Michel Jean. Kukum.

 Michel Jean. Kukum.

Det här är en berättelse fylld av värme och kärlek. Kärlek till naturen, till människorna, till sättet att leva och till tacksamheten. 

Jag blir varm i själen av att läsa om urfolks liv och deras förhållande till liv och natur. 

Kukum innehåller så mycket kärlek till det liv hon har levt och de människor som har funnits omkring henne. Gruppens respekten till livet och naturen lägger sig som balsam i mig, det är vackert. Jämbördigheten, inte att människan står överst i rang. Tacksamheten över maken, barnen och det de gjort tillsammans. Sorgen över den förlorade naturen, den som tagits av det andra kallar utveckling. Kolonisering och assimilering skapar sår som aldrig läker. 

Ja, nej, det är förstås inte utveckling, det är en del av den förstörelse vi åstadkommer, skapar sår i landskap och klimat. Vi borde lyssna på urfolken, lära oss leva som de gör, eller som de gjort innan vi tog deras förutsättningar ifrån dem. Deras, och våra. 

Jag sörjer det mänskligheten kallar utveckling. Ja, sjukvård, hälsa, skolgång, men inte den förstörelse av natur och land som vi har skapat. Och inte när någon tar andras kultur och värdighet. Det är en sorg, en förtvivlan, att läsa om de förändringar som människor utanför urfolkens sfär åstadkommer.  

Jag sörjer bristen på respekt för innuerna, ursprungsbefolkningen och människorna som lever av naturen. Jag sörjer de förlorade markerna. Deras som de som bara tar det de behöver för dagen. Markerna som de har förlorat till de vinstmaximerande företagen. Jag sörjer den vite mannens oförstånd, att skada ursprungsbefolkningen liv, natur, kultur, familj och språk. 

Kukum är en vacker bok, med mycket kärlek. Det är också en väldigt sorglig bok, om naturfolkets förlorade möjligheter och påtvingad “utveckling” och assimilering, som inte med bästa vilja i världen kan ses som utveckling, respekt för människor, djuren eller natur. 

Den vita överheten är onekligen förskräckelse. Vi behöver tala om identitet: vilka är vi utan vår kultur, språk, levnadsvanor, våra marker och familj? Ja, vi vore fattiga, med stora svarta sorghål inom oss. Varför har inte alla rätt till sin kultur, sitt språk och sin familj? Du, men inte jag? Jag, men inte hen?

Elisabeth Grate bokförlag är ett av mina favoritförlag. De har fantastiska berättelser i sin utgivning. Deras form - den vita, mjuka och med den svart/vita bilden - är också oerhört tilltalande. Jag ler i själ och hjärta varje gång de ger ut en ny bok. 

Läs Kukum, ja, läs, bara läs!

A..

Mer om författaren och boken här.

#ElisabethGrate  #innuer #ursprungsbefolkning #Canada #läsbaraläs   #bokcirkel #bokvalsbordet #magiskasamtal #kukum #micheljean  #Norrtälje #kulturnavet #KulturnavetNorrtälje #vipåverkarvarandra #jagbokhandlar och #jaghandlarlokalt