Vi lägger Minns deras namn - av Simon Stranger - på bokvalsbordet för bokcirkeln. Vi har just läst en annan stark bok, The Mars Room, så gruppen väljer en annan bok för att kunna andas lite lättare. Frågan är hur lätt Väderfenomen är, vad den gör med oss. Kanske återvänder de till Minns deras namn i nästa läsomgång. Vi får se, vi får se. Det finns så mycket som är bra läsning och vi väljer ju bara en bok åt gången. Ja, förutom de som inte kan vänta, förstås.
Bokhandlerskan läser ändå Minns deras namn och har ibland svårt att andas - boken är väldigt stark, påfrestande för medvetandet. Vissa människor är grymmare än andra och man undrar hur det kommer sig att makten sätter sig så hårt i en del av oss människor. Hur kommer det sig att spärrarna helt försvinner? Att makten helt förblindar. Ja, att bli sedd, att uppmärksammas, har en viktig del i berättelsen, men ändå så makabert.
Jag tänker en hel del på den här boken, hur det är, hur rädsla ser ut, makten och jag kan inte förstå hatet mot judarna. Jag kan inte - vill inte - se hur samvetet mot rätt och omsorg så helt kan lämna oss.
Jag kan verkligen inte heller förstå hur man så innerligt kan hata den här gruppen människor, vanliga människor, bara för att de är just judar.
Den här boken berättar en historia. Det är en roman, men den berättar en historia om människor som har drabbats mycket hårt av en människas makabra livsinställning. Man kan undrar hur vi blir som vi blir. En del kan kanske härledas till barndom, fostran, men verkligen inte allt. Eller är det så att när det trillar över en gräns, så finns det inget stopp. Ja, det här är en enskild person, men han påverkas av andra människor och påverkar ytterligare andra människor. Vi lever inte ensamma, påverkar och skadar varandra. Hindrar, ökar skadan och lindrar - vi påverkas resten av livet av det som har hänt, för allt går inte att skaka av sig.
Det här är en väldigt stark berättelse. Än starkare blir den när någon berättar att hen är släkt eller bekant med någon som är släkt i nära led med någon i berättelsen. Då slår det hårt hos mig.
Det är en berättelse om verkliga människor. Ju närmare det kommer, desto hårdare känns det.
Det minsta vi kan göra är att läsa och begrunda, inte blunda, inte avstå för att lyssna och inte glömma.
Boken rekommenderas. Den är tuff, men den rekommenderas.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar