Analfabeten - Agota Kristof

Jag läser Analfabeten av Agota Kristof.

Vi har tidigare, i en bokcirkel i bokhandeln, läst hennes trilogi Den stora skrivboken - Beviset - Den tredje lögnen. Det var en fantastisk bok, som verkligen var en bra bokcirkelbok, där vi fick fundera över vad som var sant och vad som var något annat - och i sådant fall vad. Den boken handlar om att leva i krig och exil och något om vad det gör med människan.

Analfabeten är en självbiografisk berättelse om och av Agota Kristof. Titeln har sin utgångspunkt att hon får eller måste - eller väljer - att skriva på ett annat språk än sitt eget ursprungsspråk. Hon måste därför arbeta mycket mer med texten, eftersom hon måste leta efter orden, slå upp dem, innan hon kan komma vidare. Hon skriver att hon är en passionerad ordboksanvändare. Boken är liten och nätt, ja, väldigt liten i jämförelse med trilogin - men ack, så läsvärd.

Hur är det att vara flykting? Hur dömer man andra - tills man inser att eller hur man själv gjort eller skulle göra? Vari ligger skillnaden och varför?

"Men det jag framförallt slutgiltigt förlorade den där dagen i slutet av november 1956 var känslan av att tillhöra ett folk."

"Hur skulle mitt liv ha blivit om jag inte hade lämnat mitt hemland? Hårdare och fattigare, tror jag, men också mindre ensamt, mindre trasigt och kanske lyckligare."

Berättelsen handlar bl a om en kvinna - Agota - som kommer till ett annat land, som flykting, om hur hennes liv utvecklas och hennes längtan hem. Den berättar om sorgen och hur svårt det är att gå ifrån den man är, det som varit, till detta nya. Längtan efter tillhörighet ligger i människans natur och när man tvingas bryta upp, byta land och livsförutsättningar, ligger längtan tillbaka till det invanda väldigt stark.

Längtan. Längtan efter att förstå. Längtan efter tillhörighet. Längtan efter att skriva. Längtan efter att bli författare.

"- man blir författare genom att skriva tålmodigt och ihärdigt, utan att någonsin förlora tron på det man skriver."

Läs. Ja, läs!

Agota Kristofs texter är en fröjd, så fin.

A..

"Agota Kristof var 21 år gammal 1956 när hon flydde från Ungern med sin man och dotter, efter att en revolt mot det kommunistiska styret slagits ned. Kristof blev kvar i Schweiz hela sin levnad men förlorade för alltid sin känsla av tillhörighet, vilket kom att prägla hennes liv och författarskap. Hon skrev på franska - dramatik och ett fåtal romaner. Hennes böcker har översatts till mer än 30 språk, filmats, och prisbelönats. Agota Kristof avled 2011."  (Text om Agota Kristof på omslaget till Analfabeten)