Vi talade om Kjell Westö nya bok Tritonus i en bokcirkel. Vi talade om miljöfrågor, vatten, torka, bränder, rasism, flyktingfrågor, kvinnorna, metoo, terror, pandemin, hur saker påverkar människor, hur svårt det är att ändra sig, brist på självinsikt, ångesten inför de som tränger undan en själv och musikens plats i berättelsen. Vi talade om vänskapen och relationerna mellan männen. Ja, kvinnorna också, men huvudsakligen männen. De är ju det bärande, viktiga, i berättelsen. Vi talade om oss själva, hur vi tänker och förstår. Jag hör glädjen, inspirationen och aggressiviteten i samtalets röster. Någon är reflekterande lycklig, någon fnyser hårt åt mannens oro och valet av all musik i berättelsen och någon säger att beskrivningen av den manliga vänskapen är viktig och fin. Vi går från skarpa nej till mjuka jaaaa i samtalet, någon lyssnar och någon kör sitt eget race. Vi är och tänker olika, det gör oss verkligt gott att lyssna på och prata med varandra. Det är också en fröjd att var och en är som den är, och att de är där - mitt i rummet, tillsammans med andra.
Vi, kvinnorna i gruppen, läser mycket av och om kvinnor. Jag försöker hittar berättelser om eller av kvinnor, män, olika länder och företeelser. Variation, alltså, men ibland verkar det bli enkelspårigt. Jag blir glad när vi kan välja olika, men allt är också beroende av människorna i rummet. De gör skillnaden i samtalet, just de individerna gör det här samtalet annorlunda än nästa. De lär mig annat om de sakfrågor vi talar om och därmed också om mig själv.
Vi behöver ibland fler berättelser av eller om män, ni vet de där varelserna från Mars som är så svåra att förstå. Vi behöver lära känna dem, se dem, upptäcka deras sätt och tankar, så läsning om och av män är ett viktigt spår. Precis som de kanske behöver läsa om och av oss kvinns. Jag kan le åt att vi inte ser och förstår varandra (det är ju ändå en smula absurt), men hoppas att vi aldrig upphör att försöka.
För en tid sedan läste vi Män i min situation - Per Petterson . Den var också himla bra läsning om en man (som gjorde några av kvinnorna i gruppen galna av frustration och) som kunde lära oss en hel del (om vi valde att försöka). Vad säger tystnaden? Hur hanterar vi konflikträdsla? Varför släpper han barnen, eller tvingas han? Vilka val har vi? Är alla män som han? (Förstås inte, men en man som var med i gruppen hävdade så. Kanske utmanade han oss bara.) Och så var det det där med kniven i soffan, vad berättade det om karaktären? Varför var det så svårt för kvinnorna att läsa om denne man?
Vi talar om självinsikt, livsbearbetning, förståelse för andras liv och tankar, och för mina egna. Ja, samtal med andra påverkar mig. Det påverkar livet. Om/när jag bestämmer mig för att lyssna på andra, hör deras klokskap och tar den till mig, så kan jag utvecklas på nya sätt. Det är så innerligt fint att mötas i samtalen och se känslan av andras värdefullhet, nästan livsviktigt. De gör magisk skillnad för mitt liv, ja, de mänskliga mötena ger bubbel i min själ.
Män och kvinnor, livets innehåll, som något att förstå. Ja, just det är något av livets plus. Tack, för allt klur och känslostormande ni ger.
Anette Grinde
Bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
#mäniminsitiation #perpetterson #norra #Sekwaförlag #tritonus #kjellwestö #albertbonniersförlag #bokvalsbordet #bokcirkeln #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #magiskasamtal #metoo #rasism #självinsikt #boktips
 |
| Artikel i Miljömagasinet 23 oktober 2020 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar