Vi talte om en bok...

Vi talte om en bok. Vi var fyra (plus cirkelledaren) i rummet. Boken var lite tung, ansträngande att läsa. Den var inte feelgood, den var skarp, omfattande, svår och skapade många nya tankar. 

Två i rummet ratade, två i rummet gillade, en hade knappt läst. Det är tydligt att vi läser olika, uppfattar och uppskattar olika. Ja, vi lägger tanke och energi olika. Vi njuter av samtalet tillsammans och kan lära oss mer - när vi väljer att delta med liv och lust. 

Tanken i cirkelsamtalet är att samtala om innehållet. Jag ser ofta att den som ogillar, insisterar på att tydliggöra sitt ogillande, mindre deltar i samtalet om innehållet och hellre upprepar ogillandet. Det försämrar samtalet. Vi vill hellre gärna tala om innehållsfrågor, istället för i termer av bra/dåligt. Är det svårt att se hur vi gör det? Ja, kanske, men vi fortsätter att försöka styra mot innehåll. 

Vad är innehåll? 

Det är karaktärer och deras liv. Hur de är formade, hur de ser ut och hur de tänker. Det är sakfrågor, som död, liv och glädje. Karaktärernas. Kanske också deras förtvivlan. Det är att se och försöka förstås hur de lever och varför. Och hur det kan appliceras på våra liv. Kan vi se och förstå hur de har det? Varför? Varför inte? 

Karaktärernas liv och händelser är i fokus i samtalet, inte våra egna känslor. Ja, korta associationer är ok, men vi låter dem vara korta och återgår raskt till boksamtalet. Vi utgår ifrån oss själva när vi försöker förstå andra, hur skulle vi annars kunna?

Att samtala är guld för själen. Målet med läsningen av bokcirkelboken är sålunda ett kvalitativt gott samtal. Olika för oss alla, men vi strävar ändå efter ett gott samtal. 

Innehåll är inte; 

- det här var en skitbok
- den här var fantastisk
- den här fångade mig inte

- den här tyckte jag om eller inte om

Det är kanske mer ord om läsaren, om vår förmåga att se eller hur vi koncentrerar oss på annat än innehållet. 

Det är också ok att säga, tala om vad vi tycker, känner och reagerar - men vårt huvudsakliga fokus är innehållet. Det är det som kan lära oss mer. Om vi låter det göra det. 

Kan vi inte lära oss mer om vad vi tycker? Jo, om oss själva, var och en. Men, då behöver vi också tala om det; känslorna, hur vi bryr oss om, varför du är som du är och hur vi reagerar. Det är en annan plats, eller i varje fall ett annat tillfälle.  Eller är du beredd att berätta om varför du blir förbannad på karaktären med utgångspunkt från dig själv?