Jag blir lycklig av människor som glöder för sin uppgift. De sprider glädje omkring sig och gör samtidigt oss andra till kunnigare människor. Det gör mig glad.
Vi pratar återkommande om djur, natur, klimat och vår planet som vi ska lämna vidare till våra barn och barnbarn allteftersom. Vi pratar om hur vi har gjort och vad vi kan göra framåt. Varje insikt, varje ny - eller kanske bara återfunnen - kunskap ger oss något att begrunda. Det är vackert att se alla som vill plantera, skapa förutsättningar för andra synsätt och göra skillnad själva. Min själ gläds åt det. Jag gillar sockerdrickskänslan inom mig, när jag möter människor som ger mig en ny konstruktiv pusselbit till livets olika frågor.
Nyligen pratade vi om insekter. Föreningen Gröna Kvinnor hjälpte mig att hitta stjärnföreläsaren Maria Bergström, biogeovetare. Hennes uppgift var att tala om insekternas insats för jordens väl. Med i rummet fanns klimat- och miljöintresserade från olika håll. Det ger ringar på vattnet. Åhörarna kom t ex från Klimatgruppen i Norrtälje, bokhandelns och Naturskyddsföreningens klimatcirklar, föreningen Gröna Kvinnor och Trädgårdsföreningen. Ja, säkert fanns annan tillhörighet också, sådana som spelar roll för just de här frågorna. Det är helt vanligt folk, magiska människor med olika kunskap inombords och med en vilja att lära mer. Vi alla har olika ingångar och riktningar, men vi vill se grönska, blomster, näringsrika grödor, mat på bordet, vatten och skog omkring oss och en värld full av hjälpredor och möjliggörare i form av insekter som gör stordåd för naturen.
När Maria Bergström säger att varje blåbär har haft besök av en insekt ger det en bild. Vad vore vi utan insekten som ger blåbäret liv? Och vice versa. De är ömsesidigt beroende av varandra. Ja, vi människor kanske kan leva utan blåbäret om insekten försvinner, men det gäller inte bara det enskilda lilla bäret och den unika insekten. Det är båda en del av något större, som faller när delarna faller. Problemet är kanske att vi inte vet helheten, att vi inte vet hur mycket som faller när enskilda delar faller. Hon exemplifierar insektsminskningen med skruvar och muttrar; om muttrar av en viss sort försvinner, så fungerar inget för skruvarna som behöver dem. Det blir inga blåbär, ingen klöver eller vilken gröda vi nu vill ha, när de specifika insekter som har dessa bär eller grödor som sin unika uppgift försvinner. Det räcker inte med en humla, det behöver vara rätt sorts humla. Det räcker inte med en insekt, vilken som helst, det måste vara det lilla krypet som är skapad för just den uppgiften. Det är dess specialkompetens, kanske hela dess kompetens som ingen annan har. Den behöver sin gröda, det som omger den och den behöver lokala - av insekten kända - träd, döda eller levande för bo och tak, mat och näring, med mera. Jag tänker att alla som har bikupor, bygger bihotell, skapar rufsiga och mångfasetterade trädgårdar med buskar, träd, högt gräs och blomster och ser till att unika blomster, grödor och livsförutsättningar finns för surret i luften är riktiga stordådsmänniskor. Ett litet men oerhört viktigt mål för politiken kanske skulle kunna vara att göra våra stadsparker sådana, låta dem gro och blomstra i lite oreda istället för att vara insektsdödande lågklippta. Var det inte sagt att slukhålet i Societetsparken lätt skulle kunna göras till en blomsterboostplats för insekterna i trakten?
Maria Bergström skapade guld i min själ, värme i mitt hjärta och hopp hos mig och andra. Hopp, för att ju mer vi vet och förstår, desto mer kan vi också göra. Jag tackar alla er som kom till samtalet. Jag tackar Gröna Kvinnor för Maria Bergström. Henne lyssnar jag gärna på igen.
Jag tackar Café Rekommenderas för platsen. Jag tackar föreläsaren Maria Bergström för glädjebubbel i orden, omfamningen av deltagaren (som inte insåg att hon skulle streta emot retur eftersom omfamning exemplifierade en krigiska humla), kärleken till insekterna (mest humlan) och delandet av sin stora kunskap. Jag tackar Naturskyddsföreningen, Trädgårdsföreningen och störst av allt tackar jag för glöden inom er alla som var där, i rummet, med lust och glädje stor.
Nu är det dags för läsning av Maja Lunde igen. Hennes nya bok, Drömmen om ett träd, går in i våra bokcirklar. Hon har tidigare skrivit Binas historia, Blå och Przewalskis häst. Natur, klimat och viktiga relationer gör skillnad i vår läsning. Lunde ger oss det. Läs, bara läs, säger jag med både sorg och glädje. De är insiktsbärande och viktiga.
Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
tfn 0708905731
www.roslagensbokhandel.se
Mitt Roslagen 4/4-23, sid 36; http://etidning.pgab.se/fsi/static/html/Mitt%20Roslagen/2305.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar