Vi begravde våra barn

I boken Vi begravde våra barn berättar 33 mammor om kampen mot missbruk av droger och läkemedel. Allt som står i boken har hänt.  Våra barn dog av missbruk av läkemedel eller droger. Någon gång, av någon orsak eller ingen synlig orsak alls, fastnade de i ett beroende. Våra berättelser visar att detta kan drabba vilken familj som helst, var som helst i Sverige i dag. Ingenstans fanns den hjälp som våra barn behövde för att överleva. I dag missbrukas ofta läkemedel och kemiska substanser, direktbeställda på nätet. Dagens droger och läkemedel är skrämmande lättåtkomliga och billiga. 

Berättelserna i Vi begravde våra barn har bearbetats och sammanställts av Elisabet Greek, journalist, Mari Rickardsson (författare till Aldrig längre än en tanke bort) och Tina Rydberg (författare till Vingar av stål). 

Alla tre är också medförfattare i boken.  Förord har skrivits av Anna Fugelstad, psykolog och narkotikaforskare vid Karolinska Institutet. Efterord har skrivits av Kai Knudsen, överläkare vid Sahlgrenska och ett känt namn i drogdebatten.

Jag läser berättelse efter berättelse i boken Vi begravde våra barn. Det handlar om barn - unga människor, ibland vuxna - men ändå någons barn - som dess föräldrar fått begrava. Det är mammorna som skriver. De skriver sina berättelser utifrån sig och sitt barn, sina förutsättningar och sina sår. De har sökt hjälp, ibland fått och ibland inte. Det handlar ofta om narkotika/droger, läkemedel, alkohol, livstrassel, möten med människor som påverkat dem i negativa termer, tillfälligheter och liv som gått i en riktning som den anhörige eller andra i hens närhet inte upptäckt i tid. Även om man upptäckt är det inte säkert att man hade kunna göra något, hjälpa personen in i rätt spår. 

Alla har försökt, försökt och försökt, alla har längtat, älskat och varit en plats för den som är berörd. Alla har förlorat någon de älskar. 

Det är viktig läsning, men också väldigt plågsam läsning. Det går (för mig) bara att läsa en berättelse i taget, vrida och vända på den, fundera kring familjens våndor och också vad det är som gör att var och en faktiskt inte kan få  -  eller får den hjälp som är nödvändig. 

Vi ser inte, missar målet. Med död och förtvivlan som följd. 

Varje död i narkotikans, beroendets, utanförskapets eller missbrukets spår är ett mycket stort samhällsmisslyckande. Varje självmord, likaså. 

Det här är viktig läsning. 

A..

 #stoppabegravningarna   #Vibegravdevårabarn  #roslagensbokhandel  #välkommentillbokhandeln  #välkommentillnorrtälje   #läsbaraläs  #orossamtal  #vimåsteptataompsykiskohälsa