Livet är för kort....

"Livet är för kort för att läsa dålig litteratur" . Varje gång jag hör detta uttryck undrar jag över uttrycket och människan bakom. 

Det skär sig i kroppen på mig. För mig är uttryckert galet, eftersom vi inte vet förrän vi allvarligt försökt. Jag undrar över hur hen är, hur hen tolererar andra och förhåller sig i resten av livet. Och till sig själv och livets utmaningar. Hur är vi som människor, med de personligheter vi har tilldelats? Å andra sidan kanske det bara är ett ogenomtänkt uttryck.

Författare skriver. De lägger evinnerlig tid på en stor textmassa. Redaktörer, förläggare, vänner, hjälpredor och/eller lektörer läser, korrigerar och funderar. Vi - läsarna -  är ömsinta eller kritiska. Ja, det finns förstås stor bredd däremellan.

För mig är att läsa att följa en författares resa, tanke och bild. Att se hur den vindlar och försöka förstå vart den bär hän. Jag kan inte avgöra efter bara få sidor, eller ens halva boken, om vad den kommer att säga till mig. Hur jag kommer att förstå den och författarens intention. Det vill jag, åtminstone försöka. Då måste jag också anstränga mig. Inte ge upp. För mig är det dumt att inte försöka, att hänvisa till livets korthet.

Varför tog jag just den här boken i min hand från första början? Varför gjorde jag det valet? Eller var det någon annan som valde? Vad är min prioritering och varför?

Vad är dålig litteratur? Kanske är det bara jag (eller vilken läsare som helst) som inte ids försöka förstå? Eller kanske kan vi bara inte?

Är dålig litteratur egentligen bara en bok i handen på en "dålig" läsare? Vad är då en dålig läsare? Och vad är en kompetent sådan?

För mig är huvudsaken att vi läser. Och att vi gärna också reflekterar över läsningen. Varför ska vi annars läsa? Ja, förstås kanske bara för en stunds avkoppling? Eller flykt från den egna verkligheten? 

Vad vill författaren säga? Har hen lyckats med det? Varför gjordes just dessa begränsningar och inte andra? (Vi vill ju ofta veta mer om något som författaren har valt bort.)

Läsning är ett fantastiskt göromål, men visst får man anstränga sig ibland. Nästan alltid till nytta och glädje. 

Bestäm aldrig vad folk ska tycka, säger någon när vi talar om att skriva. Nej, jag talar om vad jag tycker, känner och upplever. Det behöver inte överensstämma med andras tankar och tyckande. Vi är och tänker olika. Fast vi ändå är ganska lika. 

A..