Marint skyddsområde.

Marint skyddsområde. 

Mannen stannade vid valstugan och talade om vikten av marina skyddsområden, skyddade hav. Han talade med glöd, ilska, frustration och djup kunskap. Han talade om våra magiska hav, som vi inte skyddar. Han förstår inte varför vi inte har detta högst uppe på vår agenda, varför vi inte talar om haven, döden, fisken, fiskmjölet, kolet, exporten och förbrukningen. 

Han har alldeles rätt i att vi mycket mer behöver tala om haven, om hur vi ser på dem och vad de gör med utsläppen. Han talade om kretsloppet, vad djuren och naturen själv tar och återför. Han talade om människans förstörelse, vad vi tar, omproducerar till foder och exporterar till många länder långt om i världen istället för att bara nyttja naturens resurser till det vi verkligen här behöver: ta upp det - lilla - vi äter, låta resten vara kvar i havet för det naturliga kretsloppet. 

Jag tänker att vi mycket, mycket mer behöver tala om Östersjön, vårt lilla hav, ja, men också om de större haven, allt dess liv, hur vi skyddar dem och hur vi förstår deras plats i det större kretsloppet. 

Jag blir glad när jag tänker på den frustrerade mannen, hur han engagerar sig, sprider sin kunskap (till oss och andra) och hur hans engagemang sår viktiga frön om vikten av förändring. 

Låt oss tala mer om havens vikt i systemet. 

Jag behöver läsa Tyst hav, Isabella Lövin och dyka vidare hos Deep Sea Reporter.

I vårt nästa samtal om politik (9/9-26) ska vi tala om bo och byggande.

Sen, i relativ närtid, vill jag också gärna tala om hur vi ser på våra hav, både vårt nära lilla hav, men också de större - ja, planetens lunga. Hur ser vi, hur talar vi, hur vet vi, hur lyfter vi det i våra samtal, i kommunens alla mötesrum och i våra egna prat. 

Vill ni prata om havet och dess vikt också, tro?

A..