Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje: Mitt Roslagen

fredag 12 mars 2021

Mitt Roslagen - 11 mars 2021

Vad faller på mig?

Vi talade om demokratifrågor i en samtalsgrupp i bokhandeln. Vi hade läst en del av Handbok för demokrater - hur gör en enskild människa för att skydda demokratin - som utgångspunkt för samtalet. Det gör mig varm och glad i själen att delta, lyssna och samtala. Vi växer onekligen i samtalet, även när vi ser varandra på skärmen.

Jag undrar om vi har svårare att fundera kring hur vi själva kan göra, än vad vi tycker att samhället och andra bör göra. Är just det något att begrunda, vad vi själva gör för de viktiga samhällsbärande frågorna. Litar vi på - eller kräver vi - att samhället (vad nu samhället är) ska lösa problematiken och inte vi själva som individer? Hur tänker vi?

I Handbok för demokrater resoneras kring vad den enskilda människan kan göra eller tänka, men därifrån behöver vi förstås tänka kring oss själva. Den enskilda människan kan fortfarande vara någon annan om jag inte kopplar det till mig själv. Vad är mitt ansvar och min roll? När och vad måste jag?

Vi har corona, restriktionerna och vår stadsbild - vad gör jag, som enskild person. Jag vet att smittan är farlig - t o m livsfarlig. Jag vet att jag måste hålla distans. Jag vet att jag inte ska gå in i butiker när vi inte ska handla. Jag vet också att jag måste göra just det, när jag ska handla. Gör jag inte det, så dör butikerna. Jag tänker att helheten i samhället är viktig. Jag måste fortsätta hålla distans och Leif (medföljande) vänta utanför, eller vice versa. För mig är det också viktigt att jag handlar i de butiker jag vill ska finnas kvar. Vi - jag - behöver tänka längre, aktivt längre, alltså. Livet och samhällsbilden är komplex. Handla lokalt, hålla distans och inte gå in någonstans där jag inte har ett riktigt skäl är mitt ansvar, eller hur? Ja, inte bara mitt - men jag måste ta min del.

Vi talade om Belarus, Myanmar och Ryssland i vårt samtal. Det är platser som bubblar av oro, rädsla och orättvisor. Vad hade vi gjort om vi bott i där? Vem/vilka av oss hade gått ut på gatorna och markerat mot feltänket i statsmaskineriet, trots risk för liv, frihet och hälsa? Ja, några av oss, men säkert inte alla. Varför är det så? Vem går ut och varför? Varför är det bara några som tar frågorna till sina medan resten tittar på? Ja, för att vi är funtade olika, förstås. Några av oss törs helt enkelt inte eller ser inte det meningsfulla i uppgiften, varför skulle de/vi då tvingas? Var sak har sin tid, sägs det, men gäller de olika för dig och mig? Kan vi skrapa fram lite mod i oss själva? Det är svåra frågor, eller hur? En kvinna sa: jag arbetar hårt för att jobba upp mitt mod i livet. Jag vill vara en sån som säger ifrån när det behövs. Det blir bättre och bättre dag för dag. En annan sa: jag är så ohyggligt glad att jag är född där jag är.

Till nästa samtal läser vi artiklar på temat som skrivits av t ex Hedi Fried, Anita Goldman och Göran Greider.

Hedi Fried är ju en överlevare från andra världskriget som talar om vikten av att tala, att tystnad inte är en framkomlig väg. Vi måste veta, vi måste minnas och vi måste protestera när det behövs, tänker jag att hon säger. Historien om Bodri är en barnbok (6-9 år) om några av andra världskrigets fasor. Hedi Fried och Stina Wirsén är författare och illustratör. Den ger anledning att läsa en bok tillsammans - för tala om vad som hände. Jag hade en mormor/farmor i butiken häromveckan som fick syn på den boken.

- Den där måste jag ha, sa hon. Det här måste jag prata med mina barnbarn om. Föräldrarna får säga vad de vill, men jag ska.

Jag tänker att mor- och farföräldrarna har en otroligt viktig roll i barnens läsning. Just nu är det svårt när vi inte tillåts träffas men det går ju att läsa och prata digitalt också. Med en annan kund talade vi om att vi skulle spela in berättelserna - med våra röster som vi vill att barnen ska känna igen - som barnen kunde lyssna på när de har boken och bilderna. Med Historien om Bodri kanske vi vill sitta alldeles bredvid barnet, men med andra böcker kan vi läsa på håll. Mormorläsning kan ibland ses som lite aktivistiskt, för att föräldrarna inte hinner eller vill. Aktivism är ju (oftast) att ta personligt ansvar för något viktigt. Vi kan ju inte släppa barnen vind för våg bara för att vi inte kan ses.

Det som är viktigt för mig behöver inte vara viktigt för dig. Vad är viktigt för dig?

Anette Grinde
#bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Mitt Roslagen 11/3-21 delas ut i Norrtälje kommuns hushålls alla brevlådor. Visst får du tidningen? Annars kan den läsas här; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_2105_210311

Mitt Roslagen - övriga nummer 2021