En bra dag att dö, vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet. Carina Bergfeldt.

En bra dag att dö, vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet. Carina Bergfeldt.

276 gånger har pastorn Jim Brazzil suttit i dödens väntrum. Han har lyssnat på bekännelser i elfte timmen – den dödsdömdas sista stund, när allt väller upp och man måste berätta. Nu är Jim själv den döende mannen, redo för sin sista bekännelse. Och det är Carina Bergfeldt som fått förtroendet att lyssna.

Den svenska journalisten och den amerikanska fängelsepastorn tillbringar två veckor tillsammans. I sitt hus på landsbygden i Texas delar han med sig av sina unika livsvisdomar om död och sorg, men också om kärlek, försoning och hopp. Genom Jim Brazzils ovanliga historia försöker Carina Bergfeldt även förstå sig själv och sina erfarenheter. Hur ska man leva sitt liv? Kan man alltid förlåta? Och vilken dag är egentligen en bra dag att dö?

Arbetsmyran Carina Bergfeldt har skrivit boken En bra dag att dö, vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet. Den är lättläst, intressant och läsvärd. Den handlar om människor och liv. Ja, också om död. Den handlar om utsatthet, vem vi månar om och varför. Och vilka vi är, var och en. 

"Livet är en gåva, slösa inte bort det.", säger pastorn till Carina och kanske till alla oss andra. Han säger det till sig själv, för att det är det han har lärt sig i sitt arbete med fängslade, dödsdömda, människor. Människor som också de är och har liv att vårda, orka och hantera.

Dödsstraffet inbegriper (minst) två bortkastade liv, säger han. Där finns dels offret och dels den avrättade. Kanske blir det fler, för att närståendes liv blir problematiska, för att det är svårt att hantera det som har hänt, domarna och livet därefter. Ingen vinner på dödsstraffet, säger pastorn, som ändå inte kan säga att det är fel med dödsstraff. Det skadar fler än som skadats innan det verkställs, till exempel personalen på fängelset och den avrättades anhöriga. Det finns många bottnar i hans tankar, som också påverkar mig. Hur tänker jag om dödsstraff (nej!), hur tänker jag om värdiga fängelser och hur tänker jag om hämnd och anhöriga? 

För alla människor handlar det om att hitta rätt plats i livet. Pastor Jim Brazzil hittade sin i fängelset där han mötte de dödsdömda. Där var han inte längre en medelmåtta, han gjorde skillnad. Min tanke går samtidigt till Bashir i Afghanerna av Åsne Seierstad. Hans specialkompetens var att kriga. Vi är alla utrustade med kompetens utifrån arv och miljö, plats och familj, livets omständigheter. När vi hittar rätt blir vi bäst på det vi gör, annars haltar kanske möten, tid och plats. Ibland hittar vi kanske aldrig rätt, men ibland kommer det med tiden. 

Han mötte många som stod inför döden, men det var när han själv fick sin dödsdom som han insåg att varje dag på jorden räknas. Att se detaljerna, naturen, människorna, höra Guds röst och ta till sig skönheten. Och livet. Ja, det känns som en viktig insikt att se och förstå hur viktigt livet är. Inte bara sitt eget, även andras. Och visa respekt för det, eget och andras. 

Du måste också kunna leva med dig själv, vare sig du tror på Gud eller inte. Det gäller (antagligen) oss alla. Man kan hitta frid i sig själv, vare sig du är troende eller inte. Bönen betyder olika för oss alla. 

Han resonerar kring att det är viktigt för honom att han vet om någon är kristen. Jag undrar varför. Kanske för att han lättare kan förstå personen, att de har samma utgångspunkter. I ett av sina möten med en trafikskadad kvinna, som dog, insåg han att det var viktigt att ingen ska behöva dö ensam.

Jag tänker kring hämnd, hur många anhöriga till offer som tänker - och säger - att det är viktigt att mördaren lider, inte får en lätt död. Vad gör hämndkänslan med oss? Vad blir bättre av att man tänker att någon annan ska lida? Hur blir din egen försoning med liv och händelser bättre för att andra skadas? Hur tänker du kring hämnd?

Han, eller Carina Bergfeldt, berättar många känslosamma historier. Det får mig att hulka, känna, gråta, men också att känna liv. För det är just det som är liv. Känslor, de som väcker oss, styr oss, hjälper oss och lotsar oss. Känslor sker ofta tillsammans, de blir mer eller mindre tillsammans med andra. Det beror på vilka vi är, var för sig och tillsammans. 

Människor mördar, hamnar i vidriga fängelser och anpassar sig till livet där. Vårdarna, vakterna, prickskyttarna och cheferna gör sitt. Om fångar rymmer skruvas reglerna åt, förmåner försvinner, samtal uteblir och hopp försvinner. Människor förtvinar, behandlas som djur. Någon kanske tycker att de är djur, men de är ändå människor med tankar, känslor och liv. Man påverkas av hur man blir behandlad. Hur åstadkommer man mänskliga rättigheter och mänsklig omsorg bland våldsamma män? Ska alla straffas för att någon rymmer eller är våldsam? Hur påverkas miljön i ett högriskfängelse för att det finns särskilda individer där? 

Pastor Brazzil har mött människor, fått sin beskärda del av personliga egenskaper och mänskliga tvivel som de flesta av oss här. Vem är jag, vem vill jag vara och hur mycket vånda ger mig liv och händelser? Jag kan tänka att en pastor eller präst borde kunna vara bättre, men varför skulle han vara det? Han är människa. Det där, hur jag tänker mig att en människa ska vara, bottnar i orimliga fördomar och föreställningar. Vem är jag (och kanske du) att tänka att en präst eller en vanlig människa ska ha olika känslor, reagera olika, vara större eller bättre - när vi alla - alla - är fyllda av glädje, ondska, lycka, värme, irritation, fördomar, sorg, kärlek - men är olika på att visa det utåt. För att vi är vi och för att vi hanterar det på olika sätt. 

Pastor Brazzil gjorde sitt jobb bäst, tänker jag att han tänkte, när han hjälpte en dödsfånge till tro innan stunden för dödens ankomst var där. Tron och förlåtelsen, insikten, var - är - oerhört viktig. Det var - är - hans spetskompetens. Sen är det spännande hur människor på andra sidor tänker; dödsdomen var inte straff nog, ska min dotter gå i himmelriket tillsammans med sin mördare eller varför får förövaren samtala om tro och förlåtelse och inte offrets anhöriga? Vem blir lycklig av att någon dör? 

Vem är bättre och vem är sämre? Vem avgör vem som är bäst? Vad ger mig frid? Vad ger dig frid? 

Tack, Carina Bergfeldt för nyttig läsning - lättläst - om människor och liv. 

A.. 

#carinabergfeldt #enbradagattdö #livetärengåva 

#bokförlagetforum #roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs