Jag läste Analfabeten av Agota Kristof. Vi har tidigare, i en bokcirkel i bokhandeln, läst hennes trilogi Den stora skrivboken - Beviset - Den tredje lögnen. Det var en fantastisk bok, där vi fick fundera över vad som var sant och vad som var något annat - och i sådant fall vad. Trilogin handlar om att leva i krig och exil och något om vad det gör med människan. Det var en riktigt bra läsupplevelse och gav många bra samtal.
Analfabeten är en självbiografisk berättelse om och av Agota Kristof. Titeln har sin utgångspunkt att hon får eller måste - eller väljer - att skriva på ett annat språk än sitt eget ursprungsspråk. Hon måste därför arbeta mycket mer med texten, eftersom hon måste leta efter orden, slå upp dem, innan hon kan komma vidare. Hon skriver att hon är en passionerad ordboksanvändare. Boken är liten och nätt, ja, väldigt liten i jämförelse med trilogin - men ack, så läsvärd. Ja, riktigt fint.
Analfabeten är en självbiografisk berättelse om och av Agota Kristof. Titeln har sin utgångspunkt att hon får eller måste - eller väljer - att skriva på ett annat språk än sitt eget ursprungsspråk. Hon måste därför arbeta mycket mer med texten, eftersom hon måste leta efter orden, slå upp dem, innan hon kan komma vidare. Hon skriver att hon är en passionerad ordboksanvändare. Boken är liten och nätt, ja, väldigt liten i jämförelse med trilogin - men ack, så läsvärd. Ja, riktigt fint.
Agota Kristof dog 2011, men det finns ännu några böcker som inte är översatta till svenska. Nu, 2020, finns ännu en på svenska. Vi läser den i en bokcirkel, där vi vrider och vänder på tanken och orden.
i går handlar om en man, hans sorg, hans liv och hans oförmåga (eller förmåga) att göra upp med livet. Han går i sina vanliga fotspår, åker bussen till fabriken, har en relation med en kvinna som han säger sig inte älska, möter människor som han inte riktigt förlikar sig med och ogillar sitt liv. Han längtar efter den stora kärleken, lyckan i livet. Den som överskuggar allt. Då ska livet bli något annat.
Då ska han sluta på fabriken, då ska han inte längre träffa kvinnan han inte älskar, då ska han bo bättre och leva lyckligt. Ja, då ska han också bli den stora författaren.
Han möter henne, ja, men blir det som han tänkt?
Hur är det med det där, undrar jag. Hur är det med den stora kärleken och det grönare gräset någon annanstans? Hur blir livet om vi alltid längtar efter något annat?
En annan fråga kan vara hur mycket lögn livet kan bygga på? Kan man leva sitt liv på flykt undan sanningen? Kan man leva med sig själv om man försökt mörda sin far och maken till den man älskar? Hur har arv och miljö präglat den som försöker mörda?
Kan man mörda - eller försöka - för ord? Kan man det, beroende av ens uppväxt - arv och miljö? Hur förbannad får man bli för arvet (gen och miljö) efter modern?
När jag läst tänker jag att jag behöver läsa igen, för att se vad jag förstår. Det är som om berättelser förnyas, förändras, när jag går in på andra varvet. Som om slutet börjar i första kapitlet. Är det så jag ska förstå berättelsen? Att han rekapitulerar?
Läs, bara läs! Och prata gärna med mig om din läsning!
A..
Mer om Agota Kristof i den här bloggen här;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar