fredag 9 september 2022

Augustimänniskor. Sergel Lebedev.


En anonym hjälte i tiden för mig var den man som klättrade upp på Dzerzjinskijstatyn för att surra fast en vajer som hängde ner från en lyftkran; han klättrade upp där, fäste vajern, klättrade ner och gick sin väg, försvann i folkhavet för att aldrig synas till igen; en av hundratals, tusentals, tiotusentals unga människor, augustimänniskor, som jag kallade oss då.
 
Ryssland, augusti 1991: En kupp skakar landet, Gorbatjov avsätts och Jeltsin tar makten. Landet splittras och ingenting är längre som det varit under årtionden tidigare. Vissa tjänar pengar på utvinningen av jordens resurser, medan andra sjunker långt ner i fattigdom. Under denna tid av total omvälvning upptäcker bokens jagberättare sin farmors dagbok en samling anteckningar som avslöjar hemska sanningar om det förflutna och inser att tystnaden måste brytas om Ryssland ska ha en framtid.
 
Översatt från ryskan av Nils Håkanson.


Augustimänniskor. Sergel Lebedev. 

Rädsla. Han beskriver rädslan, tystnaden och att man inte får tala. Han beskriver historiens våld, där urspårning av våldet och att rädda sitt eget skinn är en nyckel. Det beskrivna våldet är makabert, men kallt och krasst beskrivet. Hur ska man annars kunna stå ut med minnesbilderna om man inte avhumaniserar människorna, avhumaniserar bilderna inom sig.

Farmor. Berättelsen handlar om farmor. Om det är författarens eller någon annans farmor är oklart. Det spelar ingen roll. Den handlar om en farmor, hennes tid och de händelser som påverkar hennes liv. Hon har inte, frikostigt, berättat om sitt liv under sin levnad, men hon efterlämnar ett dokument och en dagbok. Det ger nya bilder för jag-personen, berättaren, skapar förståelse och ny kunskap. Det är sparsmakade anteckningar, som vid eftertanke, kan fylla ut bilden kring hur det var, vad som hände. 

Vem får jag umgås med? Det är tydligt att man behöver veta vem man får umgås med, vem man bör välja bort. Hur göra man det, av bortvalsskäl när man har barn tillsammans? Hoppas man på ögon som inte ser eller att döden tar honom vid fronten? Hur kan man veta vad som finns i en annan människa? Okunskapen ger konsekvenser för människors liv, här mer än någonsin. 

Fadern & sonen. De intresserar sig för farmoderns anteckningar, vill veta. De verkar ändå inte prata om dem, begrunda dem tillsammans så att de förstår bättre. Jaget, sonen och barnbarnet, funderar därför själv över farmoderns anteckningar. Är rädsla skälet eller finns det andra bevekelsegrunder för att inte tala? 

Tiden. Tiden rör sig över flera tidsperioder och stora geografiska områden. Sovjetunionens delar är stora och har påverkat många över tid. Rädsla, död, laglöshet, frånvaro och mänsklig förutsebarhet, mer än faran för att bli fängslad nästan oavsett vad du gör är ett genomgående budskap i berättelsen. Människor har sänts till läger, fängelser, utan möjlighet till försvar eller att kunna komma därifrån. Inte heller har de givits möjlighet att skriva brev eller kommunicera om sin belägenhet, varför många närstående saknar information om vad som har hänt, om de lever eller är döda, o s v. 

Jaget letar försvunna människor. Han forskar, letar i arkiv och frågar sig fram. Efter Rysslands invasion av Tjetjenien ändrar människor sin inställning till att svara på hans frågor, både människorna i trappuppgångarna och i arkiven. Skälet var rädsla för kommunismens återkomst. Det blev svårare och farligare att leta efter försvunna människor. Tänk, vad rädsla för statsmakten gör. 

Tiden förändras. Gorbatjov och Jeltsin. Riggade val. Och svårigheten att se varje hörn av landet och alla dess människor. Tiderna förändras och människorna längtar tillbaka till det som varit, trots att det egentligen inte var bättre. Är det något genomgående i våra synsätt? Att vi vill ha kvar något som vi har vant oss vid, att vi har svårt att greppa en förändrad tid där vi skulle kunna få det bättre? Hur kommer det sig att demokratiseringsprocesser inte är genomförbara i land som Sovjet/Ryssland? Eller är det genomförbart? Ja, det kanske är svårt för storleken, vanan att alltid ange varandra eller att framtiden är för osäker när man måste något själv? Förändras verkligen tiderna, eller är alla sår, all rädsla och alla försvunna människor förfarande lika som förr? Vad är skillnad över tid? 

Människor, familj och vänner. Hur vet jag vem som är min vän, vem som är säker att umgås med och inte leder till framtida fängslanden? Det är som en återkommande historia bland alla dessa berättelser och människoöden som vävs fram i Augustimänniskor, att livet och dess möten alltid kan leda till en fängelsevistelse eller en dödsdom utan särskilt skäl i det land eller under de omständigheter de lever. Livet är inte heligt för Sovjetstaten. De döda eller försvunna sönerna är däremot heliga för mödrarna. De ger dig inte, söker ihärdigt vidare efter svaren, dom alltför ofta uteblir. 

Lögnerna i livet. Hur mycket kan man ljuga för varandra utan att livet och relationerna går sönder? Vad händer med oss som människor när vi hela tiden måste förhålla oss till samhället och människorna, rätta oss efter risken av angiveriet och statens nyckfullheter? Hela livet ser ut att kräva att man är försiktig, håller sig på sin kant, ser om sitt eget. Det går inte, jag kan inte, föreställa mig hur det är möjligt att leva så. Man kanske lär sig det man måste. 

Jaget i historien lever ett (osannolikt) äventyrligt liv som innebär många resor, många möten och med risk för ond bråd död. Jag tänker att ingen överlever i ett sådant liv, men han är en litterär gestalt som ändå måste överleva. Hur ska berättelsen annars gå framåt? Det går ju inte att skapa en karaktär som dör mitt under händelseutvecklingen, eller hur? Jag får sålunda lov att tolerera den osannolika överlevnadsgraden för jaget i berättelsen, avstå tankar om sannolikhet och vad som är praktiskt möjligt i livet. Hur länge är det möjligt att överleva i ett sådant liv? När är gränsen passerad? 

Mellan raderna finns så ohyggligt mycket mer. 

Klockan är 23.59.58. Det är en uppenbarligt relevant information. Vad gör vi med den? Är det tid kvar nu, eller borde vi ha lyssnat tidigare? 

Berättelsen är vindlande, fantastisk, makaber, historisk, sorglig, vred, hopplös och vacker. Den innehåller fakta, tankar, vapen, stordåd och sorg. Den innehåller mänsklighet och värdighet, förutom alla vidrigheter över tid. Ja, man måste ju alltid förhålla sig till den tid, de omständigheter och de människor man har omkring sig. Hur gör man annars? 

Kan du rekommendera boken till andra, är en fråga vi ofta diskuterar i bokcirklarna. Ja, det beror alltid på vad den andra gillar och hur vi själva tänker om böckerna. Just den tanken, om och vad vi tycker att man kan rekommendera, är intressant i sig. Kanske säger den tanken mer om oss själva och vad vi tror att andra kan ta till sig. Kan man rekommendera utan att känna den man talar med? Vad vill du läsa, är en viktig ingång i frågan om rekommendationer. Vill du utmanas? Vad är att utmanas, för dig? 

I cirklarna är det romaner eller biografier med skavigt i kanten. Ibland mer och ibland mindre. I den här var det lite mer. Det kräver ansträngning, men ger njutning i text, tankar kring liv och reflektion kring händelser.  Augustimänniskor är synnerligen läsvärd. Inte så himla feelgoodig och vänligt sinnad, men verkligen läsvärd.

Så. Jag vill verkligen rekommendera Lebedevs böcker till andra, ja, både Debutant och Augustimänniskor för dig som härdar - uppskattar - lite tunga ämnen, annorlunda livsförutsättningar, med människor i ständiga försök att överleva. Till vilket pris som helst. Även om det kanske ändå inte är möjligt. 

Jag läser gärna mer av Sergej Lebedev. Vad kommer härnäst, får jag fråga Nilsson förlag. 

Anette Grinde

bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
tfn 0708 905 731



Mer om Lebedev i denna blogg (klicka på länken och bläddra sen ner till nästa  inlägg;  https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Sergej%20Lebedev



Wikipedia säger tex: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sovjetunionens_uppl%C3%B6sning

Michail Sergejevitj Gorbatjov, född 2 mars 1931 i Privolnoje nära Stavropol, Stavropol kraj, Ryska SFSR, Sovjetunionen, död 30 augusti 2022 i Moskva, var en rysk jurist och politiker. Han var Sovjetunionens ledare 1985–1991 samt dess första och enda verkställande president. Gorbatjov erhöll Nobels fredspris 1990.

Boris Nikolajevitj Jeltsin, född den 1 februari 1931 i Butka i Sverdlovsk oblast i Sovjetunionen (i nuvarande Ryssland), död den 23 april 2007 i Moskva, Ryssland, var en rysk politiker. Han var Rysslands förste demokratiskt valda president och satt vid makten från den 10 juli 1991, då Ryssland var en sovjetrepublik, till den 31 december 1999 då han efterträddes av Vladimir Putin.

Sovjetunionens upplösning är den process som slutligen ledde till att Sovjetunionen den 26 december 1991 upplöstes. Estland, Lettland och Litauen hade redan i september samma år åter blivit självständiga stater. Händelsen relateras ofta till Michail Gorbatjovs tid som generalsekreterare för Sovjetunionens kommunistiska parti, de ekonomiska problemen under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal samt Augustikuppen och slutet på Kalla kriget.

När Michail Gorbatjov blev Sovjetunionens ledare i mars 1985 införde han reformprogrammen perestrojka och glasnost. Han hoppades på att hans reformer skulle rädda Sovjetunionens ekonomi, resultatet blev dock inte som han tänkte sig. Den ekonomiska förändringen ledde efter några år till livsmedelsbrist och svår inflation och den ökade demokratin ledde till att många grupper i olika delar av landet började kräva politisk frihet. I augusti 1991 gjorde åtta av Michail Gorbatjovs närmaste män en statskupp, den så kallade augustikuppen, och tog över makten. Kuppmakarna ville återinföra den gamla ordningen, men kuppen misslyckade, sedan stora delar av befolkningen, samt arméns och även den ryska delrepublikens president Boris Jeltsin gjort motstånd.

Efter kuppen kunde Michail Gorbatjov återgå till sin post, men hade i praktiken förlorat sin makt till Boris Jeltsin. Som Rysslands president erkände Boris Jeltsin de baltiska staternas självständighet och upplöste kommunistpartiet. Den 25 december 1991 upplöstes Sovjetunionen och ersattes av 15 självständiga stater: ArmenienAzerbajdzjanEstlandGeorgienKazakstanKirgizistanLettlandLitauenMoldavienRysslandTadzjikistanTurkmenistanUkrainaUzbekistan och Vitryssland.

Augustikuppen (även Moskvakuppen) var ett försök till statskupp i Sovjetunionen som pågick från den 19 till den 21 augusti 1991. Kuppen organiserades av en grupp regeringsmedlemmar och syftade till att ta kontrollen över landet från president Michail Gorbatjov. De åtta kuppmännen var Gennadij Janajev, Valentin Pavlov, Vladimir Krjutjkov, Dmitrij Jazov, Boris Pugo, Oleg Baklanov, Vasilij Starodubtsev och Alexander Tizjakov.


#SergejLebedev  #Augustimänniskor  #NilsHåkanson #Nilssonförlag  

#Debutant finns nu i pocket 

#roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs #välkommentillbokhandeln  



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...