Mitt liv som råtta - Joyce Carol Oates

Mitt liv som råtta.
Joyce Carol Oates.
Harper Collins förlag.
2019

Boken börjar vid 1991. Och slutar väl sisådär knappt 15 år senare.

Vad är att vara råtta? Att skvallra, vara illojal, mot sina närmaste? Vad händer om/när man har en annan moral än resten av familjen? Eller bara råkar försäga sig i stundens rädsla? Vad kan man egentligen rå för, av sina egna ord och handlingar. Vems är felet?

Ungdomens förskräckliga göranden förändrar, förstör, andra människors liv. Ja, vad har inte ungdomars utforskande ställt till med, men också föräldrarna som blint försvarar sina barn. Och skolan, samhället och rättsstaten som inte förmår hitta rätt i labyrinten kring rätt och fel. Vems är felet?

Ändras samhällets syn på pojkars/mäns framfart över tid? Eller ursäktas de fortfarande för att kvinnor/flickor frestar genom sin blotta existens? Hur har #metoo ändrat detta, t ex i skolor och i rättssystemet?

Varför har man ett basebollträ i bilen? Varför? Som skydd, för vad? För att man väntar på ett tillfälle? Eller att man inte förstår vilken fasa det kan ställa till med. Vad är ett mord och vad är självförsvar? Vad är skillnaden mellan svart och vit hudfärg?

Bitterhet och hat är frågor att tala om, eller hur? Vad gör oss bittra och hatfyllda? Vem blir och vem blir inte? Varför? Och hur tvingas barnen eller familjen till lojalitet - att ställas mot andra, tiga, ljuga - för att skydda någon. Jag undrar över vi och dem, ställningskrig och hat. Vad vi törs säga och vad inte?

Tystnad från omgivningen, skola och vänner är en förskräcklig företeelse. När vi ser, vet att någon far illa, måste vi förstås slå larm. Gör vi det, eller blundar vi bara? Vem slår larm och vem tiger. Varför törs vi inte? Varför låter vi de små barnen klara sig själva, fast de är för små för sånt?

Hur har mamman det? Hon som fick de många barnen, jobbade hemma, var rädd för maken och anpassade sig så gott det bara gick till omständigheterna. Hon som tassade - hemifrån - genom livet, men svor inombords. Hur hade hon det? Hur mådde hon? Hur kände hon för dottern, hon som var råtta? Varför lever vi liv som vi inte vill, egentligen inte vill? Eller älskade hon sitt liv, var hon nöjd med hur det utvecklade sig? Hur mycket kan man egentligen dölja inom sig?

Hon städade för att klara sig och träffade en man. Älskade hon? Älskade hon honom? Vad är lögn och vad är sanning, egentligen? Vi skulle också kunna tala om män och utnyttjande - om vem som utnyttjar vem och varför? Och vad som är vänlighet och vad som är odrägligt beteende, ja, när trillar man över gränsen för utnyttjandet och när uppkommer risk för våld?

Och pappan? Han älskade ju henne. Hon var ju verkligen hans. Vad hände? Hur hade det kunna göras på något annat sätt? Hade de kunnat göra på andra sätt, som i förlåta eller tala med varandra? Vad tänkte han, egentligen?

Jag bara springer för livet, säger hon, när någon frågar om hennes flyttar eller hur det går. Hon håller sig undan för att inte hittas av männen som kanske tänker slå ihjäl henne eller plåga henne på annat sätt. Hur är det att ständigt springa för livet? Att inte kunna sitta ner i lugn och ro och känna sig trygg? Hur är det att längta efter syskon och mamma, men inte få möta dem?

Här finns rasfrågor, rasism, inte rasfrågor. För det finns människor, inte raser. Här finns hat. Utnyttjande av barn, unga. Här finns också väldigt mycket längtan. Längtan efter kärlek, tillhörande och att vara älskad. Och här finns skuld. Vem tar på sig skulden, om inte offret. Tar på sig och får den lagd på sig. Hårt, ofta och igen. Vad gör längtan och rädsla med oss, egentligen? Hur präglas vi av fysiska och psykiska övergrepp? Hur kan vi undkomma? Och hur kan det komma sig att skulden läggs på offret? Ja, förskräckligheter finns det gott om i Joyce Carol Oates bok Mitt liv som råtta.

Hur slutar boken? Motsvarar slutet din förväntan? Är det lyckligt? Utvecklas huvudkaraktären eller står hon och stampar? Hur hade du agerat om du vore hon?

Texten är full av parenteser och kursiveringar, hackiga meningar och tvära kast. Är översättningen korrekt och rättvisande eller är den svenska texten annorlunda än den engelska? Det är en väldigt annorlunda textmassa i jämförelse med annat jag läst på sistone. Jag gillar fullständiga meningar, som ofta saknas här. Det är som om texten varvas med lättläst fullständig text och avhuggna, ofullständiga meningar. Jag förhåller mig till detta. Förhåller mig, avstår från att gilla eller ogilla sättet att skriva på - och funderar istället över innehållet.

Läsningen är annorlunda, men känslostark och hemsk. Hur vore det med körkort för föräldraskap? Hur vore det med omsorg om barnen, från släktens, vännernas och skolans håll? Ibland kan man undra hur det ens är möjligt att överleva sin barndom.

Tänk, så lätt det kan vara att slå sönder både sitt eget och andras liv. Hur är det ens möjligt att överleva, kan man undra.

"Det är en stor svaghet - att vilja bli omtyckt, älskad. Man förlorar all sin stolthet om man vill bli omtyckt, älskad." 

Kan man låta bli?

Jag är glad att jag har läst Mitt liv som råtta. Om den ska vi tala i en bokcirkel i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Vill du vara med i en bokcirkel hos oss? - hör då av dig till butiken. Helst genom att titta in, men annars genom tfn 0708 905731 eller genom ett mail till: info 😏 roslagensbokhandel.se

Anette Grinde 
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 



#mittlivsområtta #joycecaroloates #norrtälje #enriktigbokhandel #norrtälje  #bokcirkeln #bokvalsbordet  #harpercollins  #TheLittleBookshop  #bokcirkel  #bokvalsbordet  #SensusNorrtälje @SensusStudieförbund   #bokhandlerskan bloggar på http://bokbloggerskan.blogspot.se  

länkar; Svd. My Newsdesk.

Vi samarbetar med Sensus studieförbund
i våra arrangemang i bokhandeln.