Agota Kristof.
Vi läste Agota Kristof häromåret. Trilogin Den stora Skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen var synnerligen läsvärd. Det handlade bland annat om att leva i exil. Vi var ganska förvirrade efter vår läsning. Vad är egentligen sant? Vems historia är sanning? Kanske är livet så, att vi inte vet? Har du inte läst boken, så kan jag verkligen rekommendera läsning. Översatt till svenska är också Analfabeten, som är en självbiografi. Liten, tunn och magisk.
Agota Kristof är en ungersk författare. Hon flydde därifrån 1956 och bodde därefter i Schweiz. Hon dog 2011, men nu har ännu en av hennes böcker översatts till svenska.
Nu ligger - igår - på vårt läsbord.
Jaget är en man. Sandor Lester. Han går till fabriken men finner jobbet meningslöst. Han längtar efter något annat. Han tillbringar tid med Yolande. Hon är vacker på dagen, men inte när han vaknar vid hennes sida. Han är missnöjd, men tänker inte byta ut henne förrän Line kommer. Line är den perfekta uppenbarelsen, hans dröm. Hon som är avsedd för honom. Och tvärtom. Han lever i väntan på något bättre, alltså.
Han lever i exil, borta från sin mor, far och hemland. De lever, men han har skurit av sin kontakt med sitt tidigare liv. Det leder också till att han ljuger. Han går till en läkare, där han säger att modern dog när han var tio år. Han skapar historier, övar på dem för att inte behöva berätta sanningen.
Jag funderar kring vad sådana lögner gör med hans liv. Vad skulle det göra med mitt och ditt liv, att helt kapa det som har funnits tidigare? Hur påverkar historien oss? Kanske är det odramatiskt för någon och traumatiskt för någon annan. Vi är ju så olika, vi människor.
Berätta om er barndom.
Jag visste att det skulle komma. Min barndom! Alla är så intresserade av min barndom. Jag trillade inte dit på hans idiotiska frågor. Jag har övat in en barndom för alla tillfällen.
Gör han det för att han skäms eller för att han inte vill bli hittad?
Min mor var byns tjuv, tiggerska, hora.
Hon pratade nästan aldrig med mig och hon har aldrig kysst mig.
Kärlekslöshet påverkar oss, förstås. Frågan är hur det påverkar honom och hur det skulle ha påverkat oss andra. Vad gör vår syn på våra föräldrar med oss?
Han vet vem som är hans far, men han sprider inte den informationen. Modern vet, fadern vet men fadern tar inte det känslomässiga ansvaret. Snarare tvärtom. Fadern vill att pojken ska bli något stort, överge modern. Vad gör det med barnet? Och vad gör det med barnet som ser och hör allt som händer i moderns sovrum.
Han löste det med en kniv och vände dem sedan ryggen.
Så fort som möjligt ville jag tjäna tillräckligt med pengar för att vara fullständigt fri. Jag blev fabriksarbetare.
Vad är en kapplöpning, som baksidestexten på boken beskriver? Han kallar den idiotisk, men är den det? Är det den strikta rutinen i livet som han kallar så? Att göra exakt samma saker varje dag? Hur trivs vi med sådant? Är det en oförmåga att bryta sig loss eller är det en livstrygghet som vi egentligen vill ha. Ja, kanske är det så att det är någon som vill ha den strikta rutinen - det bestämda där vi vet vad vi har, och trivs med det - och andra som gärna vill ha variationer i livet.
Han, huvudkaraktären, berättar om människor omkring sig. Hur de lever, lider och längtar. Han berör frågor om ensamhet och hur lite vi vet om varandra. Jag tänker kring livsmissär och hur vi lever våra liv på sätt som vi inte vill. Hur vi kan dö utan att någon förstår att eller varför.
Paul. Kati. Vera. Relationer, tilltro och omsorg. Vad vet vi om varandra? Om någon ska se efter den andre, som man inte kan lita på, vad är det då för mening? Är ingen någonsin uppriktig? Ju mer man funderar kring kärlek, ärlighet och omsorg i den här berättelsen, desto mindre finns det. Jag känner att förvirringen ökar i mig, precis som den gjorde i läsningen av den tidigare översatta trilogin. Vad är livet här? Vems är felet när någon dör, är det allas eller ingens? Vem hade kunnat rädda Veras liv?
Jean. Fattig. Utanför. Har erbjuder sig att arbeta, måla om hans lägenhet, mot mat och sysselsättning. Sandor tvekar. Han vill inte utnyttja. Vad är skillnaden mellan att utnyttja och hjälpa? Är det att utnyttja att någon får arbeta utan lön, men skapar sysselsättning, erfarenhet och att göra något konstruktivt? Vad säger vi om Jeans tanke om andras syn på honom, hur han tas emot i hembyn? Hur låter vi andra påverka våra liv? Vad förlorade och vad vann han? Vad förlorade och vad vann Sandor på att släppa in honom i sin lägenhet?
Line. Hans kära Line är hans dröm om fullkomlighet. Är hon verkligen höjden över allt, eller bara en utopi som inte existerar? Gör hon livet bättre? Yolande är väl ändå den att vara trygg tillsammans med, eller hur? Line kanske bara är ett spöke från förr, där livslögnen om hans bakgrund ingår. Hon är nästan som en hämnd från svunna tider.
Jag läser långsamt. Det kan också vara bra att läsa texten två gånger, märker jag. Det går ju särskilt bra när boken är så tunn som denna. Jag upptäcker nya detaljer vid den andra läsningen.
Låt oss tala om kärlek och passion. Låt oss tala om ensamhet och att aldrig komma in i gemenskapen. Låt oss tala om livslust och vad vi gör för att få den vi älskar. Låt oss tala om mänskligt driv och utvecklingsförmåga - vem kan och vem kan inte? Och varför. Låt oss tala om olycklig kärlek och om att till slut komma till insikt, eller bara ge upp. Låt oss tala om att leva i exil. Låt oss tala om texten, som är magisk och exakt, sparsmakad och utan onödigheter. Varianter av detta talar vi också om när vi talar om Kallifatides bok Kärlek och främlingskap. De är lika, men ändå helt olika, för i igår finns en helt annan kontext än i Kärlek och främlingskap och där finns helt andra människor. Men, ändå. Ja, ändå.
Låt mig veta hur du tänker när du läst.
Anette Grinde
Mer om Agota Kristof i denna blogg;
https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Agota%20Kristof
Missa inte när Dramaten spelar Tvillingarna (som bygger på Agota Kristofs Den stora skrivboken). Läs mer här; https://www.dramaten.se/repertoar/tvillingar/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar