Den som lever stilla - Leonora Christina Skov

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov är en berättelse om att vara barn och förälder. Det är en berättelse om hur svårt det är att lyckas med sin barndom eller sitt föräldraskap. Och hur vi påverkas för att vi är som vi är, eller för det vi har med oss i vårt bagage. Det är också en berättelse om tillhörighet, identitet och författarskap. Hur vi strävar. Och om att inte ge upp.

Berättelsen berättas ur barnets, om än vuxens, perspektiv. Ja, det är avsevärt mer än förhållandet till föräldrarna. Det är om henne själv, hur och vem hon är. Och ur vad detta är sprunget. Vem är hon och varför?

Varför blir vi de vi är? Hur kommer det sig att föräldrar inte kan älska, återigen, mer än sin maka/make - att de måste ta parti och utesluta barnet. Hur kan man sätta sådana gränser, avstå från kärleken i livet?

Och det är det där med att andra säger att de inte kan ta parti - vilket ju är just det de gör, tar parti och utesluter den som behöver stödet och omsorgen.

Ju mer jag läser i Den som lever stilla, ju argare blir jag. Det finns ingen rimlighet i den här typen av föräldraskap. Det finns heller ingen rimlighet i att det - längtan efter tillhörigheten - ska skada henne som det gör, men ja, det är ju just så. Det skadar, skaver ner och sönder, och påverkar livet.

Varje berättelse kan ses som någon form av terapi, vad vi nu lägger i begreppet. Terapi, inte bara en historia vilken som helst - kanske något som berättas för att det måste. Terapi för författaren och/eller för läsaren. För att lära mer om perspektiv som också kan vara våra egna - helt eller till del. Terapi. Reflektion. Samtal om rätt och tok. Livet och vår utveckling. Ja, om detta och mycket annat handlar berättelserna, de vi läser och samtalar om.

Den som lever stilla - skapar skav. Jag vill säga att det är en fantastisk bok - ja, den är också plågsam. Den skapar känslor. Huvudpersonen är onekligen idog, försöker arbeta aktivt med sitt liv och sina förhållningssätt - för att få ett bra liv. Föräldraskapet är svårt, visst, ja, men det finns ändå gränser för vad vi utsätter barnen för. Men, förstås, om vi inte förstår och ingen riktigt vet, då är det ju ändå svårt att göra något åt det, under resans gång.

Jag tolkar det som att författaren berättar historien om sig, huvudpersonen, och sina föräldrar. De som inte, egentligen, är kompetenta att vara föräldrar och ingen annan ser - eller vill se - vad som händer. Hur kommer det sig att ingen ser? Hur kommer det sig att ingen gör? Ja, i hemmets tysta vrå, där föräldrar har ansvar för fostran, kan en hel del hända.

Vad hände i mammans liv, innan hon träffade pappan? Vad hände dem emellan? Vad hände i pappans liv, innan han träffade mamman? Hur blir människor det de är?

Jösses, säger jag, om denna uppväxtskildring. Hur hemsk får man vara som förälder? Varför är det ingen som ser och säger ifrån? Varför längtar man så efter bekräftelse att man aldrig bryter med föräldrarna? Ja, tillhörighet till familjen är hur viktig som helst, det ser vi i relation efter relation, berättelse efter berättelse - så ofta, så starkt och så påfrestande.

Har du läst?

Om inte, gör det.

Ja, läs. Bara läs!

A..

Fler inlägg om Leonora Christina Skov och Den som lever stilla i denna blogg.

Ja, vi bokcirklar i bokhandeln om den här boken.

Andra böcker som nyligen lästs i våra bokcirklar är;

Testamente - Nina Wähä
Ett system så magnifikt så att det bländar - Amanda Svensson
Agathe - Anne Cathrine Bomann
Den stora skrivboken - Agota Kristof
  Allt jag fått lära mig - Tara Westover

Vi kan snart också förvänta oss ett separat bokcirkelsamtal om;
Vi for upp med mor - Karin Smirnoff