Min far. Annie Ernaux.
2022 års Nobelpristagare i litteratur!
Annie Ernaux far dog två månader efter att hon tagit sin lärarexamen. I Min far närmar hon sig fadern - denne hårt arbetande, känslokalla man - och den skam han bar med sig sedan barndomens fattigdom och utsatthet, i ett Frankrike som känns oerhört avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort.
Det är utvecklande läsning, Annie Ernaux. Utvecklande, för att den är sparsmakad och kräver egna tankespår. För mig blev t ex Omständigheter oerhört stark, trots att den inte beskriver författarens känslor. En annan person i vår samtalsgrupp påverkas inte alls. Jag förundras igen och igen om hur olika vi är, hur olika vi uppfattar och förstår. Min sanning är inte din och vice versa. Det är intressant att det är så.
Annie Ernaux beskriver vad som händer, hur det var, men lämnar känslorna åt läsaren. Vad gör det med oss och vår läsning? Vad säger det om mig och dig? Det kan vara ett ämne för sig, varför och hur vi reagerar, eller hur? Varför reagerar och vill vi så olika?
Fattigdom präglar Ernaux familj. Hon beskriver sin farfar och far som produkter därur. Fadern arbetar hårt för att ta sig ur den, fattigdomen, men han accepterade också sin lott. Jag tänker på tiden, de normer som rådde och den klass var och en tillhörde. Hur svårt det är att bryta, hur mycket som krävs. Om en piga eller dräng vill göra något annat av ditt liv, där de själva inte ens har tak över huvudet eller kan spara en peng. Hur skulle det vara möjligt? Ja, de fattigas olycka var markägarnas lycka. Hur hade markägaren klarat sig annars?
"Vi var lyckliga trots allt. Vi hade ju inget annat val."
Han höjer sig från bondgården till fabriken, vidare till det egna och sen tillbaka. och tillbaka igen. Det egna är viktigt. Människor utanför ser sig som mer när de närmar sig eller arbetar åt högre klasser. Rangordning, kritik och svårigheter kring acceptans gör det svårare att klättra i en stram hierarki, från den man är född i. Bara den ihärdigaste lyckas. Att kämpa, att bortse från omgivningens åsikter ter sig viktigt, ja, både då och nu. Varför är det så, har det alltid varit så?
Är det Jante? Eller tänker man att det bara är du eller jag? Alltså att bara en kan och att det utesluter den andre? Och att vi alltid måste passa oss för vad andra tycker.
Hon berättar om skammen kring fattigdomen, hur det är och hur omständigheterna genom livet håller honom kvar där. Rädslan, att och hur den syns, hur man än försöker ta sig därifrån. Jag upprörs av hennes text, blir vred av situationerna. Jag blev det av Omständigheter också. Är det vad hon skriver eller hur hon skriver som påverkar mig så? Oavsett vilket är det intressant i sig, hon skriver inte med känslor. Det är mina egna känslor som triggas av det hon skriver.
Jag blir arg av orättvisor, som t ex fattigdom, rättighetsbrister och ojämlikhet. Jag blir arg för att vissa tjänar storkovan (på andras bekostnad) och andra får slita hårt för sin överlevnad. Kanske är det den ilskan hon triggar?
Hur kan vi avstå från att överföra våra egna trauman till barnen och kommande generationer? Hur kan vi avstå från att höra, säga, känna och göra samma saker som tidigare generationer? Ja, inte exakt samma, för den nya generationens tid innehåller andra regler, annan normalitet och andra måsten, men vad tar vi med oss från det tidigare? Hur slipper vi de gamla oken?
“Vi gick och köpte bröd en kilometer hemifrån för att bagaren i kvarteret inte handlade av oss.”
Hur ofta är det så, det där bestämda och orubbliga? Nej, inte så ofta, det vill jag inte tro, men jag hör det (ändå alltför) ofta i butiken; Jag handlar inte där, för att hen inte tar kontanter. Jag går inte dit för att jag inte fick lämna tillbaka en vara som jag köpt (och använt). Jag går inte dit, för att hen hade en dålig dag för femton år sedan. Jag går inte dit, för att någon annan sagt si eller så om personen eller platsen. Jag handlar inte där för att jag inte fick använda ett utgånget presentkort. Ibland tänker jag att det lika gärna skulle kunna vara; Jag går inte dit för att hon har röda strumpor.
Jag tänker ofta på hur lite vi får en chans att påverka vår omvärld, vara den vi är eller vill vara, för att omgivningen har en väldigt kort stubin och fattar egna beslut om vad som är möjligt eller inte, hur man ska vara eller inte. Jag tänker att vi genom detta förstör för oss själva och för varandra. Sänker vi oss själva till en sorglig nivå eller är det bara vår rätt att vara och göra just så? Jag vet inte, önskar bara att vi inte gör så.
“Jag skriver kanske för att vi inte längre hade något att tala om.”
Hon studerar, läser och funderar. Han är kvar i sitt. Hur blir det när barnet lär sig nytt, annat och mer än föräldern? När slutar de talar med varandra och varför? Föräldern vill säkert sitt barns bästa, vill att hen studerar för att växa, men vad händer hos hen när man inte längre har ämnen att tala om?
Hur blir läsningen hos dig? Blir du arg, likgiltig eller bara behagligt fundersam? Finner du berättelsen fylld av skav, vånda, liv och/eller kärlek?
Varför skriver hon? Jag tänker att hon skriver för att hon behöver minnas alla hur, vad och varför. För att hon kan skriva och för att hon vill minnas. Och för att det också kan hjälpa oss andra i våra tankar om föräldrar, barn och liv. För att uppväxt, föräldraskap och varande barn är allmängiltigt, även om alla relationer är olika. Vad kan och vad kan vi inte förstå, av hennes berättelse?
Vad kan vi skriva om en förälder? Ja, kanske ändå vad som helst, om vi inte hindras av vår inre moraliska kompass som hela tiden sätter riktningen för vad vi kan, vill och gör. Den gör oss till den vi är, den styr oss i den riktning vi vandrar, ja, ibland blir vi puffade fel av olika skäl, förstås. Vad gör vi av riktningen då? Eller, vad gör riktningen med oss då?
Njut dagen som den bästa, alla ni fantastiska människor som tänker och växer i er läsning. Jag önskar oss alla ett öppet sinne, fyllt av omsorg om varandra och fritt från orättvisa fördomar och livsbegränsningar.
A..
#läsbaraläs #fantastiskläsning
#minfarochkvinnan #annieernaux #norstedts #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #roslagen #VälkommentillNorrtälje #kulturiroslagen #skattkammare #mångfaldtillsammans #sensusnorrtälje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar