En oändlig väntan. Gaëlle Josse.

 En oändlig väntan. Gaëlle Josse.

Det är efterkrigstid i ett litet kustsamhälle i Bretagne. På en klippa spanar Anne ut över havet. Varje dag, varje vaken stund på dygnet väntar hon på att hennes 16-årige son ska komma hem. men Louis har bestämt sig. Hellre än att återvända till familjen, till modern, styvfadern och småsyskonen, går han i hemlighet till sjöss.

För Anne blir sonens försvinnande början på en förtärande väntan, en tomhet som hon fyller med passionerade brev riktade till sonen, i vilka hon beskriver alla utsökta maträtter hon ska tillreda inför den festmåltid hon planerar att välkomna honom med vid hans återkomst.

Den franska författaren Gaëlle Josse, född 1960, inledde sitt författarskap som poet. Hon debuterade som romanförfattare 2011 och har sedan dess skrivit en rad romaner, varav flera prisbelönats. Förlaget har tidigare utgivit Den sista vakten på Ellis Island som 2015 tilldelades EU:s litteraturpris.

Livet handlar om kärlek och att hitta tillsammans. Alla i gruppen - klanen, familjen, klassen, arbetsgruppen - behöver stå ut, respektera varandra för vad man är. Hur lätt är det, även om man vill? Att säga: jag älskar dig, jag lovar - och sen alltid göra det, eller sen upptäcka det omöjliga i ett löfte. Hur förhåller man sig till det? Hur lätt eller svårt har vi att tala om saken? Det är ju lättare att förhålla sig och förstå den andra om man lyssnar på vad den har att säga, men hur ska det gå till om personen aldrig talar, aldrig berättar hur hen känner? Hur talar tystnaden?

Kärleken drabbade henne. Hon hade redan en, men fann också en annan. Då förlorade hon den första, för att den inte passade med den andra. Hon gick sönder, tappade glädjen, helheten och ställde sig på en klippa vid havet för att längta, vänta och betrakta. Ja, hon gjorde mer än så, men hon väntade och längtade. År efter år, dag efter dag. Det påverkade livet. Hur påverkade det de andra, de som fanns i hennes närhet? Vad gjorde det med hennes eget liv?

Han friar, älskar henne, har väntat länge. Omgivningen betraktar, förundras. Kanske hon också. Han agerar med full värdighet. Men, vad händer sen med livet och löftet? Vilka konsekvenser ger varje enskild händelse i en människas liv och hur smittar det på de människor som står alldeles intill? Ju mer vi ser hur vi påverkar och påverkas av andra, desto mer upptäcker vi känsligheten hos varandra. Vi kan bara lösa det som uppkommer genom att tala om saken eller förtränga. Det senare kan skada för livet, men är kanske ändå det vanligaste sättet att hantera livsproblem. 

Hon log åt kärleken, som drabbat honom och som hon inte sett. Hon hade inte vetat att han älskat, längtat och väntat. Att hans väntan var oändlig, tills han kunde nå henne, få henne. Hur kan man veta om andras känslor, hur kan man förstå dem? 

Hur blev hans väntan, när han inte längre kunde nå henne? Blev den oändlig, som hans kärlek var? Oändlig, men ändå inte hel. Oändlig, men ändå inte nog. 

Hon berättar i breven vad de ska äta när han kommer. Hon berättar med kärlek i tonen om mat som hon älskar, händelser hon minns honom med. Han är en viktig del av hennes liv, det hon vill ha tillbaka. Honom och det de har upplevt, tiden och händelserna som de äger tillsammans. Han och hon, inte den andre som ändå också är hennes. Det gäller inte saker, inte det materiella, utan känslorna, minnena, de båda tillsammans. Tillsammans, de båda, är det viktigaste av allt. 

Hon berättar om sin make, han som försvann. Hon förtvivlas, väntade länge. Hon berättar om hur hon var, han och de tillsammans. De spelade roll, tillsammans, men drabbades av livet. För så gör livet med oss och vi har att förhålla oss till det. 

Hur kan vi förstå andra människor? 

Hon beskriver känslorna som om livet stannar. Det gör det, livet stannar, står på vänt tills vi tar oss ur, framåt eller sidledes, till ett annat spår. Eller inte. Vad har människor inom sig? Hur känner du din nästa, din make/maka eller din närmaste vän? Vem är vi till för? Vad lever vi för? Kan vi dö av sorg?

En oändlig väntan är oändligt vacker. Ja, inte väntan, kanske, men läsningen. Det är väldigt mycket sorg, men också mänskligt liv.

En oändlig väntan är vilsam läsning. Den är skriven med värme, innehåller livsfrågor att begrunda men är ändå vilsam att läsa.

Av Gaëlle Josse vill jag och bokcirkelgruppen läsa mer. Den här läsningen gav oändlig mersmak.

En oändlig väntan och Gaëlle Josse rekommenderas verkligen för läsning. Missa inte denna bok eller denna författare!

Anette Grinde

bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

#läsbaraläs #njutbaranjut 

#enoändligväntan #gaellejosse #elisabethgratebokförlag #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs