.jpg)
Rådjuren är vackra. De står alldeles stilla, betraktar mig när jag passerar. I mörkret lyser ögonen, glimmar. Det står två där och två där, ibland någon till, men de är nästan alltid få. Nästan alltid bara två.
När de bestämmer sig för att lämna platsen drar de höga, gracila skutt. Högt, långt och vackert.
Ibland, i mörkret, ser jag fler ögon, kanske tio par ögon. Stilla, glimrande. Betraktande. Då förstår jag att det inte är rådjuren, utan hjortarna. Hjortarna började som få, kanske två eller tre, för flera år sedan. Nu har gruppen växt till sig. Det finns ett gäng här och ett gäng där, kanske ännu ett till. De går sällan två och två, de samsas i hjorden.
Det är fint att se dem, rådjuren och hjortarna. Jag gläds åt djuren.
Den 23 oktober ska vi prata om skogen, ja, där djuren bor.
Mer information om skogssamtalet här:
https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/skogen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar