Berta Isla - Javier Marias.
Berta Isla och Tomás Nevinson träffas i Madrid. De blir förälskade och drömmer om ett liv tillsammans. Så ger sig Tomás av till England för att studera språk i Oxford. Där blir han motvilligt indragen i underrättelseverksamhet, som kommer att påverka hans liv med Berta för alltid. De gifter sig, men gradvis, medan åren går och hemligheterna växer, blir de främlingar för varandra. Ska Berta någonsin få reda på sanningen om den man hon har gift sig med och det dubbelliv han lever?
Javier Marías blandar spionromanens ramverk med djupt existentiella frågor som rör lögnerna i våra liv, allt förmedlat i en litterär gestaltning som bär en mästares signum. ”Den stora nittonhundratalsromanen lever och spanske Javier Marías är beviset”, skrev Victor Malm i Expressen om Ditt ansikte i morgon.
- Översättare: Heyman, Lena E.
Javier Marías född 1951 i Madrid, är en spansk författare och översättare.
Javier Marías är son till filosofen Julián Marías. Hans mor Dolores Franco var översättare och redaktör för en antologi med spansk litteratur. Han tillbringade en del av sin uppväxt i USA där fadern undervisade vid universitet. Han växte upp i ett hem fyllt av böcker, konst och samtal. Tre av hans bröder kom också att ägna sig åt konstnärliga yrken.
Marías skrev sin första roman, Los dominios del lobo, vid en ålder av 17 år. Den publicerades 1971 när han var 20 år. (Källa; Wikipedia)
- I morgon under striden, tänk på mig (Mañana en la batalla piensa en mí) - översättning Kerstin Cardelús och Karin Sjöstrand , Forum, 1998.
- Alla själar (Todas las almas) - översättning Karin Sjöstrand, Bonnier, 2008.
- Tidens mörka rygg (Negra espalda del tiempo) - översättning Karin Sjöstrand, Bonnier, 2011.
- Förälskelser (Los enamoramientos) - översättning Lena E. Heyman, Bonnier, 2013.
- Ditt ansikte i morgon (Tu rostro mañana 1-3) - översättning Lena E. Heyman, Bonnier, 2017.
- Rómulo Gallegos pris 1995
- Prix Femina Étranger 1996
- International IMPAC Dublin Literary Award 1997
- Nelly Sachs Pris 1997
- Österrikiska statens pris för europeisk litteratur 2011
Berta Isla - Javier Marias.
Jag läser, njuter. Berättelsen är ordrik, innehåller många riktningar, fyller på med händelser, tankar och detaljer. Vem är han? Vem är hon? Hur länge har de känt varandra? Vad kan de om varandra? Varför blev det just de två, tillsammans? Hur såg ungdomen ut? Hur blev livet för Tomas och Berta, tillsammans och var för sig?
Jag tänker att om man ska kunna ta till sig alla bilder som ges i texten måste man göra det med långsamhet i läsningen. Bildrikedomen kräver närvaro, inte hastande. Man behöver samtidigt läsa vidare, för att inte tappa handling och händelser. Det finns många existentiella frågor som kan kopplas till livet, också ditt och mitt.
Texten är lite svårläst, kanske beroende av textmassans flöde över sidorna. Eller är det teckenstorleken? Ja, det kan också vara ordrikedomen. Det kräver tydlig närvaro för att hålla raderna och hänga med i svängningarna. Det är väl värt besväret.
Berta. Hon är för sig, fast de är för varandra. Tomas likaså. De beskrivs, de själva och sin tid, var för sig, sina göranden och ställningstaganden, men att de också är för varandra. De tillsammans är självklarheter, för båda och alltid. Jag tänker det som goda introduktioner kring vilka de är, självständiga människor, tänkande och kloka, stående på egna ben. Hur skulle de annars fungera tillsammans?
Att vara Någon och hotas är utmanande. Janets hot kan, utifrån betraktat, ses som obetänksamt, ja, livsfarligt, men är det något man själv, som vanlig enkel människa bör förstå? Kan man föreställa sig att någon ska mörda en själv? Är det en rimlig tanke? Njae, det kan förstås bero på vem denne Någon är och hur stor hen anser dig själv vara. Särskild om man är ingen själv. Vad hände egentligen här?
Vad är att betrakta någon? Vad ser man? Vad finns i bilderna, situationerna, som beskrivs? Hur kan han se så mycket av en situation, kan jag det? Vilken närvaro och koncentration krävs hos någon för att upptäcka hela situationen? Hur behöver man tänka och göra för att se? Jag tänker tex på vittnessituationer där alla ser olika, hur kan man någonsin se hela bilden?
Jag älskar språket, sättet att skriva på, hur Javier Marias tar sig framåt i berättelsen, i beskrivningen av karaktärerna och situationerna. Han ser, gör din karaktär uppmärksam, men tvingar in hen i ett nytt spår i livet p g a omständigheter som andra styr. Jag tänker kring vad som gör våra liv, hur tillfälligheter påverkar våra möjligheter och hur det styr oss framåt.
Vad gör det med oss när vi tiger, måste tiga i en relation? Vad gör det med den som tiger och med den som inget får veta? Vad gör det med Tomas och Berta, hur påverkar det liv och relation?
Vad är sanning, vad är lögn är frågor att samtala och tänka kring. Det bottnar väl i den här berättelsen, men också i våra egna liv. När lutar tystnaden över till att bli en lögn i en relation? Hur påverkas relationen av tystnaden, av locket på på viktiga frågor?
Vad händer i oss när våra barn hotas? När det subtila hotet blir konkret och barnet blir tydligt utsatt? Vad händer i oss, när vi ser det hända? Jag känner hotet, iskallheten och rädslan i berättelsen. Den kryper innanför skinnet och jag tänker kring hur jag skulle reagera. Gråt, ilska, iskallhet eller att låtsas som man inte förstår är varianter på ett tema som utvecklas beroende av situationen. Var ligger vår grad av misstänksamhet när vi inte förstår att vi borde vara misstänksamma? Hur uppstår sådan, när vi vill tro gott om människor? Visst vill vi det, tro gott?
Jag läser, njuter, upptäcker att jag nästan håller andan i de vindlande meningarna. Vad händer i mig, när texten vindlar än hit än dit med mjuka språng, liv och blodigt allvar? Vad händer i karaktärerna, som Berta, när hon undrar, inte vet men måste få berätta om vad som har hänt? Resignerar man? Tonar rädslan bort? Blir man arg? Ändrar man sitt liv eller sina livsprinciper? Säger man ifrån? Ja, vi gör säkert olika, du, jag och hon, men jag undrar hur jag skulle göra i varje enskild stund. Ja, nej, jag kan inte veta, men jag kan ändå försöka tänka och sätta mig in i deras livssituation.
Är det så vi gör när vi försöker förstå andra? Se hur ens egen reaktion skulle kunna se ut? Kan vi det, sätta oss in i situationer som ligger långt bort från vår egen verklighet?
Berta Isla, berättelsen innehåller också reflektioner om Spanien och diktaturen, om England och friheten, om vad som behöver försvaras och hur. Vem och vad ska man satsa på och varför? Hur rättfärdigar vi våra beslut när vi måste berätta om dem för andra? Tomas måste berätta, trots att han inte kan och får. Hur ser den berättelsen ut för honom och hur tas den emot av henne? Jag tänker att vi alltid formar sanningen utifrån var vi står just då, just när vi får höra den eller formulerar den. En annan dag hade vi hanterat den på ett annat sätt, stått ut eller stått på oss annorlunda. Vi kan ställa oss frågan hur den påverkar oss, just den sanning som möter oss just där. Just där, just då, med den ilska, den kärlek och de omständigheter som finns omkring oss just där.
Det finns en hel del frågor att fundera kring i berättelsen.
- Hur ser de ut från hennes perspektiv och från hans? De lever helt olika liv, i helt olika trygghetssystem, vad gör det med dem?
- Vad gör det med relationen när vi inte vet vad den andre gör?
- Vad händer när vi får veta att vi inte får fråga? Vad händer hos den som måste tiga, inte får berätta?
- Hur ser ställningstaganden för eller emot det egna landet ut? För henne och för honom? Vilket land ska vi satsa på, och hur? Varför? Finns det ett val, när vi är född i ett land?
- Hur satsar man på en relation?
- Hur kan hon säga något om hans val, när hon inte vet bakgrunden?
- Hur ställer vi oss till, hur hanterar vi, hot? Mot oss själva, mot barnen eller vår respektive?
- Vilken tidsmarkör och samhällsproblematik når oss i samtalet om Nordirland? Vad handlar hotet mot Berta om?
- Vad gör en rättsstat mot den som hotar? Vad händer med den som hotats?
- Vad är skillnaden på att vara Någon och att vara ingen? Hur påverkas livet och jaget?
- Falklandskriget (1982)? Hur påverkar det henne när hon tror och tänker kring det?
- Vilka skeenden och tidsmarkörer hittas i berättelsen? Hur påverkar det den som är borta och den som är kvar hemma med barnen?
- Om någon försvinner, hur långt tid ska man vänta och hur ska man låta väntetiden förflyta?
- Vad är kärlek? Vem vill jag tillbringa mitt liv med? Vad är det viktigaste av allt?
- Vad är tystnad? Är det lögn eller hänsyn? Är det relations- och livsförstörande?
- Vad hände sen, strax efter sista sidan? Hur förflöt livet då för familj, makar och barn?
Javier Marias har ett förundrande språk. Han berättar händelser, tankar och liv som sakta passerar. Han berättar inte sparsmakat, han använder hela tankespåret även när det spårar ur åt något håll. En tanke kan ta en sida eller ett kapitel, inte varande kort. Kanske är det ett val att vara ordrik, att inte begränsa. Vad gör det hos mig, när jag tvingas in i det långa, det många, det ordrika och det bildrika? Ja, det ger mig nya läsupplevelser, stora och fantastiska, om - när - jag låter dem göra det.
Berta vet egentligen inget, men hon accepterar situationen och försöker leva sitt liv. Kanske för att hon inte har något val. Eller har hon det? Vad händer i henne när valet finns?
Och vad händer sen, när de upptäcker vad som verkligen har hänt? Vad gör man med livet då?
Vem kan man lita på? Hur jävlig får man vara?
Jag tänker på livet, vilja omständigheter och tillfälligheter som skapar livet. Hur vi förklarar, skyller på eller ser händelserna som gör våra liv, bestämmer vår riktning. Javier Marias berättelse är fylld sv sådana spår, sakta framvävda, för mig att väga och fundera över.
Den här boken tycker jag om. Den är kanske lite svår, lite ordrik och upprepande, krävande, ja, men den rör tankar, liv och relationer. Kanske kräver den ett axlat tålamod, tolerans, att ihärda, fortsätta, ja, men den skapar många tankar, skav, i huvudet och skapar nyfikenhet om livet frågor. Den kräver tid och engagemang av mig. Den är också väl värd besväret.
Rekommenderas till dig som uppskattar motstånd och tankar om livet. Den går att applicera på annat, än bara just denna berättelse. Den dyker kraftfullt ner i många frågor om livet, inte bara för den som sjanghajats till ljusskygga verksamhet.
A..
Falklandskriget var ett krig mellan Storbritannien och Argentina 1982 om Falklandsöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna.
#BertaIsla #JavierMarias #Roslagensbokhandel #bokvalsbordet #bokcirkeln #platsendärsamtalförs #magiskasamtal #Norrtälje #kulturtorget #kulturiroslagen #baraettkapiteltill
Han beskriver med verb, snarare än adjektiv. Adjektiv anger egenskaper, som stor eller grön, eller tillstånd, som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa är: Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär. Verb innehåller ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. Ett verb beskriver något man gör eller något som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar