Hennes lycka är värme för min själ.

På bordet utanför Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje ligger begagnade pocket, från Antikvariatet Norrtälje - en trappa upp i bokhandeln. De kostar en tjuga. Jag ser några personer stå och fingrar på böckerna. Det är en äldre kvinna och två män, kanske make och vuxen son.

Kvinnan vill så gärna ha en av böckerna, en om en charmig bokhandel. Den här vill jag läsa, säger hon, när jag öppnar dörren. Hon ser glad ut.

Nej, säger mannen som kanske är hennes make. Du har massor av böcker hemma, du får läsa de du har. Nej, men jag vill ha den här, insisterar kvinnan. Nej, säger mannen, håller henne kärleksfullt om axlarna när de går därifrån. Jag hör hur hon försöker igen, men hon får inte som hon vill. De går sin väg.

Jag tänker på henne, känner sorgen, hur ledsen hon blev. Jag känner inte deras situation, men undrar varför hon fick nej. Det gör alltid ont i mig när någon säger nej när någon annan vill köpa en bok. Det händer ibland, men inte så ofta. Barn får nej, det har hänt att vuxna skrattar åt en barn som längtar efter en bok. Jag minns ett barn som verkligen led av nejet. Hon längtade verkligen. Ibland får vuxna nej, där hustrun eller maken fnyser åt den andres önskemål. Jag tänker ofta på den som möts av sådant, känner sorg av flera skäl. En bok, är ju inget man kan säga nej till. Ja, jag må vara partisk, men jag vet att jag har rätt i det.

Det går någon timme. Plötsligt står hon framför mig. Männen står strax intill. Hon håller boken och en tjuga i sin hand. Den här vill jag ha, säger hon med glädje i sin röst. Det skiner lycka om henne. Hon står kvar en lång stund och pratar om glädjen i att läsa, att man inte vill läsa om sina böcker tio gånger, utan läsa nytt. "Den här verkar jättebra, intressant". Jag bekräftar hennes känsla. Vi pratar om läsning och bokcirklar och det fina i att få prata om böcker. Och glädjen i att läsa. Hon skulle titta på sin hemort om det finns cirklar där. Hon var så glad över boken. Hon var väldigt glad när hon gick, ja, männen också. De log när hon talade med mig. Jag förstår att de lyssnat förr. Tålmodigt, vänligt och stillsamt. 

Hon måste ha tjatat, inte givit sig. Hon vann. Hon log. Alla vann. Vi alla log. Glädjen spred sig i vår allas själ.

Hennes lycka är värme för min själ.

Anette