Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje: Svartstilla

lördag 30 november 2019

Svartstilla - Susanne Skogstad

Svartstilla.

Oj, säger jag här. Oj, oj.

Vem har rätt? Kan fler ha rätt? Eller, vems rätt är rätt? Hur mycket får man tvinga sin mor till? Och varför är det så svårt att beskriva sin känsla, få andra att se och förstå?

Det här är en stark bok, den fångar en problematik som skär genom mig. Insikten. Drömmen. Kärleken. Längtan. Värmen. Kärleken.

Att vara instängd i sin kropp, älska någon som gått före och hindras av någon som kommer efter. Någon som tror på en annan rätt och tycker att det räcker, fast det inte räcker alls. Hon är inte klar, varför skulle det kunna räcka då?

Vem har rätt till sin egen sorg? Till sin egen känsla? Till sig och sin längtan? Vem har rätt att kräva att någon ska gå vidare innan man är klar med sin egen bearbetning?

Svartstilla är stark, skapar känslor som t ex vrede och innerlig kärlek. Upprördhet växer i mig. Hur kan vi veta vad hon tänker, när hon inte talar, eller när hon inte blir lyssnad på? Hur kan vi veta om vi bara kör vårt eget spår,? Kanske är det för att vi tänker att vi vet bäst eller för att det är bekvämast för alla utom för den som är berörd.

Jag blir upprörd, känslomässigt involverad och fångad i boken. Den är tunn men kräver min tid. Jag får lägga bort den, men längtar hela tiden tillbaka. Jag vrider och vänder känslorna som dyker upp genom läsningen inom mig - hur är det möjligt att göra rätt? Njae, det är det förstås inte. Men ändå. Men ändå. Det blir så hårt och hänsynslöst mot henne om eller när man inte försöker förstå, men hur kan man om man inte kan? Någon kan, någon försöker, men någon kanske tror att det bara är att rycka upp sig. Hur får sorgen te sig? Hur härdar vi?

Vad händer när man stannar, stillar sig och försöker. Hur ser kärleken ut? Ja, när vi stillar oss och försöker blir det något annat, något mer, och större.

Jag gråter när jag läser. Gråter. Känner. Plågas. Jag kan inte säga att jag njuter, men det här är läsning att vara en del av. Inte lämna. Oj, oj, oj.

Svartstilla rekommenderas. Ja, rekommenderas! Min lycka är att jag ska få tala om den i en bokcirkel i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje vid tiden lider. Det är onekligen en fröjd - och kanske också en räddning. I samtal sker många bearbetningar, eller hur?

Ja, läsning med efterföljande samtal är en fröjd.

A..