En ung man växer upp i en by där de långa linjerna är allt. Ingen talar om, och minns kanske inte heller, vad konflikten i vägsamfällighetsföreningen faktiskt handlade om. Eller vem som flyttade en gränsstolpe i skogen för sjuttio år sen.
På egen hand, nästan i hemlighet, upptäcker han böckerna. Det skrivna ordets tjusning leder honom hela långa vägen ner till den litterära miljön i storstaden. Bara för att finna att också den är en by.
Din vilja sitter i skogen är en berättelse om ved, nedärvda bykonflikter och om var man hör hemma.
Mattias Timander (född 1998) är uppväxt i Kiruna. Han är verksam som kulturskribent och medverkar i tidskriften Provins. Din vilja sitter i skogen är hans debutroman.
En förlagsgruppering skrev nyligen att förlag förväntar sig att folk som vill få sin text utgiven kan det svenska språket korrekt. Ja, vi har talat om det ett antal gånger i våra bokcirklar, eftersom en del böcker sannerligen inte har gjort det lätt för läsaren. Svensklärarna går i taket ibland, för att språket inte är som det ska. Jag tänker nog att var och en ändå får göra som de vill, att det inte är märkvärdigt utan kanske bara speciellt och att det är upp till läsaren - mig - att förhålla mig till texten. Jag kan välja att avstå, men jag kan också välja att försöka se det nya eller annorlunda.
Mattias Timander gör sitt eget race, använder sitt språk. Ja, det gör ju Karin Smirnoff, Jon Fosse och László Krasznahorkai också. Olika, men lika såtillvida att de är annorlunda och inte följer gängse skrivregler. Ja, det är intressant, lärorikt och en smula besvärligt. Någon blir förbannad.
Jag läser Din vilja sitter i skogen om han som bor i norr, drar ner till Stockholm och sen återvänder hem. Jag kommer på mig att önska - så fort att åkt till Stockholm - att han snart ska åka hem igen. Han kommer bara att förstöra sig annars.
Hur ser kärleken ut? Jag tänker att han beskriver den längtande. Han vill. Nog. Kanske. Han når henne inte riktigt, vet inte var han har henne. Det kan förstås bero på att hon är en flyktig varelse, en smula instabil, sökande. Det kan också bero på att han inte vet hur man gör. Han frågar inte, gör inga tydliga drag, men håller sig gärna nära henne. Det är vackert, men kanske också lite plågsamt beskrivet.
Han älskar hon som tagit hand om dem därhemma. Hon är sjuk och han lägger all tid han kan. För att han vill och måste, behöver. Det gäller att tänka på för vem man gör vad. Han reflekterar kring det. Hur gör vi själva? Hur är vi, när vi inte strikt tänker på vårt fokus?
Hemma. Vad är hemma? Vad betyder hemma?
Ja, hemma är hemma. I hembyn, i skogen och vid den överdådiga vedhögen. Det är uppenbart att han känns mer hemma där än i Stockholm.
Jamen läs, vetja!
A..
Droger. Skogen. Stör inte i antikvariatet: Vad gör du här? Litteraturens betydelse. Vem kan man tala med om vad? Tillhörigheten. Författaren som är lättspråkad. Recensenten. Författaren som inte vill samtala med samtalsledaren. Elisabeth Grate förlag och Gamla stans bokhandel.
#dinviljasitteriskogen #mattiastimander #bokcirkeln #weylerförlag #kulturtorget #platsendärsamtalförs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar