... "mer hinner jag inte uppfatta innan hon far upp ur sitt säte och jag blir omfamnad av henne som jag en gång älskade mer än livet självt."
Oj, tänker jag när jag läser dessa rader. Det här vill jag veta mer om. Vill. Längtar.
Men berättelsen byter tidsperspektiv och just det jag vill veta får vänta. Men, ja, jag får veta, så småningom. Erba vänder sig istället till barnets perspektiv, låter berättelsen om barnet och uppväxten börja. Han låter ungdomens händelser, val, möten och dess utsatthet beskrivas som en början till livets fortsättning. Det som formar oss, gör oss till de vi är.
Hur ska jag tänka när Erba skriver ur ett litet barns perspektiv, men med den vuxnes ord och form. Jag blir förvirrad här, men bara en kort stund. Kanske ligger det mer i min läsning än i författarens sätt att skriva. Det tål att tänkas på, eller kanske att talas om i cirkelsamtalet. Om det nu inte är så att det ändrar sig, allteftersom. Ja, det ändrades. De få stycken som blev felformade i mig förändrades. Fungerade. Störde inte alls. Kanske var det bara ett kort misstag i min läsning?
... "Jag var åtta år och lovade mig själv att jag aldrig skulle bli som de vuxna. Jag skulle aldrig skrika åt någon, jag skulle aldrig slå någon, och jag skulle framför att aldrig älska någon." ...
Hur blir vi svikna som barn och hur klarar vi att förhålla oss till det? Hur påverkar det resten av livet, är det barndomens händelser som gör oss till vad vi är?
- Jag ska aldrig tillbaka, sa han högt för sig själv, när han äntligen tog sig därifrån.
- Hur mycket otyg ska barnen utsättas för utan att det är möjligt att få andra att förstå. För att de vuxna har alldeles nog av sig själva och ingen annan ser. Hur många barn därute är det som har det så där onödigt tufft egentligen, undrar jag när sakta läser mig framåt i Augustin Erbas Snöstorm. Hur många barn far illa utan att vi ser?
Det här är en roman, fiktion & fantasi, men när jag lyfter blicken och ser ett barn passera framför mig undrar jag hur just hen har det. Hur livet ter sig - här och nu, och sen. Hur hon eller han påverkas, blir, av sin miljö, sin uppväxt och skoltid, föräldrars insats och livets gång.
Ja. Vilka val gör vi i livet och hur påverkar det oss sen? Det är onekligen en fråga här. Mamman, pappan, morbrodern, kamraterna på Tekniska högskolan - hur har de påverkat Tomas, bokens huvudkaraktär. Hur blev han den han blev och varför? Hur och vad kunde han göra annat? Vem har han att tacka för det bästa i livet? Vad hade han själv kunnat göra annorlunda?
Jag brukar hävda att vi inte ska läsa recensioner - där någon säger att boken är bra eller dålig - innan vår egen läsning av en bok, att vi inte ska färgas av andras uppfattning innan vi själva läser. Läs boken istället med egna ögon, din känsla och din erfarenhetsbank. Skapa din egen reflektion till ditt framtida samtal i en cirkel, eller bara för dig själv. Ja, efter du läst och tolkat själv, går det förstås utmärkt att läsa och lyssna till andra tyckare. För att då möta och nöta din tanke och uppfattning med andras.
Var det Augustin Erba eller fullmånen som förstörde bokhandlerskans nattsömn, tro?
A..
Instagramtaggar för denna bok med utgångspunkt från detta blogginlägg!
Hej, hej!
#Snöstorm #AugustinErba @augustinerba #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #Norrtälje #sömnbrist #fullmåne #TheLittleBookshop #bokcirkel #bokvalsbordet #SensusNorrtälje @SensusStudieförbund #bokhandlerskan bloggar på bokbloggerskan.blogspot.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar