På förekommen anledning!
Det är alltid ok att efterprata hos mig, t ex bearbeta traumat eller tankespåret som uppkommer efter en föreläsning, bokcirkel eller annat samtal. Alla i mitt rum är mina vänner, vi får tycka och tänka olika om saker, företeelser, ämnen, med mera. Ja, vi kanske inte håller med och vi kanske inte hinner prata klart.
Jag pratar gärna om sakfrågor, men jag vill inte prata om människor där den siktar mot kritik och irritation. Ja, ibland behöver vi bearbeta relationer, men jag vill inte bidra eller vara en del i negativa samtal om människor.
Sakfrågor, alltså. Inte person. Ibland slirar det, det vill jag inte vara en del av.
Vi samtalar i grupp, vi försöker gilla läget, förstå varandra. Ibland ter det sig omöjligt, men den enda lösningen är att inte släppa hoppet, fortsätta att tro att samtal och förståelse är den möjliga vägen framåt.
Att prata skit om andra, att sätta igång skvaller är plättlätt. Låt oss tänka oss för - och inte dras med i det. Tack.
Sakfrågor!
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar