Tack, du som ger glädje till min dag...

Kunden tittar in i butiken. Hon går runt, fingrar och bläddrar, tittar och funderar och kommer slutligen till kassan. Jag möter henne med glädje, för det är så jag känner. Jag kände henne förr, jag blev glad när hon kom.

Jag tar betalt. Hon går mot dörren, vänder sig om och säger; du ska veta att jag normalt sett inte handlar här. Det fick vara för den här gången, men jag handlar inte här.

Min glädje sjönk som en sten. Det gör ont i kroppen av hennes oförståelse mot min och butikens förutsättningar, det gör ont av hennes ton och tanke.

Jag lägger så otroligt mycket tid, pengar och energi på att det här ska vara en bra plats. Jag funderar, stressar, möter med glädje, lyssnar, beställer, ringer, smsar, letar, mailar, skriver brev, levererar och lägger ofta manken till i mer än rimlig mängd. In kommer ändå någon som inte vet, förstår eller bryr sig om, slår ett (mentalt) slag där omsorg och förståelse saknas, utnyttjar, missbrukar, använder de olidliga ordets makt och vänder ryggen till.

Jag säger till mig själv; skaka av dig, gå vidare, låt hen sura om hon vill. Du kan aldrig glädja alla. Den som inte vill, den vill ju inte se det du vill, försöker eller kan. Hen vet inte ens allt du gör. Hen vet inte hur det är, hen bryr sig inte om det. 

- Ja, men det är inte så lätt, jag vill ju att hen ska vara bokhandelns vän. Jag vill att hen ska veta och förstå hur butiken drivs, vad som görs och varför. Jag vill att hen ska känna sig välkommen här. 

- Ja, men om hen inte vill lyssna, så når du inte fram. 

- Tänk på alla fantastiska människor du möter. Tänk på alla samtal, allt tillförande hjärnskav som lär oss nytt och alla människor som är sådana som vill vara en del av livets positiva utveckling.

- Tänk på människor som tillför. 

- Ja, men jag vill att också den här personen ska kunna känna glädje här. 

- Tack, du som ger glädje till min dag.

A..