Przewalskis häst är historien om världens sista riktiga vildhästar. De målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan och levde i århundraden på de mongoliska stäpperna, men blev under 1900-talet utrotade överallt utom i europeiska djurparker och reservat.
Genom tre berättelser följer vi zoologen Michail från S:t Petersburg, som på 1880-talet reser till Mongoliet för att jaga de mytomspunna hästarna, veterinären Karin, som leder arbetet med att återföra vildhästarna till stäpperna efter Sovjetunionens fall på 1990-talet, och Eva, som år 2064 kämpar för att kunna bo kvar på sin gård i Norge tillsammans med dottern Isa, samtidigt som världen runt omkring dem håller på att falla samman.
Przewalskis häst är en roman om människor och djur, och om människodjuret. Hur har människan påverkat andra arter på jorden? Vad skiljer oss från djuren? Har vi någon möjlighet att korrigera våra misstag? Och vad krävs för att vi alla ska överleva?
Maja Lunde är en författare som heter duga, tänker jag. Hon har - bland annat - skrivit Binas historia, Blå och nu Przewalskis häst. De här böckerna bär alla olika tidsskikt och har historier om människor och deras liv, men också en fråga om hur vår värld kommer att se ut i framtiden. Vi läste Blå relativt nyligen (häromåret) i en bokcirkel. Vi talade om miljöfrågor, faderskapet, envisheten hos kvinnan som ägde båten Blå, flyktingsituationen och jag tänkte mycket på hur livets framtid ser ut. Hur skulle vi förhålla oss om det som hände i boken hände på riktigt. Hur tar vi hand om andra människor som behöver skydd och hur kommer andra att ta hand om oss? Det är uppenbart att vi lever i en ganska skör värld och att hemska saker kan hända. Ja, kanske inte just nu, men sen. När nu sen är. Om vi inte skärper oss bättre kanske vi hamnar i Maja Lundes framtidsberättelser (som de beskrivs i Binas historia, Blå och Przewalskis häst). Det tror jag inte att vi vill.
Jag tycker att vi, var och en, har ett ansvar att se till att vår värld inte blir som Maja Lunde beskriver i sin fiktion. Det är alldeles för trovärdiga för att avfärda som fiktion.
Przewalskis häst beskriver händelser och människor på 1880-talet, 1990-talet och 2064. Hon beskriver människor av kött och blod, föräldraskap, natur, fattigdom och rikedom, handlingskraft och okunskap om göromål, känslor, miljöer, sorg, rädsla, var och ens ofullkomlighet, barnens krav och vilja, mödrarnas oförmåga eller kanske deras stjärnkapaciteter. Att vara mor är något särskilt, inte så väldigt lätt, inte så väldigt självklart, men det är något väldigt särskilt. Som människor är vi lika här, oavsett tid på jorden. Vi lever, lider, längtar, tänker och förmår. Eller inte.
Jag läste en recension där skribenten skrev att han ville ha något annat. Jag tänker att vi ska nöja oss med den läsning vi får av den författare som allvarligt har försökt. Jag tänker att vi inte ska ha förutfattade meningar om en berättelse när vi kliver in i den. Låt oss bara vara närvarande i det författaren har givit oss, fundera över det som är.
I dessa tre berättelser finns det två kvinnor och en man som väljer att rädda en hästart, vildhästar. De har olika utgångspunkter, de lever i olika tid och har olika förutsättningar. Det Michail gör spelar roll för Karin och Eva. Det kanske inte hjälper efter Eva, men det har spelat roll under de år som gått mellan Michail och Eva och det har spelat roll för många liv däremellan. Deras arbete har inte varit förgäves.
Jag grät. Jag avslutade min läsning med tårar och saknad över att behöva lämna karaktärerna Karin, Eva och Michail - och de människor, händelser och känslor som de hade omkring sig. Jag sörjde att skiljas från människorna, som var mänskliga, duktiga och odugliga - precis som vi alla är. Jag hade gärna velat följa dem längre längs färden, inte stanna mitt i deras liv. Hur gick det sen? Vad hände mer?
Ja, berättelsen stannade där och det får jag finna mig i. Jag får fundera över karaktärernas vägval och vad som hände sen, men mest av allt får jag fundera över det Maja Lunde har skrivit, valt att avgränsa berättelsen till - och vad just det har gjort med och för mig. Hur har det påverkat mig? Hur skulle jag har gjort? Vad gör allt detta med mig (och dig) som människa?
Jag är tacksam för fantastisk läsning.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar