Vi talade om suicide i bokhandelns projekt "demokratiska samtal" , alltså frågor om självmord.
Det är hemskheter av stora mått, men också något vi måste prata om. Människor dör. Vi ser inte och förstår inte, förmår inte se vare sig den som gör eller de närstående. Vi tror att vi fattar eller bara blundar eller tiger för att vi inte vet vad vi ska säga. Det finns människor som drabbas på många olika sätt och vi behöver se hur - att - vi ser. Vi behöver inte ha alla svar, men vi behöver försöka.
Suicide Zero har givit ut ett skolmaterial som vi tittar på. Det finns också en förening - SPEC - som har frågan på sitt bord. Där finns möjligheter att tala med varandra.
Eva, som är engagerad i SPEC i Norrtälje, deltog i vårt samtal. Hennes och de andras berättelser om sina och andras upplevelser, hur vi talar med varandra, vårdens ageranden och våra egna steg var viktiga inlägg i samtalet. Vad kan vi göra och hur ser vi varandra? Vem drabbas och hur?
Deltagarnas egna upplevelser och kännedom om frågan gör skillnad. Vi lär oss mer om varandra och om vårt samhälle när vi talar med varandra i frågor som påverkar på djupet. Vi behöver helt uppenbart tala mer om det här ämnet också. Det är tydligt när tankarna fortsätter att mala i mitt huvud.
Låt oss tala vidare om saken.
Anette Grinde
Bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar