Vi talar om kemi...

I bokcirkeln talar vi till exempel om kemi, när vi begrundar Mitt liv som råtta. Vi talar om vad och hur, vilka vi är, vad vi söker oss till eller återkommande drabbas av. Vi eller andra, vad vi vet eller tror?

Samtalen är givande, roliga och upprörande. Av vikt är att vi respekterar varandra och uppfattningarna i gruppen, ger alla utrymme för samtalet (relativt lika fördelat) och att vi stannar i samtalet om boken. Ibland drar associationerna (allt längre) åt sidan, men vi ska strax tillbaka till ämnen vi hittar i boken. Det är boken som är samtalsgrunden.

Varför kemi? För att vi talar om människor och deras relationer. Ja, vi talar om mänsklig kemi och hur vi dras till varandra - hur och varför? Hur kommer det sig att utsatta människor som tas bort från den utsatta situationen ändå snart hamnar i ett liknande läge igen? Syns det utanpå eller känns det i luften? Är det den slagna som provocerat eller är det den som slår som saknar spärrar? Varför upprepas historien? Hur hittar den alkoholbenägne sina festarkamrater? Vem ser vem på krogen? Hur hittar homo- och heterosexuella varandra? Finns det forskning kring detta, kring kemin runt människor och vilka signaler vi sänder till varandra? För mig blir det mer och mer intressant att försöka förstå människor och deras väg. Kan man säga egna medvetna vägval eller är det annat som styr människors livsspår?

Det sägs att Joyce Carol Oates är en ojämn författare men att hon ofta skriver om utsatta människor. Jag har inte läst något av henne tidigare, men är väldigt glad över läsningen nu. Jag är också glad över de tankar och samtal som jag får möta och vända med vännerna i samtalsgruppen/bokcirkeln. Det finns många frågor att tala om med anledning av läsningen.

Det blir kanske lite terapi, när vi lär av varandra. Det är lärorikt. Här möter tankar, åsikter, människokännedom, erfarenheter, kunskap och känslor varandra i en strid ström - mina möter andras, andras möter mina - vi lär oss mer, jag lär mig mer.

Jag blir varm i hjärtat av de människor som deltar, de som delar sina erfarenheter och bidrar till gruppens samtal. En bok gör skillnad, leder tankar till nya spår. Ja, de spåren försöker vi samtala om. Samtalen blir det som var och en i gruppen låter det bli. För mig växer samtalen inombords, jag vrider och vänder, ser människorna och deras tankar, njuter i fulla drag att få höra deras funderingar.

Tack, väldigt mycket tack - för fantastiska samtal. De värmer min själ.

A..

Tidigare inlägg i bloggen om Mitt liv som råtta - här.