud Rasmussens sista expedition till Thule på Grönland. Därefter samlar hon själv in pengar till sina månadslånga expeditioner, och skriver som oavlönad forskare sin doktorsavhandling hemma vid köksbordet med fyra barn omkring sig.
Trettio år efter sin första expedition ska Marie Hammer förändra historien. Med en kompromisslös envishet - och genom alla de uppoffringar som krävts - har hon lyckats med sitt mål: att samla världen.
I svensk översättning av Sabina Söderlund.
EVA TIND [f.1974] är en dansk författare som bland annat tilldelats Romanprisen av Danmarks Radio och Klaus Rifbjergs debutantpris av Danska Akademin. Kvinnan som samlade världen är hennes hyllade, biografiska roman om en enastående men hittills ofta förbisedd dansk vetenskapskvinna och hennes längtan efter att göra avtryck i världshistorien.
.png)
Kvinnan som samlade världen : historien om Marie Hammer - Eva Tind
Berättelsen börjar i barndomen. Den berättar om nyfikenheten och syskonen. Hur man är, vad man får, vilken grund man har och hur syskonskapet påverkar. Hur är vi som människor?
Språket är bildrikt. Texten är vattnad med bildliga uttryck. Jag tänker att det är lätt att läsa när barnen njuter av barndomen, bilderna far över näthinnan och deras bus är lagom gemytligt även i tidigt 1900-tal. Den frambringar också känslor genom smak och doft, texten känns. Det är vackert. Barndomens lycka går över med tiden, de växer på sig och får nya intressen. Det är fortfarande lättläst, vackert även om inte livet alltid är vackert.
Maken (Maries pappa) är ett kräk, hustrun får stora spelet och dottern (Marie) slår till henne med en spade; "Vi är en familj med hög förekomst av genetisk aggression", säger hustrun, tillika mamman, till dottern. Jag ler åt ordvalet, njuter trots våldsamheten. Det var ju ändå rätt sak att göra. Galna mammor måste man ju ta om hand på rätt sätt.
Marie blir antagen till universitetet och jag börjar nästan gråta av glädje. Hennes glädje känns i mig, känslan smittar. Hon är driven, duktig. Hon tar sig framåt, men får kämpa omåttligt mycket mer än männen. Ja, tiden tillåter inte kvinnor att delta på samma villkor som männen, men hon ger sig inte. Hon följer sin dröm och hon blir en inspirationskälla för fler. Hennes tvillingsyster driver sig också framåt, deras olika personligheter visar sig och de blir uppenbart duktigare på att förhålla sig, dra fördelar, också till detta. Jag tänker kring hur och varför vissa människor är födda med ett nästan omåttligt driv, hur det kommer sig och hur det drar sig framåt. Det är inspirerande att tänka kring. Hur är man själv, hur har man själv påverkat sitt liv och sina förutsättningar? När har man drivit och när har man släppt, backat? Var går gränsen?
Helene är Maries bästa vän. Hon är sjuklig och dör vid en, för Helene, viktig livstidpunkt. Aase, Maries tvillingsyster, får hennes att inse att hon ändå måste åka på forskningsresan. Jag vet inte på vilket sätt Helene var sjuk, mer än att hon var det och att det tog hennes liv i förtid. Hon spelade roll för Marie, de var som tvillingsjälar, trots att Marie hade en tvilling på annat håll. Det är naturligtvis väldigt plågsamt att inte kunna ta farväl av en person som betytt så mycket. Livet och framtiden måste ändå gå före, det hade Helene velat också, kan man tro. Hur tänker man kring det?
Marie får följa med på en viktig expedition, som hon så gärna vill. Hon gör det bra, skapar goda relationer, håller männen på håll och göra sina uppgifter. Det blir polarforskaren Knud Rasmussens sista expedition till Thule på Grönland. Hans sista, men hennes första.
Hennes fysiska längtan blir ett gissel, men kommer så småningom i hamn. Hon gifter sig. Hennes Ole månar väl om henne, accepterar också hennes forskarambitioner. Så småningom kommer barnen. Jämför hon sig med Aase? Är tvillingskapet ett ok? Hur står det till med förlossningsdepressioner? Hur kommer man ur dem och vad gör det med oss? Vad gör det med barnet? Påverkas det på sikt? Kanske påverkar det mer att eller hur man håller sig hemma eller borta? Hur påverkar det ens förhållande till sina barn och maken?
Jag funderar kring beskrivningen av Maries relation till männen, pirret och kärleken till män som passerar. Ja, också otroheten, hennes och hur hon också påverkas av hans. Det kanske låter som mycket och ofta av henne, eller inte under ett helt liv, men jag undrar egentligen mest kring varför det är viktigt att beskriva. Kanske är det icke konsekventa, att hon inte tar det som svårt att vara otrogen men inte kan acceptera makens otrohet och lögn. Ja, visst är tystnaden om barnflickan lögn? Hur skulle man själv reagera om ens barn kallar en barnflicka/hushållerska för mamma?
Hur är det med tvillingskapet, Aase och Marie emellan? Tvillingar har ofta ett särskilt förhållande, en särskild närhet och tillhörighet till varandra. Är det alltid så, eller kan det också ställa till det? Är det en fördel eller en nackdel? Är det ett måste att sitta ihop eller får man vara en egen individ? Ser de lika på saken? Jag begrundar mina egna tankar kring tvillingskap (trots att jag själv inte är tvilling), hur ser våra fördomar ut? Aase och Marie har uppenbart en särskild relation, men vad händer med dem om det brister?
Hon funderar över sina övriga syskon. Hon tänker kring respekt och vad man måste. "Vad är vitsen med att bevara relationen bara för att man är familj, om man fyller varandras liv med spydigheter och förolämpningar?" Jag tänker att det är viktiga tankar. Vad är vi i en familj och vad måste vi? Hur ser det ut hos dig och hur förhåller du dig? Vad klarar Marie, i det liv hon lever? Hon siktar högt, vinner framgång, men hur ser respekten i familjen ut?
"Om man inte ägnar sitt liv åt ens största intresse blir man aldrig lycklig." Ja, vilka frågor ska man ägna sig åt? Hur ställer man sig i valet mellan make, barn och sin forskning i en tid när konventionerna säger att man ska vara hemma och sköta barnen. Det är uppenbart en annan tid än nu. Vilken roll spelar omgivningen, t ex hennes make Ole, i besluten? Ja, visst bidrar han till att hon kan, det var ju också ett villkor hon ställde när de gifte sig; att han aldrig fick stå i vägen för hennes forskning, att hon inte skulle begränsas. Begränsar hon sig själv? Vi är själva vår största motor, men också vår största fiende. Det är ju vi själva som gör våra liv, eller hur är det med det? (Tänk, om det vore så enkelt!)
Uppmärksamhet. Att vilja bli sedd, även när man är mor till flera barn som också vill bli sedda. Hur gör man det och var går gränsen? Marie vill så hjärtinnerligt gärna berätta sina historier, med det vill barnen också. Är det möjligt att ge var och en den uppmärksamhet livet kräver? Om vi är fem i rummet så vill förstås var och en berätta sin viktigaste historia, men hur gör man det? Ja, om alla är generösa och lyssnar, men är man det?
Marie Hammer blir lurad av en forskare, Wallwork. Hon delar information, kunskap och forskning och han skriver en bok och tar år sig äran själv. Ja, vad säger man? En man lurar, bedrar. En man, inte alla män, men det är allvarligt att forskare inte ser vad som är rätt. Vad gör det med bilden av honom och kanske också andra forskare? Hur dömer vi och vad gör det med oss? Hur påverkade händelsen Marie Hammer?
Det här är vacker och intressant läsning. Det skapar tankar om en kvinnas liv, hur man lever och förhåller sig till sin drivkraft och sitt intresse. Författaren skriver bildligt och bildrikt. Kanske kan någon irritera sig på mängden sådant, men jag finner det vackert. Det är tydligt hennes, Eva Tinds, sätt att skriva.
Berättelsen börjar 1907. Och går till typ 1987. Ett åttioårigt liv. (Ja, hon levde längre än så!) En kvinna, med lust och liv, med kunskap och driv, med barn och familj. Och med tidens - 80 års - olika konventioner och generationer som förändras, påverkar och gör skillnad för hennes liv och alla dem som kommer efter. Jag vill tacka Eva Tind som dykt i arkiven, tecknat ett porträtt av en kvinna som har gjort skillnad. Hon har gjort skillnad både för sig själv och oss andra. Även kvinnor med lågmälda röster gör skillnad. Marie Hammer var uppenbart en sådan.
Tack, Eva Tind som skrivit. Tack, Modernista som har översatt och givit ut boken om Marie Hammer.
Jag är mycket glad över läsningen. Jag ser också fram emot framtida samtal om boken; låt oss tala om yrkesliv, kvinnors situation, mäns bekräftelse, syskonskap, vad vår grund gör för oss, föräldraskap, trohet mot sitt kall, forskningens villkor och annat. Låt oss också begrunda vad omgivningen, nu och då, säger om en kvinna som lämnar sina barn i faderns vård för att utöva sitt kall. Vad säger vi om en man som gör samma sak?
Läs, bara läs!
A..
- Marie Hammer 1907-2002. (wikipedia)
- Modernista om Marie Hammer.
#SabinaSöderlund #EvaTind #Kvinnansomsamladevärlden #MarieHammer #Modernista #läsbaraläs
#roslagensbokhandel #Norrtälje #Kulturtorget #Platsendärsamtalförs #Kulturiroslagen #skattkammare #smultronstället #villduattdinlokalabutikskafinnaskvarimorgonhandlaidenidag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar