Minns deras namn - Simon Stranger

När bokcirkeln möts fördjupar vi oss i en rad viktiga frågor. Igår talade vi t ex om angiveri, rädsla, hänsyn till varandra - t ex i ett äktenskap - judendom och religion, att vara jude, hur författare skriver, vad vi saknar, författarens avgränsningar och textens utformning. När ska man berätta om fasan för sina barn och när ska man vara tyst? Vad för vi vidare till kommande generationer? Vad har vi lärt oss av det förflutna, vad måste vi minnas? Vad har vi lärt oss av berättelsen? Hur kommer sig den makabra ondskan och varför kan några (alltför många) inte hålla den ifrån sig? Vad är en gräns (i våra medvetanden) och när/hur passeras den?

Vi talade också om det viktiga projektet med snubbelstenar. Och motstånd, hur snabbt man vänjer sig med samhällsförändringar och varför vi inte vågar protestera fast - när - vi borde.

Var och en ges utrymme för sin tanke, som gärna får gå vidare till nästa person i rummet. Vi försöker lyssna, vi för ett samtal - gemensamt, vi får byta ämne (inom ramen för boken och dess ämne), begrunda, analysera, samtala, fråga, utveckla - vi går varvet runt i gruppen, igen och igen. Vi visar respekt för varandra, var och ens uppfattning och uttryck, berättar om våra egna tankar men följer också de andras. Vi fördjupar tanken i oss själva och i gruppen. Läsning och samtal gör verkligen skillnad.

Min sanning behöver inte vara din och tvärtom - men vi försöker lyssna till varandra. Jag ber att få tacka gårdagens bokcirkeldeltagare för ett bra samtal. Era reflektioner snurrar ännu i mitt huvud. Tack, tack - väldigt mycket tack!

Jag blir varm i hjärtat och i långt in i själen av dessa samtal. Glad. Tillfreds. De tillför enormt.

Att bokcirkla är fantastiskt!

A..